Jakobs steg i Mälarhöjden

Jakobs steg i Mälarhöjden

För ett par dagar stötte jag av en slump ihop med en grabb i 25-årsåldern. Han läser då och då mina bloggar och hade blivit nyfiken på vem jag var och hur min gudsbild ser ut och om det är den Gud, som skildras i Gamla Testamentet, som jag tror på. Jag sa att jag tror att Gud lever med i vad som händer i idag och att han har tvingats inse att människan inte längre bor vid randen till öknen och livnär sig på att driva boskap från den ena källan till den andra. För mig kan Gud mycket väl vara brandman och sitta bakom ratten i en stor räddningsbil. Han skulle också kunna skicka ut sin enfödde son som soldat i en fredsbevarande styrka i Afghanistan eller i södra Sudan.

Dem unge mannen blev mycket förvånad över mitt svar och började på ett bubblande sätt berätta om sitt eget liv. Strax innan han fyllde sju år fick hans föräldrar flyktingstatus i vårt land och familjen placerades i en ort i Norrland. Han lärde sig snabbt åka skridskor och gillade att spela bandy. Egentligen hade han velat spela hockey, men detta tillät inte familjens ekonomi. När han gick på högstadiet fick föräldrarna både arbete och bostad i Stockholm. Nu blev han omgiven av släktingar, som började tycka att det var viktigare med studier av Koranen än idrott. Då föddes tvivlet på islam inom honom. Måste man helt och hållet tro på alla de historier, som står både i Gamla testamentet och Koranen?

Jag berättade för honom att jag ser gamla Testamenten som litteratur för ett ökenfolk, som levde i en ogästvänlig natur. För dessa gällde det att vara stark och envis och att tro på en Gud, som uppskattade dessa egenskaper. Idag skulle berättelserna om Gud vara helt annorlunda. Gud skulle finnas i en storstad med tunnelbana, trafikkaos och gängbråk. Den unge mannen suckade tungt och sa att mina tankar om Gud aldrig skulle bli accepterade av hans familj. Efter detta började vi prata träning. Vi var både överens om att det är roligt att jogga och att vi som bor i någon av Stockholms sydvästra delar har det mycket bra. Vi kan hemma ta på sig lämpliga kläder och sedan bara ge sig ut och springa på parkvägar eller gator, dit sällan en bil hittar. Pettersbergsvägen strax intill Mälaren är en upplevelse en ljus sommarnatt.

”Har du provat att rusa uppför någon trappa? Här finns mängder, men de lättaste går rakt in i en villatomt. Jakobs Stege med sina 187 trappsteg måste jag orka så snart snön har smält. Kanske leder den till himlen, men jag vet inte. ”

Den unge mannen blev tyst och började grubblande prata om patriarken Jakob. Varför välsignade Gud detta råskinn? Mer blev inte sagt. Mobilen skrädde till och den unge mannen tryckte fram samtalet. Det var tjejen som ringde och nu slutade han att grubbla och fick bråttom.
”Vi ses kanske igen” var de sista orden jag hörde av honom.

Hemma har jag nu läst berättelserna om Jakob och hans familj. De finns i den första Moseboken kapitel 27 till 35. Det är en spännande berättelse om en storfamilj med Jakobs och hans två hustrur och två slavinnor, svärfadern Laban, den något äldre tvillingbrodern Esau och barnen. Konflikterna är många och även när Jakob är ohederlig står Gud vid hans sida. I dessa kapitel finns avsnitt som hör till världslitteraturen. Dit hör berättelsen om Jakobs stege.

Jakob hade ljugit för sin pappa Isak och sin bror Esau. Esau blev rasande på honom och Jakob upplevde att Esau ville döda honom. Han tvingades att fly hemifrån och vandrade genom ett ödsligt landskap till sin släkting Laban. Solen gick ner och natten kom plötsligt. Jakob var trött och la sig på marken för att sova. Innan han somnade hittade han en lämplig sten att ha som huvudkudde. Plötsligt blev en dröm mycket levande för honom. Bredvid stenen stod en stege, som ledde upp till himlen. Änglar gick upp och ner för stegen och längst upp i himlen höll något märkligt på att hända. Plötslig i drömmen stod Gud framför Jakob och det gick inte att ta miste på att det var han som talade.

”Jag är Herren, din fader Abrahams och Isaks Gud. Marken du ligger på skall jag ge åt dig och dina ättlingar. De skall bli som stoftkorn på jorden och du skall utbreda dig åt norr och söder, är öster och åt väster. Alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse du och dina ättlingar har fått. Jag skall vara med dig och skydda dig vart du går.”

Plötsligt var det morgon och solen sken. Jakob vaknade och visste att han hade varit med om något mycket ovanligt. Han hade i drömmen fått se Guds ansikte och lyssnat på hans mäktiga stämma. Han sträckte ut sin kropp mot himlen, tog tag i stenen och reste den upp. Sedan sa han högt:

”Detta är en plats som väcker bävan, och detta beror på att Gud bor här och här är porten upp till himlen. Platsen skull heta Betel. Om Gud skyddar mig vart jag går skall jag skänka vart tionde av det jag förtjänar till honom.”

Bibeltexten om Jakobs stege har sedan fornkyrkans dagar studerats i kyrkor och skolor. Det har varit spännande att fundera över om Gud kan låta sin himlastege ta mark på någon annan plats än i Betel. Guds nåd måste finnas överallt även om det bara var ett litet fåtal som i drömmen har kunnat uppleva att de sett stegen upp till himlen och hört Guds röst.

I början av 1840-talet drabbades den engelska författarinnan av tuberkulos. Hon var religiös och formade sina tankar om att se stegen till himlen, att höra änglarna viska och att få lyssna till Guds röst i psalmen ”Närmare Gud till dig”, som har nummer 271 i 1986 års psalmbok. I verserna 3 och 4 sjunger vi om stegen upp till himlen och den sten som Jakob använde som huvudkudde.

”Där skall all nåd du gav
stå för min syn
såsom en stege,
rest upp emot skyn.
Änglar där vinkar mig
närmare, Gud, till dig närmare dig.

Vaknad jag reser glad
stenen så hård
såsom mitt Betel upp,
minnet till vård.
Natten ju förde mig
närmare, Gud, till dig närmare dig.”

Bilden på den vackra trappan ligger strax intill Jakobs stege. Här kan man under nordiska sommarnätter uppleva att trappan aldrig tar slut och att den slutar först när den når upp till de ljusa och genomskinliga molnen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s