Jag har i nästan fem år varit anhörigvårdare är min strokedrabbade make David. Detta har varit en tid när jag ständigt har tvingats att lära mig nya handgrepp och sätta mig in i hur en gammal och skraltig människokropp reagerar på olika moment i den vardagliga stressen. Det har hittills gått bra, men denna höst har David blivit mycket sämre, vilket har medfört att jag inte har kunnat gå till mitt gym lika ofta som tidigare. Nu gäller det att hitta på övningar jag kan göra hemma.

Det svåraste har varit övningar som ger bättre kondition och uthållighet. Detta beror på att jag alltid måste lyssna på ljud från Davids säng. Han kan plötsligt bli sämre eller glida ur sängen. Flera gånger har jag försökt att byta ut jogging med att ränna upp och ner för spiraltrappan till övervåningen i vår villa. Detta fungerade inte, eftersom jag efter ett löppass i trappan blir snurrig i huvudet.

Styrketräning, en form av armhävning, går lått att göra hemma. Ett av de redskap jag använder är den sits till toaletten, som vi har fått låna av landstinget. Den har stadiga handtag, som det är lätt att hålla i. Övningen går till så att jag fäller ner sitsen och sätter mig på den. Efter detta griper jag tag i handtagen och häver mig upp. Armarna skall vara raka och knäna skall om möjligt komma i brösthöjd. Nu har jag som målsättning att göra ett pass med tio armhävningar i ett sträck om möjligt fem gånger om dagen. Eftersom David långsamt blir sämre tar oron över mitt sinne och jag får svårt att koncentrera mig på denna enkla övning.

Ibland försöker jag byta ut toastolen mot min skrivbordsstol. Den är inte lika stadig och vill gärna snurra runt eller glida bakåt. Idag på morgonen har jag tagit mig samman och funderat på hur jag skall använda skrivbordsstolen. Hantlarna har kommit fram, jag har svängt stolen bort från skrivbordet, dragit upp knäna i brösthöjd, ner med fötterna på golvet, upp och stå och sträck hantlarna upp mot taket. Det blev 15 gånger innan knäna började knorra. Nu känns det i axlarna och i benen.

Jag har denna höst oroat mig alldeles för mycket och upplevt det som omöjligt att gå hemifrån. Nu måste jag vårda min egen kropp om jag inte skall falla samman. Det svåra är att koppla bort tankarna på David. Vi har hållit ihop i nästan 60 år och nu nalkas slutet av vårt gemensamma liv.

I nästa vecka skall David tillfälligt flytta till ett sjukhem. På tisdag skall jag träffa min personlige tränare Johan på House of Shapes på Hornsgatan. Jag vet av erfarenhet att han har förmågan att få mig att slappna av och lämna oron bakom mig.