Biskop Tegnér i Växjö

Biskop Tegnér i Växjö

År 1824 blev biskopsstolen i Växjö ledig. Genast började intrigerna om vem som borde bli stiftets nye biskop. Det vanliga var att utse någon av professorerna i Uppsala eller Lund. Det var i de akademiska kretsarna som en lista på lämpliga kandidater sattes upp. Nu började ett trist intrigspel mellan olika grupper i den akademiska världen. Det var långt ifrån självklart att lundaprofessorn i grekiska Esaias Tegnér skulle bli ett av namnen på förslagslistan. Det slutliga valet skedde i en konselj och det hände att kungen själv bestämde vem som skulle bli biskop.

Esaias Tegnér var medlem i två betydelsefulla sällskap, Götiska Förbundet och Härberget i Lund. Götiska Förbundet startade blygsamt efter år 1809, det år när vårt land i kriget mot Ryssland förlorat Finland. Då gällde det att stärka den fosterländska känslan och att gå tillbaka till de fornstora dagarna under vikingatiden. Götiska förbundet gav ut tidningen Iduna och det var här som Esaias Tegnér först publicerade sina dikter om kärleksparet Frithiof och Ingeborg.

Den andra gruppen, Härberget, bestod av professorer, läkare och jurister i Lund. En av de tongivande gruppen var matematikläraren och prästen Christopher Isac Heurlin, som var mycket god vän med Esaias Tegnér. Christopher Heurlin visste att Esaias Tegnér hade dålig ekonomi och att han hade vissa psykiska problem och behövde dyr läkarvård utomlands. På 1820-talet tjänade en biskop betydligt mer än en professor och om vännen Tegnér blev vald till biskop skulle hans akuta problem kunna lösas på ett smidigt sätt. Christopher Heurlin gjorde därför allt han kunde för att Esaias Tegnér skulle bli biskop i Växjö.

Lund var under 1820-talet en stad där allt kunde debatteras. I domkyrkan predikade den stränge domprosten Henric Schartau om nådens ordning och hur människorna genom att finna ordning i livet kunde komma fram till Gud. Domkyrkan var alltid full vid dessa predikningar. Det enkla folket var de som först kom för att lyssna. Senare smög sig studenterna in i domkyrkan och slutligen anlände några professorsfamiljer. Professorerna på den teologiska fakulteten hade ingen förståelse för Henric Schartaus tankar och flera i Härberget föraktade de som lyssnade på den populäre domprosten.

Idag vet vi inte hur många av de blivande prästerna som ogillade Esaias Tegnérs intresse för den antika kulturen. Präststudenterna kände att de fick andlig vägledning genom Henrik Schartaus utläggningar om nådens ordning och hans tolkningar av Bibeln. Efter prästvigningen tog de med sig dessa tankar till församlingar i Skåne, på Västkusten och de västra delarna av Småland. Ingen av de småländska präster, som hade flockats kring Henrik Schartau, blev tillfrågade om de ville ha Esaias Tegnér som biskop. Deras svar skulle ha varit ett artigt nej.

Esaias Tegnér skrev till sina vänner att han ogärna ville lämna Lund. Samtidigt som biskopsutnämningen till Växjö stift var klar utbröt ett häftigt gräl mellan olika medlemmar i Götiska förbundet. En av följderna av detta blev att tidningen Iduna lades ner. Då tog sig Esaias Tegnér samman och gav ut Frithiofs Saga på eget förlag. Boken blev mycket populär och såldes i 4000 exemplar. Efter detta sökte han hjälp för sina psykiska problem hos erfarna läkare i Tyskland.

Boken om Frithiof och Ingeborg stötte på ett oväntat motstånd från den spirande kvinnorörelsen i Göteborg. Här tyckte man att Esaias Tegnér såg ner på bokens kvinnliga huvudperson Ingeborg och hela det kvinnliga könet.

Tre år efter biskopsutnämningen kände sig Esaias Tegnér i psykisk balans och flyttade till Växjö där han vigdes till biskop. Något år senare tornade problemen upp sig för den nya biskopen. Församlingarna vid gränsen mot Halland hade präster, som predikade nådens ordning enligt Henrik Schartau. Denna predikostil ogillades av biskop Tegnér och det hände att han visade ett öppet förakt för dessa präster och deras tolkningar av Bibeln. I Jönköping hade landets första kristna nykterhetsförening bildats och detta behagade inte biskopen, som gjort sig känd för att ibland dricka ett par glas vin för mycket. I byarna fanns pietisterna (föregångare till frikyrkofolket), som vid husandakterna lärde alla som hörde till gården vad som stod i Bibeln och talade om för tjänstefolket att de skulle se upp till Jesus och hålla sig till Tio Guds Bud. I brev till vännerna beklagade sig Esaias Tegnér över de obildade pietisterna, som enligt hans åsikt inte hade satt sig in i antikens kultur och inte begrep sig på diktning.

Esaias Tegnér vantrivdes tidvis i sitt stift. Han for runt i de olika församlingarna och framförde kritiska tankar om att kyrkorna hade målade tak och medeltida altare. Han krävde att dessa små kyrkor skulle rivas och ersättas med stora och vitmålade kyrkor, som skulle sakna all utsmyckning invändigt. Här kunde tankarna svinga sig mot Guds höjder och inga målningar skulle störa människornas möte med det eviga.

Många församlingar rev under tyst protest sina gamla medeltida kyrkor och byggde nytt, stort och vitt. Församlingsborna i tyckte att de påminde om lador och nu kallades dessa kyrkor för ”tegnérlador”. Andra församlingar vägrade och kämpade emot biskopen beslut om rivning. Den mest kända av dessa kyrkor finns i byn Dädesjö och här finns fortfarande illustrationerna till legenden om kung Herodes stalldräng kvar i kyrkans tak.

Esaias Tegnér blev aldrig populär i sitt stift och vanligt folk tyckte bättre om berättelserna om Gamla Testamentets patriarker än kärleksparet Frithiof och Ingeborg. Många kände sig främmande i de stora och ödsliga ”tegnérladorna”, som bara vid julottan var fullsatta.

Esaias Tegnér skrev dikten ”Skaldens morgonpsalm” år 1813 och den hör samman med hans aktiva tid i Götiska Förbundet. Dikten är en hyllning till den fornnordiska guden Sol, som varje dag blev dragen i en förgylld vagn över himlen. Det är en profan psalm, som idag skulle kunna läsas vid en religionsfri skolavslutning i en tegnérlada. Det är knappast en bön utan bara en påminnelse om att biskop Tegnér med ord kunde tolka den värld, som döljer sig under landskapets gravkullar från svunna tider.

SKALDENS MORGONPSALM

”Sol, som från mig flytt!
Över bergets topp
lyfter du på nytt
strålig hjässa opp.
Jag vill bedja med de myriader.
Hör mig sångens, hör mig ljusets fader.

Tag mig med i skyn
på din himmelsfärd!
Öppna för min syn
diktens sköna värld!
. . . .
Låt dess gudabilder i det höga
sväva klara för ett dödligt öga!
Se, du hör min bön,
hör mitt lov också!
Jorden syns mer skön,
himlen mera blå.
Andar viska i de svala lunder,
jag hör harpor, jag ser Skaparns under.
Tiden flyger bort,
konsten är så lång,
livet är så kort.
Upp min själ till sång!
Guden kommer. Lyssnen myriader!
det är sångens, det är ljusets fader.”

Bilden föreställer ”tegnérladan” Södra Hestra kyrka i västra Småland. Bilden kommer från Burseryds församlingsblad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s