Berlin Advent 1944

Berlin Advent 1944

Helt plötsligt stod Victoriaförsamlingen i Berlin utan sin kyrkoherde Erik Perwe. Strax före domsöndagen hade han stigit på ett civilt flygplan för att åka hem och fira jul i Norrköping tillsammans med sin hustru och sina fyra barn. På Östersjön, strax utanför Falsterbo, blev planet nedskjutet av det tyska jaktflyget. Många var övertygade om att detta var ett sätt för Gestapo att göra sig av med den orädde svensken, som i smyg hade räddat åtskilliga judar från att forslas bort till koncentrationsläger.

Redan innan Erik Perwe for till Sverige hade ärkebiskop Erling Eidem bett den svenske sjömansprästen Erik Myrgren att under julhelgen ansvara för församlingen i Berlin. Erik Myrgren hade sedan han varit barn drömt om att bli sjömanspräst i Sydamerika. Kriget kom, Erik Myrgren blev prästvigd och fick en tjänst som sjömanspräst i Stettin, nuvarande Szczecin i västra Polen. I december 1944 hade ryska trupper trängt in i staden och det kom inte längre några svenska fartyg till hamnen. Erik Myrgren var 30 år gammal och var nu utan fast tjänst. Därför tackade han ja till erbjudandet. Med i bagaget hade han sin kamera. Erik Myrgrens hobby var att fotografera och utan hans bilder skulle vi idag inte veta hur det såg ut runt svenska kyrkan i Berlin under krigets sista månader.

Erik Perwe hade hjälpt judar på flykt att lämna Tyskland, han hade tagit hand om ”dykare”, som var den tyska termen för dessa människor eller ”ubåtar”, som var det ord som svenskarna använde. Denna grupp människor var judar eller desertörer. De gömde sig för Gestapo, som hade till uppgift att fånga in dem och hänga dem i närmaste lyktstolpe. De dagar, då Gestapo var framgångsrik, dinglade det ett lik under varje gatlykta på Unter den Linden. Ibland kom ”ubåtarna” smygande in i trädgården bakom den svenska kyrkan och alla samtal mellan prästen och de förföljda skedde utomhus. Kyrkans personal var osäker på om Gestapo i smyg hade placerat dolda mikrofoner i lokalerna.

Erik Myrgren kom till en sönderbombad stad, en stad som ständigt tog emot panikslagna människor från landets östra delar. De ryska soldaterna upplevdes som brutala och våldtäkter ingick i deras sätt att kuva de tyska kvinnorna. Många av dessa nu utblottade människor hade svenska rötter och sökte sig till kyrkan. Här hoppades man få en sovplats, ett mål mat och ett paket med hela kläder.

Det dröjde flera veckor innan Erik Myrgren fick klart för sig var ”ubåtarna” kunde få tillfälliga gömställen. De kunde inte stanna mer än ett par nätter på samma ställe. Trots ständiga bombanfall och pågående krig ägnade Gestapo mycket tid att jaga dessa människor.

Långsamt började Erik Myrgren bygga upp ett kontaktnät. Han var ung och ganska oerfaren när det gällde att hjälpa förföljda människor. De, som han i första hand fick stöd av, var församlingens diakonissa Vibe Obmann och de båda modiga poliserna Hoffmann och Mattick, som var ansvariga för polisstationen i området.

De båda poliserna var socialdemokrater och i hemlighet avskydde de allt nazismen stod för. Redan innan kristallnatten den 7 november 1938 hade de tagit kontakt med den dåvarande kyrkoherden Birger Forell om ett samarbete när det gällde att ge skydd åt förföljda judar och politiskt oliktänkande. Man kom överens om ett signalsystem mellan polisstationen och kyrkan. När Gestapo kom, drog poliserna ner rullgardinerna i fönstren. När Gestapo försvunnit, drogs rullgardinerna upp.

Adventstiden och julen gick i svältens och bombernas tecken. Alla, som arbetade i den svenska kyrkan, hade tillgång till svenska ambassadens välbyggda skyddsrum. De, som kom till kyrkan för ett samtal med prästen, blev hänvisade till kyrkans potatiskällare. Den hade byggts om till ett skyddsrum och blev också ett bra gömställe för ”ubåtarna”.

