Hemligheternas skrubb på Linnégatan i Göteborg

Hemligheternas skrubb på Linnégatan i Göteborg

Ibland kommer minnena från mina uppväxtår störtande över mig. Det hände för ett par dagar sedan när jag strövade runt i ett apotek i Skärholmen. Innan det blev min tur att hämta ut receptbelagd medicin roade jag mig med att undersöka vad som fanns på alla de öppna hyllorna. När jag såg hyllorna med intimartiklar för män mindes jag ett par episoder från mina tidiga tonår i Göteborg.

Jag växte upp i det nu rivna och på utsidan eleganta kvarteret vid Linnéplatsen. Det andra världskriget rasade utanför landets gränser, då och då flög ett främmande flygplan över staden och havet var fyllt av minor. Det var också en tid när sexualundervisning inte fick förekomma i flickskolorna. Allt om blommor och bin och också om graviditeter skulle man lära sig först på bröllopsnatten.

Pojkarna var inkallade och många från landsbygden låg förlagda i Göteborgs närområde. När de hade permission på en vardag smög de sig in i sjukvårdsaffären i grannhuset. Det var också till denna affär som mamma skickade mig varje höst för att hyra en värmelampa, vars strålar ansågs kunna bota förkylningar, varje jul för att hyra en golvbonare och varje år i maj för att hyra en stor insektsspruta. Bakom disken stod en skräckinjagande tant, som påminde om min lärarinna i tyska. Hon höll hela tiden ett vakande öga på luckan i den vägg, som fanns mitt emot hennes disk. Jag var övertygad om att bakom denna lucka fanns ett hemligt rum eller kanske en trapp ner till en underjordisk gång till Elvsborgs fästning.

Jag var 13 år eller kanske 14 den decemberdag jag stötte på en militär i den mystiska sjukvårdsaffären. Jag hade just fått golvbonaren när en man i uniform, prydd med gradbeteckningar, med stora och bestämda steg klev in genom dörren. Jag blev nyfiken på om han skulle hyra en insektsspruta till sin förläggning. Jag skulle just artigt fråga om vägglöss när han log mot mig.

”Hej, lilla tösen, om du väntar tills jag har uträttat mitt ärende bär jag den tunga golvbonaren till din dörr. Jag vet att du bor i huset bredvid,”
Jag rodnade av glädje. Detta var första gången en trevlig ung man talat vänligt till mig.

Militären tryckte på knappen, lyckan öppnades och han viskade fram sitt budskap, han sträckte fram en sedel och fick ett litet märkligt paket. Luckan stängdes samtidigt som en äldre kvinna steg in genom dörren. Hon blängde på den golvbonare, som militären höll i handen. Hon förstod genast att mamma sysslade med julstädning.

”Hur länge skall din mamma bona golv?” väste hon till mig. ”Skräp till affär som bara har två golvbonare till uthyrning.”
Sedan knöt hon näven mot den bistra damen bakom disken.
”Skit till affär, som bryter mot det sjätte budet!”

Den ilskna tanten gick mot dörren och militären höll artigt upp dörren för henne och mig. Efter detta tog han ett stadigt tag i golvbonaren och bar den fram till vår port. Sedan gjorde han honnör för mig och försvann mot spårvagnen.

Dagen därpå skulle jag när jag kom hem från skolan lämna tillbaka golvbonaren. Mamma tittade surt på mig och sa att det var bäst att hon följde med till ingången till affären. Hennes dotter skulle om några år vara vuxen och innan dess fick hon inte hitta på sådana dumheter som att bjuda ut sig. Jag begrep ingenting, men misstänkte att den ilskna tanten ringt mamma och sagt något om golvbonaren och samtidigt något konstigt om mig.

