Efter badet i Västertorp

Efter badet i Västertorp

I närheten av min bostad ligger en idrottshall med tillhörande simbassäng. Hit kommer dagligen barn för att lära sig simma och seniorer för vattengymnastik. På 1970-talet kom någon på att det behövdes en bänk att sitta på utanför badet. Det skulle inte vara en vanlig parkbänk, utan nu skulle det bli en kombination av ett konstverk och en sittmöbel. Vad då ingen tänkte på var att bänken skulle vara sittvänlig och att den inte fick innehålla några skarpa kanter.

Den konstnär, som fick uppdraget, var Pye Engström. Hon bor på Gotland och för henne var det naturliga materialet att arbeta med kalksten. Det tog fem år för henne att arbeta fram bänken, som kom på plats år 1976. Jag minns att redan vid invigningen småbarnsföräldrarna gnällde över att bänken inte var klättervänlig och att de klängande barnen kunde halka och få skrubbsår. Andra gnällde över att bänken inte var ett konstverk utan en del av Vänsterns partiprogram. Själv tyckte jag bara att bänken var ful och att jag hade svårt att känna igen de åtta olika personerna som fanns avbildade på bänken. En av dessa var författarinnan Sara Lidman från Missenträsk. Då hörde det till att man skulle läsa hennes böcker om Norrlands inland.

Jag har haft förmånen att följa med barnbarnen till simskolan i hallen och ibland satte vi oss ner på den obekväma bänken. Mest sittvänlig var Mao Zedong och minst miljökämpen Georg Borgström. Vilka de fula gubbarna var intresserade inte barnbarnen, de bedömde gubbarna enbart som klätterställningar. De uppfattade heller aldrig vem som var man och vem som var kvinna.

Det har hänt mycket sedan 70-talet. De, som då var tonårsföräldrar, mindes den tid när diskussionens vågor gick heta om man skulle tillåta sexualundervisning i skolorna. Elise Ottosen-Jensen var en förkämpe för att alla skolelever måste få veta vad ett samlag innebär och hur man blir med barn. Idag ser vi med mer kritiska ögon på Elise Ottesen-Jensens sexualundervisning än på 70-talet. Hon hade principiellt inget emot tvångssterilisering, eftersom hon ansåg att inte alla kvinnor klarade av att föra barn och vara mammor.

Många undrar idag varför en av de fula gubbarna föreställer Mao Zedong. Borde det inte bredvid hans stenansikte finnas en stor skylt, som berättade om hans illdåd i Kina. Det finns flera, som försvarar valet av Mao Zedong, och menar att han gjorde ett storverk genom att föra Kina ut ur fattigdom och okunnighet. På 1970-talet var det inte så många som kände till att Mao Zedong på sin väg till makten brutalt hade slagit ner allt motstånd och att drygt 50 miljoner människor dog. I vårt land spreds hans tankar genom boken ”Maos lilla röda”, vars lyriska språk fängslade till och med lågstadieelever.

Jag håller med alla de som anser, att det borde finnas en bruksanvisning till de åtta gubbarna utanför Västertorpshallen. Vem minns idag den latinamerikanske poeten Pablo Nerunda, som fick nobelpriset i litteratur år 1971? Hans dikt om konsten att leva i ett lyckligt äktenskap ger alla vuxna mycket att tänka på, men är ingenting som klättersugna femåringar begriper sig på.

”Jag tycker om dig när du tiger
ty då är du som frånvarande,
och du hör mig på avstånd,
och min röst når dig inte.”

Från vänster sitter Elise Ottesen-Jensen. Paolo Freire. Sara Lidman, Mao Zedong, Angela Davis, Georg Borgström och Pablo Nerunda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s