Vintern gick långsamt över i en kall vår med fler flyktingar och mindre mat. Erik Myrberg skrev ett förtvivlat brev till ärkebiskop Erling Eidem. Han var överhopad med arbete. Förtvivlade människor sökte sig till kyrkan för att få någonstans att sova på natten. Ofta kom kvinnor, som bad honom ta reda på vad som hade hänt deras söner, som hade kämpat mot ryssarna på Östfronten och nu var försvunna. En dag kom en gråtande svensk kvinna, som i sin ungdom hade gift sig med en tysk och nu förlorat sitt svenska medborgarskap. Maken hade stupat och nu hade den mycket unge sonen blivit inkallad. Sonen avskydde allt Hitler stod för och infann sig aldrig till militärtjänst. Nu fanns han bland ”ubåtarna” och hade då och då kontakt med mamman. Problemet var att mamman ofta fick besök att Gestapo, som hotade henne till livet och krävde att hon skulle tala om var sonen fanns. Kunde den svenske prästen hjälpa henne?

Det är oklar hur många Erik Myrberg hjälpte. Ytterst få har berättat om hur det gick till. Det var som om skräcken för Gestapo fanns kvar hos de förföljda långt efter fredsslutet. Ett judiskt par, som efteråt har talat om vad de var med om, var Martin och Margot Weissenberg. I Sverige berättade de senare hur räddningen hade gått till. Tack vara de modiga poliserna hade de fått ett förfalskat dokument, som visade att de var svenskar och att de hette Westerberg i efternamn. Erik Myrberg lyckades skaffa dem biljetter till den sista flygturen mellan Berlin och Sverige.

I mitten av april 1945 insåg alla att det var alltför farligt att stanna kvar i Berlin. Tack vare Folke Bernadotte ordnades en busstransport med svenskar till Lübeck och därifrån med färja till Skåne. Med på resan var diakonissan Vibe Obmann. I slutet av april flyttade Erik Myrberg till svenska ambassadens skyddsrum. Det enda som var öppet i kyrkan var nu potatiskällaren, där ”ubåtarna” samlades så snart larmet gick. En dag kom de ryska soldaterna stormande och i gatustriderna stupade den hjälpsamme polisen Mattick.

Bomberna regnade och gatustriderna pågick. Mitt i detta tumult rusade en gråtande ”ubåt” från kyrkans potatiskällare till ambassadens skyddsrum för att berätta vad som hade hänt. Alla i skyddsrummet började gråta när de fick klart för sig att Mattick var död.

Den första maj kom ryska soldater till skyddsrummet. Svenskarna skulle flygas till Moskva och sedan få fara vidare till Stockholm. Erik Myrberg fick aldrig mer se sin kyrka.

Ryska soldater strömmade fram mot den tomma kyrkan. Enligt ett ögonvittne skrek de som besatta, eftersom de inte hade hittat något sött nattvardsvin i källaren. Det enda i matväg som fanns var ett par flaskor med röd vätska. Soldaterna slog av halsarna och började dricka och sedan spottade de ilsket ut det de fått i sig. Flaskorna innehöll inläggningsättika för rödbetor. I besvikelsen över detta sprängde de kyrkan.

Att nu i adventstid läsa om Erik Myrbergs tid i Berlin har gett mig en tankeställare. Jag sitter i ett varmt rum och i köket har jag kyl och frys, som är fyllda med av mat, som under krigsåren var läckerheter. Här finns bland annat vindruvor från Italien, apelsiner från Marocko och räkor från Västkusten. Jag behöver inte fundera över varför Gud inte ingrep och stoppade den vansinniga slakten av människor under krigets sista månader.

När jag var ung träffade jag aldrig Erik Myrberg. Jag har ett svagt minne av att jag en gång hörde Erik Perve predika och att jag en söndag fick niga vackert för Birger Forell. Snart insåg jag att Birger Forell, Erik Perwe och Erik Myrberg, som alla tre under krigsåren tjänstgjorde i Berlin, hade en mycket stark gudstro och att de aldrig tvivlade. För dem var Jesus levande.

”Jesus från Nazaret går här fram
Än som i gången tid
Löser ur vanmakt, ur synd och skam
Ger oss sin kraft och sin frid,
Himmelriket än nära.”
Psalm 48 i 1986 års psalmbok

Bilden, som föreställer Berlin efter en bombattack, är hämtad ur boken ”Andra världskriget i bilder” sammanställd och författad av David Boyle.

3 tankar om “Berlin Advent 1944

  1. Hej mitt namn är Maria weissenberg, av en slump ramlade min far in på denna sida. Det är nämligen så att Martin weissenberg va min farfars farbror. Och nu till min fråga. Finns Martin och margots historia dokumenterad någonstans? Och isåfall vart? Vem är det som skrivit detta? Tacksam för svar med vänliga hälsningar Maria weissenberg. Maja.weissenberg@gmail.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s