Det blev vår med surrande myggor och kliande myggbett på benen. Jag kunde inte hålla naglarna i styr utan på hemvägen från skolan klöste jag sönder ett av mina ben. Jag behövde plåster och kom på att jag kanske kunde köpa detta i sjukvårdsaffären. Den stränga damen, som ansvarade för uthyrningen av golvbonarna, stod på gatan och pratade vänligt med en lastbilschaufför om den last, som skulle levereras till affären. Då passade jag på att smita in i affären och trycka på knappen. Luckan öppnades och ett par stickande och iskalla blå ögon stirrade på mig.
”Detta är ingen plats för horungar!” väste han till mig. Jag blev gråtfärdig.
”Men, men jag vill köpa plåster, har klöst sönder ett myggbett.”
Mannen blev en aning vänligare.
”Lilla ungen, gå till apoteket!” Efter detta stängde han luckan med en duns.

Den bistra danen bakom disken kom in och var fullastad med paket.

”Kan du hjälpa mig med alla paketen? Vi har fått hem en ny typ av insektssprutor, ta hem en till mamma och be henne prova den. Helt gratis, lämna tillbaka den om ett par dagar!”

Hemma lämnade jag insektsprutan till mamma, som muttrade något om att jag hade varit ute på syndens vägar. För att undvika en märklig utläggning om tio Guds bud smet jag ut genom köksdörren, Solen sken och jag gick till fågeldammarna och tittade på de svarta svanorna. När jag kom hem fick jag veta att nu skulle det för alltid vara slut med mina dumheter. Hon hade omedelbart själv lämnat tillbaka insektsprutan.

Det blev en höst utan värmelampa och lagom till Domsöndagen köpte mamma en golvbonare. Jag tyckte detta var trist, eftersom jag ville veta vad som fanns bakom den hemliga luckan i väggen

Det var först när jag tio år senare lärde känna min make David och hans äldre bröder, som jag fick klart för mig varför mamma reagerade som hon gjorde. Sjukvårdsaffären i mitt kvarter hette Adamssons sjukvårdsaffär och de hade specialiserat sig på kondomer och böcker om sexuallivet. Uthyrning av golvbonare och värmelampor var en bisyssla för den barska dam, som hade till uppgift att hålla nyfikna borta från affären.

Krigsåren förde med sig ett annat sätt att leva och de pojkar, som var inkallade, kunde leva ett annorlunda liv på förläggningsorten än hemma i den egna byn. De träffade främmande flickor och åtrån efter kärleksliv sjöd i dem. Detta gav upphov till en mängd artiklar i vissa tonårstidningar för flickor. Jag tyckte de var fåniga och innehållslösa och bläddrade bara någon gång förstrött i dem. Ett råd var att flickor alltid skulle ha kondomer liggande i handväskan eller i skolväskan. Hur de skulle användas stod inte i tidningarna.

Davids äldre bror Erik var nyfiken på var jag bodde. Han skrattade glatt när han hörde att jag bodde bredvid kondomaffären. Vi att länge och hade roligt åt mina äventyr med golvbonare, insektsprutor och plåster. När Erik träffade sin blivande hustru Karin sökte han för första gången i Göteborg upp Adamssons på Linnégatan. Han kom till Adamssons sjukvårdsaffär samtidigt som vårstädning i de fina kvarteren vid Linnéplatsen pågick. I affären stötte han på äldre damer med eleganta fruhattar på huvudet. Erik var mycket hjälpsam och släpade hem flera golvbonare innan han kunde trycka på knappen till hemligheternas lucka och få köpa kondomer.

Tiderna har verkligen förändrats. Nu är sexualundervisning obligatorisk i grundskolan och det vilar inte längre något hemlighetsfullt över kondomer och böcker om hur ett barn blir till. Kondomer ligger helt öppet bland tuggummi och halstabletter vid kassorna i ICA i Skärholmen och i apoteken kan vem som helst plocka till sig ett par förpackningar på en öppen hylla med intimartiklar för män på närmaste apotek.

Ingen bonar längre slitna korkmattor eller obehandlade parkettgolv. Adamssons sjukvårdsaffär har specialiserat sig på randiga barnkläder och heter numera Polaren och Pyret.

Släktet sladdrande och hattprydda syföreningstanter har dött ut och ingen bryr sig om att väcka deras ideal till liv.

Det är mycket som har blivit bättre sedan mina tidiga tonår vid Linnéplatsen i Göteborg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s