Vissa dagar tar det mot att gå till gymet och träna eller att börja jobba med hantlar i hemmets lugna vrå. Då hittar jag på allt möjligt för att slippa anstränga mig. Det hör bland annat att sortera papper, plocka tvätten ut torktumlaren och att städa grytskåpet. Det sista brukar inte ske utan ansträngning på grund av att mina gjutjärnsstekpannor är ganska tunga.

Efter dagens pass i grytskåpet slog jag mig ner vid köksbordet och läste nummer 17 år 2013 av tidskriften Amelia. Jag fick tidningen sist jag var hos tandläkaren. Här höll man på att rensa ut gamla veckotidningar och tandsköterskan var övertygad om att jag skulle ha glädje av artikeln om hur stjärnorna i Hollywood tränar för att alltid se eleganta ut framför filmkameran.

Jane Fondas recept var det som tilltalade mig mest. För henne är det högintensiv träning minst fem gångar i veckan som gäller. Då håller man både kropp och själ unga och starka och slipper utsätta sig för hormoninsprutningar eller minnesträning hos psykolog.

Ett bland alla tips har jag idag på morgonen prövat. Man skall ägna en heldag åt att laga fettsnål och näringsriktig mat. Resultaten av detta skall frysas in i lämpliga storlekar och sedan värmas upp i mikron till nästa veckas kommande middagar. Lunch blir naturligtvis nyttiga grönsaker och en proteindrink.

Vi är två i vårt hushåll, min strokedrabbade David och jag. David har svårt att svälja och skall ha finfördelad eller mixad mat. Jag började med att plocka fram två stekpannor av gjutjärn och ett paket finfördelad köttfärs ur frysen. Medan färsen fick tina i mikron började jag använda stekpannorna som hantlar och också att svänga dem runt huvudet. När jag fått upp farten kom hemtjänsttjejen och undrade vad jag höll på med. Hon tyckte mina övningar såg livsfarliga ut. Jag visade tjejen artikeln och vi skrattade glatt tillsammans. Det var först när hon pysslat klart med David som jag kunde fortsätta med gymnastiska övningar och matlagning.

Det blev wallenbergare i den ena stekpannan och finhackad svamp i den andra. När det var klart för de sista minuternas efterstekning på låg värme gjorde jag enligt tipsen från Amelia. Jag la mig ner på golvet och ägnade mig åt sit-up på det hårda köksgolvet. Nu gällde det att tänka med näsans doftceller så att ingenting brändes fast i pannan. Märkligt nog lyckades jag med detta. Nästa maträtt, som skulle bli en röra av de aprikoser och katrinplommon, som legat i blöt över natten. Nu skulle de kokas och medan kokningen pågick skulle jag köra hårt med balansbollen. Övningarna med bollen på köksgolvet gjorde mig pigg och glad. Jag kom in i en träningsdvala, som jag först vaknade upp ur när köket stank av vidbrända aprikoser.

Nu reste jag på mig, slet kastrullen från spisen, slängde upp köksfönster och började polera diskbänken till stillsamma toner av den kalla vind, som strömmade genom köksfönster. Efter detta blev det städning av spisen, skrubbning av grytan och infrysning av wallenbergarna med svampen.

Jag rekommenderar inte detta sätt att träna. Jag har inga tankar på att omskola mig till filmstjärna och behöver inte tränga ihop matlagning och träning på samma morgontimmar.

Tänk om du vore filmstjärna! Läs då augustinumret av Amelia för år 2013. Här får du utöver träningstips veta hur du skall underhålla dina barn med berättelser om vampyrer.

Trevlig läsning innan du går till gymet!