På nyårsdagen insåg jag att nu var det dags att börja träna ordentligt igen. Med en smula planering skulle det gå riktigt bra att trycka in både pass på gymet och stavgång mellan de vanliga sysslorna i hemmet och pysslandet med min strokedrabbade make David. Han har skaffat sig mycket regelbundna tider och sover mycket på dagarna. Schemat höll bara i ett par dagar. Sedan blev det tandvärk.

Det var inget vanligt tandtroll som for runt i mitt gap. Det var en inflammation vid rotspetsen av en kindtand. Min tandläkare, som också är tandkirurg, konstaterade att han måste operera mig. När allt var klart fick jag veta att träning med tunga lyft skulle försvåra läkningen. Nu var det bara stillsamma övningar på gymet som gällde. Detta lät allt annat än roligt.

Jag vet med mig att om jag går till gymet kan jag inte hålla tassarna borta från den lättaste skivstången. Det är något visst att framför en spegel känna sig som en gråhårig Pippi Långströmstant. Alltså har jag beslutat mig för att motionera hemma där det inte finns några frestelser. Den första övningen jag gjorde var att plocka fram alla mina böcker om kroppsrörelser och i någon av dessa hitta lämpliga övningar. Den bok jag har fastnat för är ”Träning för starkare rygg” av Jenny Sutcliffe utgiven på ICA Bokförlag 2003. Det är från denna bok jag har hämtat bilden.

Boken är fylld av övningar, som ser enkla ut men som kan vara otroligt svåra att göra utan att en personlig tränare precis talar om för mig hur jag skall göra.

Det första rådet för ryggträning är att inte slarva med uppvärmning. Man skall inte inbilla sig att det räcker att ta på sig en extra ylletröja och tjocka strumpor innan träningspasset. Själv har jag upplevt att om jag behandlar min kropp på detta sätt blir musklerna lata och arbetsovilliga. De sidor i boken jag fastnade för handlade om kramplyft. Ungefär hälften av övningarna kände jag till sedan tidigare, men ordet kramplyft var nytt för mig. Dessa övningar skall stärka ryggen och också bygga upp muskulaturen i magen

De första övningarna när det gällde kramplyft var ganska lätta, eftersom det var sit-ups med olika varianter. Här fanns en varningstext att man inte skall göra övningarna för snabbt och tänka på att man inte dunsar i med ryggen. Det sista har jag råkat ur för ett par gånger och det är när jag vill känna mig extra duktig och ta i mer än jag egentligen orkar.

De sista övningarna när det gäller kramplyft upplevde jag som jobbiga. Instruktionen var att man skulle ligga på golvet med benen i rät vinkel mot en vägg. Att komma ner i denna ställning blev något av ett äventyr. Först gällde det att hitta en lämplig vägg och hemma hos oss finns den i hallen. Efter en rad misslyckade försök kom jag ner i rätt ställning och startade övningarna, som inte var så arbetsamma som jag trodde. Då ringde det på dörren.

Det var som jag hade väntat mig. Hemtjänst visste att jag brukar har dörren olåst när de skall komma. Hemtjänsttjejen skrek till av fasa när hon såg mig ligga på golvet med benen i vädret. Hon ropade och undrade om jag hade skadat mig och om hon skulle ringa efter en ambulans.

Snabbt rullade jag över på sidan och kom upp på fötter. Boken med övningarna fanns i närheten och jag lät henne få studera de aktuella sidorna. Det visade sig då att hemtjänsttjejen motionerar regelbundet och kände till övningen. Hon blev förvånad över att en gråhårstant vågade pröva denna arbetsamma övning.

Skam den som ger sig. Nu gör jag dessa ryggövningar ett par gånger om dagen och jag har upptäckt att det går lättare att hålla ryggen rak och att strama upp magen.

Om jag inte ger upp kommer jag att behöva köpa en ny baddräkt till sommaren och gå runt på stranden och känna mig som en tonåring.

Tänk vilka följder det kan bli av en krånglande tanttand!