”Avlad av den Helige Ande, född av Jungfru Maria . . . ”
De sista dagarna har det blivit aktuellt att diskutera vår trosbekännelse, som skrevs för ungefär 1650 år sedan. Då var världsbilden en helt annan, man kände dåligt till hur vårt solsystem var uppbyggt, DNA-spiralen hade inte upptäckts och sexualundervisning för ungdomar var inte obligatorisk. Då var det lätt att tro på underverk och acceptera att Jungfru Maria var en spröd liten oskuld och att hon blev havande av den Helige Ande utan att ha sovit tillsammans med en man. Denna hypotes har stöd i det första kapitlet i evangeliet enligt Matteus. Detta evangelium skrevs någon gång mellan år 65 och 100. Dagens bibelforskare tvivlar på att författaren var lärjunge till Jesus. Deras hypotes är att Matteus kanske hade haft tillgång till ett tidigare skrivet och idag försvunnet evangelium. De är också övertygade om att Matteus aldrig personligen hade träffat Jesus eller hans mor Jungfru Maria. Berättelsen om hur Jungfru Maria blev gravid finns bara i evangelium enligt Matteus. Detta är också ett evangelium, som i första hand vände sig till de kristna judarna.

I fornkyrkan i Rom blev Jungfru Maria snabbt en kvinna att se upp till. I en målning från 300-talet avbildas hon med sin son i famnen. Det är inget litet spädbarn utan en vuxen man, som sitter lutad mot hennes bröst. Här är det som om Jesus aldrig har haft någon barndom utan mycket snart efter födelsen blev en manlig andlig ledare. På den tiden tvivlade igen på jungfrufödseln.

Vår nya ärkebiskop Antje Jackelén anser att det stora undret var att Jesus föddes och inte på vilket sätt han blev till. Hon har gjort det möjligt för de kristna i vårt land att tvivla på jungfrufödseln och att se Jungfru Maria som en stark och modig kvinna. Hennes åsikt är att både Josef och Maria startade i förtid med sexualitet och att detta blev arbetsamt för Maria. Enligt den judiska lagen hade Maria kunnat bli stenad som äktenskapsbryterska.

På flera ställe i evangelierna finns skildringar av hur det är att vara ett oäkta barn och som kvinna våga släppa lös sin sexualitet. Ett ställe, som ofta hänvisas till, kommer från evangelium enligt Johannes. I kapitel 8 i detta evangelium stötte Jesus en morgon i templet samman med en grupp skriftlärde, som kom släpande med en kvinna. Hon hade ertappats på bar gärning med att ha sex utanför äktenskapet. Enligt den judiska lagen skulle hon dömas att avrättas genom stening. Jesus blev tillfrågad hur han skulle döma denna kvinna. Då böjde han sig ner och skrev i sanden på golvet:

”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen mot henne.”
Det blev alldeles tyst. De skriftlärde tassade bort och Jesus blev ensam med kvinnan. Kvinnan kunde konstatera att det nu inte fanns någon skriftlärd, som kunde döma henne. Jesus tittade på henne och sa:
”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”

Bibeln berättelser om Jesus, hans mor och kvinnor, som levde utanför lagen är mycket dramatiska. Man vill veta mer och vad andra samtida författare har skrivit om Jesus och hans mor. Den, som söker hittar mycket litet. Det är därför många som under de sista tusen åren har funderat över varför Jesus och hans mor inte finns skildrade på andra ställen än i Bibeln. Har Jesus verkligen funnits eller är han en man, som aposteln Paulus skapade i sina brev? En av de sista författarna, som har skrivit om detta problem är Lena Einhorn.

Lena Einhorn hänvisar i sin bok ”Vad hände på vägen till Damaskus?” till Talmud. Hon har i denna gamla skrift hittat mor och son, som kan passa in Jungfru Maria och Jesus. Den unga kvinnan Mirjam, trolovad med Stada, blev med barn med den romerske soldaten Pantera och därför måste fly till Egypten. Här försörjde hon sig och sin oäkta son som spinnerska. Sonen fick namnet Jeshu. Han kom senare i livet att kallas antingen Jeshu ben Stada (Stadas son) eller Jeshu ben Pantera (Panteras son). Mirjam bröt mot alla regler, hon blev förälskad i en romersk soldat, blev gravid och måste lämna landet för att slippa bli stenad till döds. Jeshu ben Pantera var som ung pojke vetgirig och lärde sig snabbt allt om Egyptens gamla magiska tecken. Med hjälp av dessa kunde han uträtta underverk. Talmud berättar att Jeshu ben Pantera som vuxen återvände till sitt hemland. Här visade han upp för folket att han kunde överskrida naturens lagar, bota sjuka och driva ut demoner ur människors hjärnor. En påsk sökte han sig till Jerusalem. I templet kom han inte överens med översteprästerna och blev några dagar senare korsfäst som en upprorsmakare.

År detta Jesus? Är detta den naturliga förklaringen till hur Jungfru Maria blev gravid? Detta är frågor som ingen idag kan svara på. För mig har det varit en andlig frigörelse att läsa om Jeshu ben Pantera. Undret var inte jungfrufödseln, utan att Jesus och hans mor Maria (hebreiska Mirjam) kunde återvända till Israel och att inte Maria blev stenad på grund av sitt tidigare äktenskapsbrott. Evangelierna berättar senare att Maria hade fler barn och att hon var värdinna vid ett bröllop i Kana, en bröllopsfest till vilken Jesus och hans lärjungar hade blivit inbjudna. Vid detta kalas uträttade Jesus sitt första underverk. Det var då som han förvandlade vatten till vin.

Det finns människor som i debatten om jungfrufödseln inte tar ställning i frågan, utan föredrar att koncentrera sig på försöka att skildra hur Jungfru Maria upplevde att bli mor. Det hör den svenske skalden Erik Axel Karlfeldt, som placerade in Maria i en by i Dalarna. Dikten skrevs år 1901

”Hon kommer utför ängarna i Sjugareby
Hon är en liten kulla med mandelblommans hy.
Ja, som mandelblom och nyponblom långt bort från väg och by
Där det aldrig dammar och vandras.
Vilka stigar har du vandrat att solen ej dig bränt?
Vad har du drömt, Maria, i ditt unga bröst och känt
Att ditt blod ej brinner som andras?
Det skiner så förunderligt ifrån ditt bara hår
Och din panna är som bågiga månen
När över Bergsängsbackar han vit och lutad går
Och lyser genom vårliga slånen.”

Bilden på hur de kristna på 300-talet i Rom uppfattade Jungfru maria har jag hittat på nätet.