Våren 1809 var för Årstafrun fylld av nya upplevelser

Våren 1809 var för Årstafrun fylld av nya upplevelser

Våren 1809 läste Årstafrun mycket och hon hade också roligt.
I april år 1809 släppte äntligen kölden taget om Stockholm. På Årsta rådde surmulen tystnad på kvällarna. Årstafruns make ryttmästare von Schnell hade tappat all sin ungdoms charm och blivit gammal och vresig. Sonen Hans Abraham försvann så fort han hade tillfälle in i drängkammaren, där han söp tillsammans med gårdens anställda. Årstafrun satt vid ett fönster och läste. Hon kände sig ensam, eftersom hon inte hade någon att diskutera den politiska skrift hon fundersamt hade studerat flera gånger.

Den lilla skrift, som satte myror i huvudet på Årstafrun, var en förfalskning av ett dokument från slutat av 1600-talet. Den spreds på 1740-talet och blev aktuell nu när Gustav IV Adolf var avsatt. Den handlade om en dröm, som Karl XI hade något år innan han dog. I drömmen stod kungen i Rikssalen bredvid den silvertron, som drottning Kristina fått av Magnus Gabriel de la Gardie. Han såg rakt in i framtiden och hur den ene krönte kungen efter den andre satte sig ner i tronen. Allt fungerar bra i landet fram till den dag den sjätte kungen satte sig på tronen. Då utbröt krig och det blev blodiga upplopp i landet.

Anledningen till att skriften spred på 1740-talet var att några i landet ville skrämma bort Adolf Fredrik som tronföljare. År 1809 studerades skriften noga igen. Gustav IV Adolf var den sjätte kungen efter Karl XI. En gammal kunglig dröm, som alltså slog in. Detta gav Årstafrun mycket att fundera över.

Det var vår och korna kunde åter mjölkas. Årstafrun vakade noga över grädden och började kärna smör och gjorde en stor smörgumse, som hon skulle skicka till sin bror. Ett glädjeämne i arbetet var att spana efter de skator, som byggde bo i ett av de gamla äppleträden.

På kvällarna gjorde Årstafrun något hon inte hade gjort tidigare. Hon läste förbjudna skrifter. Gustav IV Adolf avskydde allt som påminde om liberalism och den franska revolutionen. Som enväldig kung avskaffade han tryckfriheten och allt som trycktes och spelades på teatrarna måste granskas noga för att förhindra att samhällsomstörtande tankar spreds bland folket. När kungen nu var avsatt och hertig Karl blivit utsedd till ställföreträdande regent, upphävdes dessa regler. Denna vår hade Årstafrun fått tag på ett par tidigare förbjudna pjäser, som hon satt och njöt av på kvällarna.

En nyhet våren 1809 var att riksdagen skulle efter många år samlas igen. Årstafrun kallade denna riksdag för märkvärdig. Det högtidliga öppnandet skulle ske måndagen den 1 maj. Detta var något helt nytt och Årstafrun önskade se hur det gick till. Morgonen var solig och Årstafrun knäppte sin händer och bad till Gud att allt skulle sluta lyckligt. Efter morgonmålet for hon tillsammans med sonen Hans Abraham in till staden för att titta på ståten och prakten. De kom till torget framför Riddarhuset och lyssnade på när riksdagen utblåstes från trappan. Efter detta promenerade de till Gustav Adolf torg för att från ett fönster titta på allt det märkliga.

Hans Abraham, Årstafrun och några av deras vänner fortsatte på eftermiddagen till Djurgården, där de trängdes med folk ur alla tänkbara samhällsklasser. Folket kom åkande, ridande, gående, haltande och linkande. Alla var där för att titta på när hertig Karl, hans hustru Hedvig Elisabeth Charlotta och prinsessan Sofia Albertina kom åkande i sina vagnar. Georg Adlersparre och några soldater ur hans regemente red runt för att avstyra bråk. Hertigen hälsade mycket värdigt på många. Allt var lugnt, alla hade roligt och skrattade och ingen saknade den avsatte kungen. Från hovet kom nyheten att ärkebiskop Jacob Lindblom och landshövdingen i Kalmar län på morgonen kommit till Slottet och svurit sin trohetsed till hertigen.

Någon bad om tystnad. En man berättade med hög röst att generalmajor Erik Johan Ge la Grange kommit tillbaka från Paris, där han bland annat hade träffat kejsare Napoleon. Kejsaren hade varit nöjd med regimskiftet i Sverige och utgick ifrån att de båda länderna nu skulle stå på god fot med varandra.

Årstafrun inte bara lyssnade till vad som sades och pratade med goda vänner. I dagboken konstaterade hon att hon valt en moderiktig hatt. Den var rödbrun och hade ett par stora och vita plymer.

Detta var en lyckad dag, en dag utan politisk oro och utan att någon diskuterade den sjätte kungen efter Karl XI. På kvällen skrev Årstafrun i sin dagbok att så här roligt hade hon inte haft vid ett förstamajfirande under alla de år hon varit gift med sin ryttmästare.

Dagen därpå försvann hennes glädje. Ryttmästaren var mycket, mycket vresigare och tystlåten än vanligt.

Bilden på silvertronen har jag hittat på nätet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s