Ankringen i Hägersten

Ankringen i Hägersten

För ungefär 15 år sedan var jag på besök hos en familj, som hade ett par tonårsbarn. På köksbordet låg en uppmaning till föräldrarna i Mälarhöjdens skola att på kvällarna vid veckosluten ge sig ut på föräldravandringar. En av de platser, som de ombads att besöka, var Ankringen. På kvällarna borde ingen, oavsett ålder, gå dit ensam. Här, vi det gamla reningsverket, hände det alltid märkliga och obehagliga saker nattetid. Bilvägen ner till stranden var inte avstängd och hit kunde ibland knarkhandlarna i skymningen komma med en bil fullastad med knark, sprit och färger avsedda för klotter.

Ankringen har fått sitt namn på grund av en skylt vid stranden med påbudet ”ANKRING FÖRBJUDET”. Detta beror på att Mälarens botten här är fylld av ledningar av olika slag och dessa kan skada om en fritidsskeppare slänger ut ett ankare.

För alla, som inte bor i området, låter Ankringen som en idyllisk fågeldamm. Hos oss är det helt annorlunda. Det är ett litet och vanvårdat skogsområde vid Mälaren, som har blivit övergivet både av ångbåtsbolagen och stadens reningsverk. För drygt hundra år sedan fanns i Ankringen en ångbåtsbrygga. På den tiden var inte Hägersten en del av Stockholm utan tillhörde Brännkyrka socken och blev 1913 en del av staden. Vilket år den sista ångbåten la till vid bryggan vet jag inte, kanske var det någon gång strax efter det första världskriget. Eolshälls reningsverk invigdes år 1961 och stängdes år 1984. Det låg insprängs i berget och numera användes stora delar av detta som garage. Infarten är vid Klubbensborg.

Det ledde flera portar in till reningsverket och en av dem fanns precis vid resterna av ångbåtsbryggan. Den gamla piren användes som parkeringsplats och här var det förbjudet att parkera bilen om man inte var anställde på reningsverket. Under reningsverkets glansdagar var det alltid liv och rörelse på den gamla ångbåtsbryggan. Kemister stod med hovar och fångade upp levade odjur och växter ur vattnet för att analysera dem i laboratoriet bakom den stängda porten. Ibland kom politiker från Stadshuset för att ta reda på hur mycket föroreningar det fanns i vattnet.

Det dröjde inte många månader efter stängningen av reningsverket innan märkliga bilar hittade till den övergivna parkeringsplatsen. Det mest oskyldiga var att ägna sig år tillfällig kärlek i en stor raggarbil och det mest obehagliga var nätternas handel från bakluckan. Det var många som krävde att vägen skulle spärras av för biltrafik. Detta visade sig svårt att genomföra, eftersom det från bilvägen fanns en väg till ett ruckel på en privat tomt.

Så småningom vaknade politikerna och det sattes upp hinder för biltrafik. Att det fortfarande går att komma fram till porten på det gamla reningsverket beror på att områdets hundägare gillar vägen och året runt trampar de ner all växtlighet. Här kan de utan att störa någon träna hundarna i att springa uppför och nerför en backe, hoppa över stenar och sommartid öva upp dem att hämta pinnar, som de slänger i vattnet.

Utanför reningsverkets port är det ingen som städar. Här ligger skrot av olika slag, delar av dumpade datorer, ölburkar och använda kondomer. Då och då kommer några hundägare med bil. De släpar på skyddshandskar, sopborstar och soppåsar och har beslutat sig för att städa. Vovvarna för inte nosa upp något märkligt och sedan äta upp det eller skära sig på tassarna av en gammal och trasig ölburk.

Sommartid är klottret på porten och skräpet dolt bakom en mur av snårskog. Nu kan man bara från båtarna ana sig till hur det ser ut på stranden.

Tiderna har på ett sätt blivit bättre. Tonåringarna köper droger på nätet och klottrarna har hittat till husen i parkleken, där de kan utöva sin konstnärliga verksamhet. Kvar som ett monument från knarklangarnas glansdagar finns den nedklottrade porten till det övergivna reningsverket.

En tanke på “Ankringen i Hägersten

  1. Det var tråkigt att höra att kondomer slängs så. Tyvärr är det upp till var och en att ta sitt ansvar, men det här inspirerade mig till att skriva en artikel om kondomer som slängs sådär i naturen. Jag återkommer med länk till artikeln! Som återförsäljare vill vi ta vårt ansvar också! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s