Bollövning ur ”Din träningsbibel”

Bollövning ur ”Din träningsbibel”

Min jul blev annorlunda, vilket berodde på att min strokedrabbade make under hösten blev sämre och krävde mer tillsyn både av hemtjänst och av mig. Tjejerna och grabbarna från hemtjänst ville till julhelgen ha ledigt och umgås med släkt och vänner. Lagom till Lucia förstod jag att de tyckte att jag dagtid skulle orka att ta hand om en sjuk senior. Vi kom överens om att hemtjänst skulle komma som vanligt varje morgon och kväll, även på julafton och nyårsafton. Allt annat skulle jag själv göra. Jag klarade alla lyft vid toabesök utan att knäcka ryggen. Troligtvis berodde detta på att jag tränat flitigt med skivstång och hantlar på gymet. Det jobbiga var att jag under dessa veckor hade svårt att komma hemifrån. Att smita iväg på ett effektivt träningspass blev redan flera dagar före julafton en omöjlighet.

En av dagarna för jul var jag i en stor ICA-hall och köpte allt som hör julen till. Ett barnbarn var hemma hos David och jag behövde inte jäkta. Innan jag passerade kassen passade jag på att gå igenom den stora hyllan med tidningar. Här hittade jag ett par exemplar av den nyutkomna tidningen ”Din Träningsbibel”. Vi var många som var intresserade. Jag hade tur och lyckades knipa åt mig det sista exemplaret. Tidningens målsättning är att man kan bli stark och smidig hemma utan att gå på gym. Detta borde passa mig precis.

Jag har gjort de enkla tester, som skall avgöra hur vältränad jag är. Problemet var att åldersskalan slutar vid 60 år och det var 23 år sedan jag i träningssammanhang passerade detta magiska datum. Hittills har jag inte i en enda bok eller tidningsartikel läst träningsråd för 70-åringar. Flera av oss är aktiva, vi tränar för tjejmilen och vi vandrar eller åker skidor i Alperna. Skäms friskvårdstidskrifterna över oss?

Jag gjorde testen och kunde konstatera att de dömde mig som en vältränad sextioåring, men att min kondition när det gällde löpning inte var den allra bästa.

Jag har kämpat mig igenom några av alla de pass, som utförligt finns beskrivna i tidningen. Enligt anvisningarna skall varje pass ta tio minuter. Detta räckte inte för mig. Jag läste i tidningen samtidigt som jag gjorde övningarna och det blev fler övningar än som rekommenderades. Varje pass blev ungefär en halvtimme långt.

Igår kämpade jag mig igenom passet ”Låt det rulla” på sidorna 42 till 45. För att utföra detta pass behövde jag en balansboll och en vägg utan tavlor. Dörren ner till källaren blev alldeles utmärkt för dessa övningar. Övningen är välkänd för alla som någon gång har varit på ett gym eller träffas en sjukgymnast. Man skall stå med ryggen vänd mot väggen och placera bollen i svankryggen. Sedan gällde det att böja på knäna och låta bollen rulla utefter ryggraden. När jag gjorde detta upptäckte jag att golvet var halt och jag började slinta. Mina gympaskor ligger i mitt skåp på gymet och något vettigt att ha på fötterna hittade jag inte. Alltså la jag inte ner någon energi på dessa övningar.

Vad som inte talas om i tidningen är att man behöver en fri golvyta, som bör vara ungefär 10 kvadratmeter. Jag har en sådan yta i köket och om jag flyttar på Davids TV-fåtölj får jag fram en bra plats för övningar på en tjock mjuk och sträv matta. Här har det gått alldeles utmärkt att göra bollövningarna. Först försökte jag på det blanka och mattlösa köksgolvet, resultatet var inte lyckat. Bollen rullande åt alla möjliga håll och själv slant jag hit och dit och slutligen dunsade jag ner på golvet.

När jag kämpade med ryggövningar på bollen upptäckte jag att jag inte hade tränat på flera veckor. Det mesta av balansen var som bortblåst och jag gled ständigt av bollen. Nu gällde det att inte ge upp och försöka komma på vad det var jag gjorde för fel. Så småningom gick det riktigt bra och jag kunde fortsätta med de andra övningarna. Jag fick upp flåset och tiden vara rann iväg.

Plötsligt tröttnade ryggen. Detta skedde samtidigt som regnet slutade att hamra på fönsterrutorna. Då beslöt jag mig för att avsluta detta hemmagympapass med en snabb promenad på två kilometer. Det var underbart att sträcka ut benen på en upplyst parkväg och här stöta på joggare i alla åldrar, till och med i min egen.

När jag kom hem möttes jag av min make Davids röst från sjuksängen:
”Mamma Mia here you are again!”

Då var det dags att värma rotmos, rödkål och julkorv i mikron och duka middagsbordet.

Vad som inte står i ”Din träningsbibel” är att man borde stretcha efter de rekommenderade passen. Idag har jag träningsvärk och har haft stora svårigheter att komma ner på knä för att tömma diskmaskinen.

Man lär sig av sina misstag. På gymet slarvar jag aldrig med avslappning och stretching. I fortsättningen skall samma regler gälla hemma.
Bilden på den för mig jobbiga bollövningen hittade jag i ”Min Träningsbibel”

En tanke på “Bollövning ur ”Din träningsbibel”

  1. Underbart det gäller att inte ge upp…är själv bara 60 år (om några dagar 61 ) men ger inte heller upp utan försöker träna o åter träna…haft 4 proppar i skallen sedan 2005 och bestämde mig då att inte ge upp…god fortsättning till er båda !!! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s