Göteborg måndagen den 8 april 1940

Göteborg måndagen den 8 april 1940

Måndagarna i skolan var långa med katekesförhör direkt efter morgonbönen och sedan högläsning ur Nils Holgersson och efter frukostrasten mänger av räkneövningar och slutligen textilslöjd, som innebar att vi skulle virka grytlappar. Jag kom aldrig underfund med hur jag skulle göra och mitt tappra försök liknade mest ett smutsigt korvskinn.

När jag kom hem från skolan genom köksingången, hörde jag upprörda röster från pappas arbetsrum. Det var pappa och min morbror som grälade. Det här lät spännande. Jag tog av mig mina ärvda och för trånga pojkskor och tassade tyst in i arbetsrummet. Min morbror hade ingenting emot att hans systerbarn hörde på, när han och pappa diskuterade teologi. Det var alltså tillåtet att kliva på.

Min morbror var präst i Hagens kapell, som låg inte långt från Långedrag, och var samtidigt själasörjare för den lilla grupp soldater, som bevakade hamninloppet. Till hans arbetsuppgifter hörde att se till att de barn, vars fäder arbetade på Oscar I´s fort, uppfostrades i den enda rätta och evangeliska läran. Det skulle vara enkla och klara bud till konfirmanderna. Min morbror hade inget emot detta. Alltså var det Martin Luthers stora katekes och aposteln Pauli brev som borde gälla.

Vintern hade varit kall och kyrkorådet hade inte velat betala uppvärmning för konfirmandsalen. Pojkarna samlades i den lilla officersmässen på fortet och det enda de fick lära sig utantill under konfirmationstiden var fosterländska psalmer. Flickorna samlades i kyrkans konfirmandsal med fönster som inte var ordentligt tätade . Här satt en flock huttrande flickor och tragglade Luthers stora katekes. En dag i mars hade samtliga flickor dragit på sig sina skidbyxor innan de traskade bort till katekesförhöret. De modigaste hade också kommit överens om att säga att de tyckte att det var onödigt med den stora katekesen. Det borde räcka med den lilla, som ingick i den obligatoriska kristendomsundervisningen i flickskolorna.

När min morbror upptäckte hur flickorna var klädda, fick han ett vredesutbrott och skrek ut att de hädade Gud. En kvinna fick enligt aposteln Paulus inte bära manskläder. Om flickorna gjorde detta i skidspåret, var det deras ensak. Ett brott mot detta enkla och klara bud fick inte ske i ett andaktsrum. Innan han körde hem flickorna, skrek han ut att han kunde vägra att konfirmera dem om de inte efter en halvtimme kom tillbaka anständigt klädda. Det hade inte kommit några flickor. När dörren så småningom öppnades, steg ett par barska officerare in i konfirmandsalen. De undrade vilken paragraf i kyrkolagen min morbror stödde sig på, när han körde hem flickorna och hotade med att avstänga dem från konfirmationsundervisningen. När min morbror hänvisade till aposteln Paulus, ruskade en av officerarna på huvudet och sa att han omedelbart tänkte ta kontakt med biskop Carl Block och fråga vilka skriftliga regler som gällde. En annan av officerarna undrade om allt detta katekesrabbel var meningsfullt. Hans dotter hade svårt att lära sig utantill och detta rabblande gjorde att hon inte kunde koncentrera sig på sitt vanliga skolarbete.

Officerarna hade kontaktat biskopen, som blivit tvungen att koppla en jurist. Det fanns, enligt juristen, ingen lag som förbjöd flickor att komma i skidbyxor till konfirmationsundervisningen och heller ingen bestämmelse som krävde att konfirmanderna skulle rabbla den stora katekesen för att få ta del av Herrens Heliga Nattvard.

I slutet på veckan som gått hade min morbror kallats till förhör hos biskopen. Han hade fått veta att det var mycket viktigt att se till att alla barn blev konfirmerade. Det skrevs in i kyrkoboken vilka barn som fullföljde denna undervisning. Att inte vara konfirmerad, kunde innebära att de senare i livet inte kunde bli folkskollärare eller söka vissa statliga befattningar. Om min morbror i fortsättningen vägrade att konfirmera dessa flickor, skulle officerarna låta justitieministern ta sig an ärendet.

Mamma och min äldre bror Lars hade också uppfattat min morbrors upprörda röst och smugit sig in i pappas arbetsrum. Mamma la sig i samtalet och sa att hon minsann hade lärt sig den stora katekesen när hon gick och läste. Dagens ungdomar var både likgiltiga för religionen och lata. Min morbror reste sig upp från stolen och sträckte upp armarna mot taket. Det stora predikotonfallet kom fram och han varnade alla för att Synden kunde lura i skidbackarna och att ordentliga flickor inte fick roa sig med att åka skidor och under inga villkor ta på sig pojkaktiga skidbyxor.

Jag hade lust att fråga vad som menades med manskläder. Jag fick ont i fötterna av de ärvda och ofta snedgångna pojkskorna. Med viss tvekan tog jag mod till mig och frågade. Morbror blängde ursinnigt på mig och väste att skor var skor och inte kläder. Dessutom gick aposteln Paulus säkert barfota. Då började Lars gapskratta och påpekade att romarna gick klädd i toga vid början av vår tideräkning. Alltså borde alla män gå klädda i raka och knäkorta klänningar.

Pappa tyckte av allt att döma att grälet höll på att urarta. Han bad morbror redogöra för allt som biskopen hade sagt. Morbror muttrade tyst att officerarna hade fått medhåll av biskopen. Det fanns ingen regel som förbjöd flickorna att komma i varma vintersportkläder till konfirmationsundervisningen. Det borde också räcka med den lilla katekesen.

Morbror insåg att det inte var någon mening i att sitta hemma hos oss och beklaga sig. Han tackade och försvann ut genom stora porten. Lars suckade och tyckte att det var slöseri med både officerarnas och biskopens tid att diskutera flickornas kläder. Kriget kunde komma till Sverige vilken dag som helst och många ungdomar var rädda för att tvingas skjuta ihjäl andra människor. Han tittade pappa rakt in i ögonen

”Borde inte kyrkan ägna all sin kraft åt att hjälpa och stödja alla, som inte vill eller kan bära vapen?”

Pappa blev svarslös och bad att få tänka på saken.

Bilden på ”Den syndfulla flickan i skidbacken” har jag hittat i Damernas värds modebilaga, som finns utlagd på nätet.

En tanke på “Göteborg måndagen den 8 april 1940

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s