Skärtorsdagen

Skärtorsdagen

I min barndom i Göteborg under 1930-talet var Skärtorsdagen en mycket obehaglig dag. Skära betydde denna dag att rena själen och detta skulle ske genom att gå till nattvarden klockan sex på kvällen. De som ville kunde före gudstjänsten få möta en präst i konfirmandsalen och där bekänna sina synder och sedan under nattvarden på syndernas förlåtelse. Efter detta skulle alla i hemmets lugna vrå förbereda sig på att Jesus skulle dö för våra synder. Detta var obegripligt och jag förstod aldrig varför Jesus måste hängas upp på ett kors för att jag var en syndfull flicka, som vägrade att rabbla katekes.

Skärtorsdagen var magisk på mer än ett sätt. Det var den dag på året när Djävulen kom smygande för att locka till sig oskyldiga barn och göra dem till sina redskap. Han började dagen på en lantlig kyrkogård för att sedan ge sig in byarna och städerna. Det hände att jag frågade hur Djävulen såg ut och om jag skulle niga vackert för honom om vi möttes på Linnégatan. Mamma skakade på huvudet och sa att man aldrig riktigt visste hur Djävulen såg ut. Ett var säker och det var att han bytte skepnad. På kyrkogårdarna var han en svart hund och sedan blev han människa och såg då ut som vilken man som helst. Det troliga var att han var ung och vacker och dansade fram på gatorna. Den som lyssnade noga kunde uppfatta svaga toner av en jazzmelodi. Detta lät spännande och jag brukade försöka smita ut för att i verkligheten få se möta Mörkrets Furste. I psalmen var han hotande och vred, men för mamma var han en trevlig och mycket snyggt klädd grabb.

Jag blev vuxen och Djävulen försvann in i myternas värld tillsammans med Pelle Svanslös och Askungen. De få gånger jag funderade över Mörkrets furste såg jag honom som en svart hund.

För ungefär tio år sedan var jag med om något mycket märkligt. Det var en söndag tidigt på våren och jag hade beslutat mig för att vara med om högmässan i Sankt Botvids kyrka strax intill tunnelbanestationen Alby. Solen sken och jag kom till kyrkan långt innan det hade ringt in. Det strövade människor runt gravarna, några planterade blommor och andra stod bara stilla och tänkte på någon anhörig. En äldre dam hade med sig sin gamla tax, som hon ville skulle gläfsa fram några ord till husse, som nu vilade under kyrkogårdsmullen. Hon sa några ord till mig att hon uppskattade att besökarna fick ta med sig sina kopplade hundar in på kyrkogården. En hund var för många som en tröstande människa, en vän i sorgen.

Jag tassade tyst in i den vackra medeltida kyrkan och upptäckte att det vilade något av forna tiders enkla fromhet i den. Det fanns ett undantag, där den moderna tiden hade smugit sig in. Längst ner till vänster i kyrkan hade man tagit upp ett stort fönster mot söder. Här lyste solen in över ett lågt bord, som var prytt med färgglada leksaker och trevliga bilderböcker. Det var barnens kyrkvrå och här fanns det varje söndag en förskollärare, som tog hand om barnen medan föräldrarna kunde vara med om högmässan.

Jag ställde mig och tittade ut genom det stora fönstret. Jag blev en smula förvånad. Precis utanför fönstret skuttade en stor och svart hund runt i vårsolen. Över denne livsglade jycke vilade ingenting av Djävulens försåt och list.

Jag gick tillbaka ut i solen och hittade hundens ägare, som var en flicka i de tidiga tonåren. Hon hade i födelsedagspresent fått en labradorvalp av sin mormor och denna dag skulle hon följa med mormor till kyrkogården och lägga vitsippor på sin morfars grav. Valpen hade slitit sig, men nu var han infångad och fick en lektion i hyfs och vett på en kyrkogård och flickans mormor.

Mormor och jag gjorde sällskap in i kyrkan och jag blev hennes stöd när vi gick fram till altaret för att vara med om en nattvardsgång.

Tiderna har verkligen förändrats sedan 1930-talet. Idag uppfattar ingen en svart hundvalp som Djävulen och det är nattvard varje söndag. Vi har raderat bort en del av vara traditioner och detta är något jag ibland saknar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s