Göteborg – Prästbarnsjul 1943

Göteborg - Prästbarnsjul 1943

Förutom det strilande regnet är det enda som påminner mig om barndomens jular i Göteborg en kraxande skata, de ärvda vinglasen och julrosen, som jag fick av min dotter i julklapp.

Jag har växt upp på Linnégatan i Göteborg. Först bodde vi i ett hus på direkt på berget i hörnet av Djupedalsgatan och Linnégatan-Vi flyttade senare till en stor lägenhet strax bredvid Linnéplatsen. Detta hus var byggt på flytlera och då och då sjönk delen närmast gården ner några centimeter. Då svajade huset till och delar av gipsstuckaturen i taket rasade ner. Detta var ganska otäckt, eftersom vi aldrig visste när detta kunde hända. Den säkraste platsen i huset var köket, där det inte fanns minsta lilla prydnad i taket. Huset hade också en speciell köksingång, som var till för tjänstefolket.

Min pappa var präst i Annedals församling och det hörde till att prästbarnen skulle sitta snällt i prästbänken söndag efter söndag. Detta oskrivna regler gällde framför allt under julen.

Min pappa var den förste i sin släkt om hade fått högre utbildning. Hans mamma blev änka när han var tio år. Då var den äldsta dottern klar folkskollärare och min farmar tog för givet att hon skulle lämna större delen av lönen hemma så att de yngre systrarna kunde utbilda sig till lärarinnor. Pappa var yngst och de äldre systrarna betalade hans utbildning till präst.

På julafton var det tradition att efter julbönen i Annedalskyrkan skulle fastrarna komma hem till oss och äta julmiddag. Julen 1943 blev annorlunda. Denna jul var jag 13 år. Mammas tre ogifta mostrar bad att få komma hem till oss för att äta julmiddag. Min mormor hade varit död sedan länge och mostrarna tyckte det skulle vara trevligt att träffa släktingarna.

Moster Matilda var den enda jag tidigare hade haft mest kontakt med. Hon hade arbetat som husa hos en förmögen skeppsredarfamilj, fått vara med och klä familjens damer till amaranterordens stora baler och också vid stora kalas dukat borden. Hon visste hur det gick till i överklassen. Hennes systrar hade kämpat som hembiträden och nu var de gamla och hade fått tjänarinnepension. De delade en liten och sliten lägenhet i Landala. Gemensamt för de tre mostrarna var att de var kritiskt inställda till mamma.

Klasskillnaden mellan mostrarna och de två fastrarna var påfallande. Lärarinnorna kunde inte tänka sig att de tre gamla tjänarinnorna skulle sitta med vid det festligt dukade bordet i matsalen. Mostrarna hänvisades till köket, där mamma hade lagt en liten och rutig handduk over köksbordets slitna vaxduk. Sedan bestämde mamma att mina äldre bröder fick sitta i matsalen och underhålla fastrarna, som in i det längsta hoppades att min åtta år äldste bror skulle bli präst. Min uppgift blev att sitta vid köksbordet och prata med de gamla mostrarna.

I matsalen lästa pappa bordsbönen och en av fastrarna fyllde med så hög stämma att det hördes ut i köket:
”Gode Gud bevara oss så att inte taket ramlar ner!”
Matilda skrattade glatt när hon hörde denna ovanliga bordsbön. Hon konstaterade att det var skönt att höra till kökets underklass.

Den genomgående drycken i matsalen var ”missionsblandning”, som bestod av hälften pilsner och hälften sockerdricka. Den dracks ur vinglas med en lång och smäcker fot. Om man var mista oförsiktigt kunde glaset glida ur handen, hamna på golvet och gå sönder. Jag avskydde att dricka ur dessa glas, eftersom jag var rädd för att min fem år äldre bror skulle knuffa till mig så hårt att jag tappade glaset. Han var mentalt en smula efterbliven och ville aldrig inse att lillasyster hade lätt för sig i skolan.

Stämningen var dov vid matsalsbordet. Mina fastrar kunde inte låta bli att tala om att de hade betalat pappas studier till präst. Pappa borde aldrig ha gift sig utan blivit hemmapojke och varit med om att försörja sin gamla mamma. Dessutom var det på tiden att han började betala av sina studieskulder.

Stämningen kring köksbordet var ganska munter. Moster Matilda började glatt berätta om att hon kokade örtmedicin på brännvin och torkade örter. Varje vår var hon ute i Slottsskogen med sin korg och plockade ett årsförråd. Växterna torkade hon sedan hemma i köket. Recepten var hemliga och hon hade fått dem av en klok gumma i hembygden utanför Skara. Brännvinet köpte hon på Systemet. Det hon sålde mest av var hostmedicin och vissa vintrar var fyllda med så mycket hosta att hennes tilldelning av starksprit inte räckte till. Moster Matilda var den enda kvinnan i släkten som hade motbok och hennes tilldelning var fyra liter om året.

Plötsligt stod pappa i dörren. Han hade med sig en halvfull brännvinsflaska, ett nubbeglas och en julklapp till moster Matilda. Han hällde upp en ganska stor sup åt henne och gav henne en kluckande julklapp. Alla visste vad den innehöll. Innan pappa försvann in i matsalen, bad han mig skåla med moster Matilda med mitt senapsglas fyllt av sockerdricka.

