Linnégatan i Stockholm

Linnégatan i Stockholm

Jag har vuxit upp vid Linnégatan i Göteborg. Det var då en trevlig, ljus och bred gata med en gnisslande spårvagn och en vacker lindallé. På vintrarna hade nordanvinden fritt spelrum på gatan och blåsten förde med sig lukten av salt hav, ruttnande tång och nyfångad torsk. På somrarna doftade det lindblommor och i gryningen innan spårvagnarna började rulla kunde man lyssna till hur Slottsskogens humlor och vildbin samlade honung i de smäckra blommorna. Gatan var en spännande skönhet.

Jag blev stockholmska på nyåret 1967. Då kom jag till en stad, som jag inte visste något om. Här var stadens puls annorlunda och allt kändes främmande. En dag hörde jag att det fanns en Linnégata på Östermalm. Jag beslöt mig genast för att ta tunnelbanan till Östermalmstorg och undersöka denna del av vår huvudstad. Den gata jag upptäckte saknade träd, den var i mina ögon mycket tråkig. Stinkande bussar rusade fram genom gatan och det gällde att vara snabb vid övergångsställena. Redan efter ett par kvarter tröttnade jag och åkte hem till den grönskande förort, som i dagarna har varit min hemort i 47 år.

Under de sista tio åren har jag lärt med uppskatta Linnégatan i Stockholm. Numera traskar jag fram och tillbaka på denna gata ett gånger om året. Detta beror på att min tandläkare har sin praktik på en tvärgata till Linnégatan.

Idag på morgonen hade jag tid hos min tandläkare. Jag kom lagom till att se solen titta fram över puckeln på Linnégatan. Då såg jag charmen med Linnégatan. Det var som om Edith Phiaf fanns någonstans i närheten och sjöng hur det var i Paris när solen gick ner over Seine. Biltrafiken var gles, men på trottoaren rådde jäkt. Småbarnpapper ilande med tvillingvagnar på väg till dagis och hemtjänstens flickor hade bråttom till sina seniorkunder. Från ett muffinsbageri luktade det hembakade bullar och ett överlastat blomsterbud spred dofter av exotiska blommor. Han var på väg till Hedvig Eleonora kyrka. Där skulle det bli begravning.

Tandläkaren tog god tid på sig med en kindtand, som hade ställt till problem för mig under nyårshelgen. Tandläkaren sprutade bedövningsmedel kring tanden, han borrade och skar upp en ficka i tandköttet för att skrapa bort en varbildning och han sydde varsamt igen snittet. Jag fick veta att jag måste ta det lugnt på hemvägen och att jag skulle vänta i ungefär en timme innan jag kunde dricka något. Något annat än mosad mat skulle jag inte äta de kommande dagarna.

Nu beslöt jag mig för att inte rusa fram genom Linnégatan utan njuta av skyltfönstrens prakt ner mot Sibyllegatan och Östermalmstorg. Här finns flera antikaffärer och jag stod länge och tittade på allt som var till salu. Funderingarna blev många. Hur gamla var föremålen och var hade de tillverkats? Varför sålde ägaren sina vackra skåp? Jag greps av lust att åka till Stadsbiblioteket och låna en bok om möbelsnickare i svunna tider.

Snart kom jag på andra tankar. Det var när jag passerade affären Cattis, som har specialiserat sig på dyrbara och någon använda kläder. Det helt dominerande plaggen i skyltfönstren var brudklänningar. Här anade jag otrevliga familjetragedier med bråk, gräl om ekonomin efter ett påkostat kyrkbröllop och tvister rörande ansvaret för barnen.

När jag stod och funderade över detta började bedövningen att släppa och det började göra ont i den problemfyllda tanden. Jag blev också törstig och längtade efter en kopp uppiggande kaffe. Det fanns flera fik att välja på, men jag valde att åka hem till min villaförort. Här letar man efter annorlunda möbler hos Myrorna i Skärholmen. I varje villa finns det många och välfyllda garderober och hit kommer släktens giftasmogna flickor för att rota fram en gammal brudklänning.

Linnégatan på Östermalm ger upphov till många funderingar. Ett försenat nyårslöfte är att jag skall traska gatan upp och ner utan att behöva fundera på hur många hål jag har i tänderna,

Skåpet som illustrerar denna blogg skulle jag gärna vilja ha. Det finns i en affär på Linnégatan. Tyvärr har jag ingen ledig vägg för det, eftersom jag har bokhyllor överallt. Ungefär en halvmeters hyllängd handlar om Göteborg och Västkusten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s