Göteborg måndagen den 15 april 1940

Göteborg måndagen den 15 april 1940

Morgonen denna dag var sig lik. Regnet hängde i luften och det doftade salt hav på Linnégatan. Jag gick hemifrån mycket tidigt eftersom jag ville se hur det gick till att bygga ett skyddsrum i allén strax bredvid Hagakyrkan. Ett par kraftiga män slet för att få stora betongrör på plats och strax bredvid låg bräder staplade på varandra. De skulle bli bänkar.

Jag drog fötterna efter mig när jag gick över Hagaplan till skolan på Bellmansgatan. Jag vantrivdes i skolan och hade denna morgon tjatat på mamma om att få byta till Nordhemsskolan. Jag var klassens sämst klädde flicka och detta fick jag ständigt höra på rasterna. Mamma sydde alla min kläder och de passade aldrig. Hon brukade skrubba pappas gamla prästrockar i badkaret, hänga dem på tork på bakgården och sedan sy om dem till mig. Ylletyget var strävt och den hemska och svarta klänningen stack mig på armarna.

Morgonbönen i skolan blev mycket annorlunda. Vi sjöng en psalm och därefter talade gymnastiklärarinnorna om att det skulle bli ett par brandövningar under dagen. När skolklockan ringde tre korta signaler, måste alla så snabbt som möjligt gå ner till skyddsrummen. Vi skulle inte rusa som besatta nerför trapporna, för då kunde det hända olyckor. Allt vi behövde för ett par timmar i skyddsrummet, måste vi stoppa ner i våra skolväskor. I min klass tyckte alla det lät spännande.

Den första lektionen var förhör av läxan om ä-ljudet. Fröken läste en mening, klassen skulle säga efter och sedan pekade fröken på någon av oss. Den som fick frågan, skulle resa på dig, upprepa meningen och sedan stava till ordet med ett ä-ljud. Den första meningen hon läste upp var ”Gäddan är en fisk” och denna fick klassens bästa elev upprepa och sedan stava till gädda. Detta klarade hon med glans och fick mycket beröm.

”Jag är en främling”, sa sedan vår feta fröken med barsk stämma. Klassen sa efter. Sedan höll fröken upp två fingrar mot mig. Jag reste mig och försökte få fram orden. Det gick dåligt, eftersom jag började stamma.

”Tala ordentligt” väste fröken. Trots att jag var rädd, lyckades jag få fram orden.
”Stava till främling” väste fröken igen

Jag greps av panik. Läxan var som bortblåst. Stavades främling med ett eller två m? Jag beslöt mig för att försöka med ett. Först gapade fröken av häpnad och sedan smällde hon ihop käkarna så att det hördes i klassrummet.
”En gång till”, sa fröken och gnisslade med tänderna.

Jag tyckte att klassrummet snurrade runt framför ögonen på mig. Jag hade en klar minnesbild av det vara skulle vara ett m. Jag började tvekande och mumlade fram –ä-m-m-l-

Längre än så kom jag inte. Fröken slog sin feta näve i katedern och skrek åt mig att jag borde försvinna till en annan skola. Mer än så blev det inte. Skolklockan ringde tre vassa signaler.

Samtidigt som skolklockan ringde, började jag blöda näsblod. Jag hade lätt för att blöda näsblod och mamma såg till att det alltid låg en burk med bomull och en bit av ett trasigt lakan i min skolväska. Det vanliga var att det bara blödde ur den ena näsborren. Nu strömmade blodet ut ur båda näsborrarna. Jag hann inte få upp bomullen ur skolväskan. I panik torkade jag av näsan med ärmen på min svarta klänning. Det hjälpte inte, blodet fortsatte att forsa ur näsborrarna. Klassen satt alldeles stilla. Utanför hörde vi hur biologisalarna på andra sidan av den lilla korridoren tömdes på elever.

”Den som sitter längst bort springer och hämtar biologilärarinnan. Säg att en kamrat blivit sjuk.”

En av klassens pojkar reste sig snabbt och det dröjde inte länge innan biologilärarinnan stod bredvid mig. Jag hade inte satt mig ner i bänken, eftersom jag väntade på tillsägelse att stava främling ännu en gång.

Biologilärarinnan tog hand om mig och jag fick följa med henne till ett extra materielrum till biologisalarna. Här fanns en liten bänk, som jag hopkrupen fick lägga mig på. Här skulle jag vänta tills mamma kom och hämtade mig.
Jag lyssnade till springet i trapporna och somnade. När jag vaknade igen stod mamma och min feta fröken bredvid mig. De viskade och jag uppfattade att fröken trodde att jag hade framkallat mitt näsblod med flit för att dölja att jag inte kunde stava. Ingen frågade mig hur jag mådde. Ett var klart, jag behövde inte vara kvar i skolan längre den dagen.

Mamma och jag gick över Hagaplan för att ta spårvagnen hem. Jag gjorde mig lös från mammas hand och tassade bort till det blivande skyddsrummet. Nu höll snickarna på med att spika ihop bänkarna. Mamma stirrade på det lilla skyddsrummet och undrade om man verkligen skulle överleva ett tyskt bombanfall i dessa avloppsrör. Jag sa ingenting utan började skaka av rädsla. Kriget fanns utanför Vinga fyr.

Spårvagnen kom och vi åkte hem. Mamma var orolig för mig och samtidigt en aning sur för att jag hade blodat ner min enda klänning. Hon trodde inte om det fanns pengar till tyg till en ny vinterklänning till mig. Dessutom fanns ingen mer prästrock att sy om.

Någon timme senare kom vår husläkare och undersökte mig. Jag var överansträngd och skulle vara hemma från skolan i drygt två veckor. Jag fick inte anstränga mig och skulle vara i det soligaste rummet.

Min åtta år äldre bror Lars var mycket bussig dessa veckor. Ett par gånger i veckan gick han till biblioteket och lånade böcker till mig.

”För att du skall få lite omväxling i dieten har jag lånat en bok på vuxenavdelningen till dig.”

Lars gav mig boktraven. Underst låg en deckare av Dorothy Sayers.
I sällskap med lord Peter Wimsey gled jag in i flickböckernas förljugna värld. Jag fick inte gå ut och var klädd i en av mina bröders urväxta skjortor och en av mammas kjolar. Den blodiga klänningen gick inte att tvätta och hamnade i soptunnan. Under dessa veckor, när jag satt och läste vid fönster mot Linnéakyrkan, var kriget långt borta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s