De två andra mostrarna var frikyrkliga och var också med i IOGT. De tittade kritisk på när moster Matilda med välbehag svalde sin sup.

”Det här är årets enda sup. Försök inte skrämma mig med brännvinsdraken!” sa moster Matilda glatt och höjde glaset mot sina systrar.

Ätandet i matsalen hade tagit slut. Mamma och min äldste bror hjälptes ut att bära ut matresterna och disken. Moster Matilda svalde den sista tuggan och tittade skarp på mamma.

”Carin har blivit stor, hon håller på att bli kvinna. Hon har ingen bysthållare. Varför?”

Mamma rodnade. För henne var en bysthållare ett syndfullt plagg som bara horor och dansöser hade på sig. Moster Matilda började gräva i sin slitna handväska och tog upp en tiokronorssedel ut ett dolt fack.
”Nästa vardag skall du köpa en bysthållare åt Carin!”

Mamma rodnade och hostade till, nappade åt sig sedeln och försvann till matsalen. Moster Matilda torkade sig om munnen med den slitna linneservett, som mamma hade lagt vid hennes tallrik. Hon signalerade till uppbrott och mostrarna började leta reda på sina ytterkläder.

”Hälsa mamma och tacka för maten” sa en av mostrarna innan moster Matilda slängde igen köksdörren bakom de tre mostrarna.

Mamma hörde smällen och kom ut i köket och började ta hand om matresterna.

”Du skall få din bysthållare” suckade hon. ”Moster Matilda skall alltid lägga näsan i blöt”

Efter disken kom det hemskaste på hela julafton. Det var julklappsutdelningen. Vi måste skriva verser på våra paket och dessa skulle sedan fastrarna och mamma kritisera dessa som om de vore skoluppsatser. Jag fick alltid underkänt och en av fastrarna sa att jag aldrig skulle bli duktig i svenska. Jag blev gråtfärdig.

När allt låg i prydliga högar sjöng vi ett par psalmer och sedan avslutades kvällen med att mamma läste legenden om julrosorna, som Selma Lagerlöf skrivit när hon var lärarinna i Skåne. Mamma kom bara halvvägs. Då somnade fastrarna och började snarka så det ekade i rummet. Mamma väckte dem varsamt och min äldste bror hjälpte två missbelåtna lärarinnor på med ytterkläderna.

Nu slängde sig mamma och min näst äldste bror över mina julklappsböcker. De kontrollerade att de inte handlade om otillåtna ämnen som sex och socialism. Naturligtvis hittade de en förbjuden bok, som genast byttes ut mot en nyskriven predikosamling, som pappa fått av någon ämbetsbroder. Vad mamma bara anade sig till var att jag hade lånat flera shejkromaner av en klasskamrat och gömt dem under madrassen.

Natten som kom blev fylld av tassande steg. Mina bröder sökte sig till skåpet där brännvinsflaskan stod, pappa vankade av och an och försökte skriva predikningar inför de kommande gudstjänsterna och mamma tittade in i mitt rum för att kontrollera att jag inte låg och läste något oanständigt. Pappa gled bort till pojkarna, hittade ett nubbeglas och i mörkret stod de och skålade med varandra.

Sedan var det helt plötsligt morgon med julotta på någon sjukavdelning på Sahlgrenska sjukhuset, som hörde till Annedals församling. Då sov mina bröder så tungt att det var omöjligt att väcka dem. Jag följde med till sjukhuset och detta blev en trevlig gudstjänst, som avslutades med att jag fick ett stort glas saft och en ostsmörgås av översköterskan. Detta var läckerheter som inte hade funnits med vid gårdagens julmiddag vid köksbordet.

Hösten 1944 dog två av mostrarna och en faster. Moster Matilda var hos min morbror och jag saknade henne. Tyskarna hade framgångsrikt marscherat in i bergskedjan Ardennerna och stora delar av den amerikanska armen hade blivit krigsfångar. Rädslan var stor att tyskarna från Norge skulle tåga in i Bohuslän och Värmland. Min äldste bror hade blivit inkallad till regementet i Göteborg och hade bara permission på kvällen på julafton. Det enda som var sig likt från föregående år var kritiken vid julklappsutdelningen.

Jag var ett år äldre och hade blivit kaxigare. Jag hade totat ihop nonsensrim, som märkligt nog fick mina bröder att dra på munnen. Det enda jag nu minns var versen på ett par stickade vantar till pappa

”Se på skatan
Han har kul
I snö så ful.”

En tanke på “Göteborg – Prästbarnsjul 1943

  1. Vilken spännande läsning om din barndomsjul och om Annedal. Själv är jag f. 1944 och uppvuxen i ett av landshövdingehusen på Västergatan. Minns väl Församlingshemmet på Västergatan. Tror att jag ett tag gick i söndagsskola där. Senare på Övre Husargatan om jag minns rätt? Är konfirmerad av kyrkoherde Theodor Freeman. Min äldre syster är konfirmerad av Johannes ? Ivarsson. Med vänliga hälsningar Gun Jägard f. Schüler

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s