En bortglömd trädgård

En bortglömd trädgård

En varm dag i förra veckan var jag tillsammans med Nätkompis ute och traskade på en knappt synlig promenadväg vid Brunnsviken. Helt oväntat kom vi in i en övergiven trädgård, där gamla äppelträd utan större svårigheter kämpade om livsrummet mot maskrosor och hundkäx. Naturligtvis blev vi nyfikna och började fundera på vem som planterat äppelträden och varför ingen idag brydde sig om den vackra planteringen. Mysterierna tätnade när vi såg en stor plantering med bolltistlar och något som såg ut om resterna av ett båthus. På södersluttningen upp mot ett högt berg hittade vi husgrunder, som nu var nedklottrade med för oss obegripliga symboler. Nästan nere i vattnet låg vraket av en segelbåt, som på sin tid måste ha varit en prydnad för varje småbåtsbrygga. Vem hade tidigare ägt allt detta?

Min nyfikenhet var väckt och jag började leta på nätet. Till slut hittade jag trädgårdens förste ägare. Det var den berömde franske mästerkocken kocken Jean-François Régis Cadier, som kom till Stockholm 1852 tillsammans med den ryske ambassadören och redan efter ett år lämnade denna tjänst och blev chefskock på det kungliga slottet.

Jean-François Régis Cadier insåg snabbt att det inte gick att bjuda på en läcker fransk middag om kocken inte hade tillgång till frukt och grönsaker av högsta klass. Han letade därför en lämplig plats för en trädgård på en södersluttning i närheten av en sjö och där det helst borde finnas kalk i markerna. Han hittade vad han sökte. Kalken kom från stora och kalkrika flyttblock, som den sista inlandsisen flyttat från området kring Storsjön till trakterna norr om Stockholm.

Fruktträd, bär och grönsaker trivdes i landen, drivbänkarna och i växthusen. Allt det, som Jean-François Régis Cadier odlade, gick inte åt i det kungliga köket. Överskottet såldes i en nyöppnad affär, där det också gick att köpa importerade franska matvaror. Nu kunde alla som hade råd njuta av det bästa från det franska köket och behövde inte känna tvånget att vid varje middag äta tre kokta potatisar.

Mästerkockens trädgård låg inte långt ifrån Bergshamra gärd, där kung Karl XV hade startat ett jordbruk för att pröva nya metoder för att få större skördar till landets ständigt växande befolkning. Något måste göras för att hindra massutvandringen till Amerika. Sverige behövde behålla sina ungdomar, det måste finnas mat och arbete år dem. Ett umgänge på det personliga planet mellan kung och kock var då otänkbart. Kanske kan vi sluta oss till att drängarna på jordbruket och trädgårdskullorna träffades då och då och diskuterade sina olika arbetsuppgifter.

Sommaren 1866 var Stockholm värd för en internationell konst-och industriutställning. Då märktes det att vår huvudstad saknade allt det som fanns i Europas stora städer. Det hade inte byggts eleganta hotellrum. De utländska besökarna kom inte och utställningen blev ett ekonomiskt fiasko. Då kom någon att tänka på Jean-François Régis Cadier och föreslog att denne mästerkock skulle få uppföra ett hotell på Blasieholmen. Namnet blev Grand Hôtel och huvudbyggnaden kunde invigas år 1874. Då var den jordbruksintresserade kung Karl XV död och hade efterträtts av sin bror sjöofficer Oscar II.

Mina bilder från Jean-François Régis Cadier bortglömda trädgård finns nu i datorn. Att titta på dessa är att ta ett stort kliv 150 år tillbaka i tiden. Om några dagar har äppleträden slagit ut och till sommaren blommar den blå bolltisteln från Balkan, en trädgårdsväxt som Jean-François Régis Cadier introducerade i vårt land. Växten kan bli över en meter hög och de blå blommorna är rika på honung. Alla vet att det inte går att skapa en levande trädgård utan flitiga bin, som snällt pollinerar växter och på så sätt ser till att det blir träden bär frukt och att jordgubbarna blir stora.

Kvar i trädgården finns en järnställning, som en gång i tiden bar upp väggarna på ett växthus. Nedanför detta ligger den övergivna båten troligtvis användes för att forsla nyplockade jordgubbar till Haga slott.

Trädgården bytte ägare och i samband med det andra världskriget förvandlades idyllen till ett militärt skyddsområde. Idag är det ett underbart strövområde för alla som är intresserade av historia.

Bilden föreställer resterna av växthuset

En tanke på “En bortglömd trädgård

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s