”Jag är vägen, sanningen och livet . . . ”

”Jag är vägen, sanningen och livet . . . ”

De texter, som läses i våra kyrkor idag, har som tema att visa vägen in i Guds Rike. Det är en programförklaring för den religiösa väckelse, som Jesus startade och som senare aposteln Paulus spred ut över det stora Romarriket

Början, som har skildrats i evangelium enligt Johannes, är mycket dramatisk. Jesus hade bestämt sig. Han skulle offra sig själv på korset och genom detta försona mänskligheten med Gud. Efter detta skulle det inte längre finnas behov av några blodiga offer av lamm i Templet, försoningen blev enklare och alla skulle ha råd att vara med. Vägen till det religiösa livet var utstakat. Ni gällde det endast att få folk att lyssna på detta annorlunda och svårbegripliga budskap.

Aposteln Paulus hade aldrig personligen träffat Jesus utan upplevt den uppståndne Kristus utanför stadsporten till Damaskus. Denna händelse grep tag i honom och efter att ha blivit god vän med lärjungarna gav han sig ut i Romarriket för att predika om Jesus och att, i likhet med Johannes Döparen, döpa alla som hade kommit till tro. Startpunkten i varje stad blev synagogan och här vände sig Paulus till de som tvivlade på judendomen och till de greker, om letade efter en annan religion än den grekiska med sitt överflöd av gudar och gudinnor.

I hamnstaden Thessaloniki talade majoriteten av judarna grekiska och många var högutbildade. Hit sökte sig Paulus och varje sabbat under tre veckor. Här predikade han om Jesus, berättade att Jesus var Messias, talade om vägen till Livet och Sanningen samt om ett nytt Gudsrike. Folk strömmade till i stora skaror och lyssnade till denne lille judiska man, som hade vissa svårigheter att gå. Efter tre veckor hade han bildat en liten kristen församling, i vilken det fanns judar, greker och inte så få förnäma grekiska kvinnor. Församlingsmedlemmarna hade låtit döpa sig och de deltog inte längre i några grekiska eller judiska offerfester. Kristendomen i staden höll på att bli en maktfaktor.

Thessalonikis tongivande judar blev uppretade av detta. Om en stor del av de förmögna männen i synagogan blev kristna, skulle inkomsten av tempelskatten bli betydligt mindre. Troligtvis uppfattade de att Paulus hade fått många kvinnliga medlemmar i sin lilla församling och upplevde detta som irriterande. Vad skulle hända om kvinnorna fick inflytande över det religiösa livet?’’

Efter tre veckor hade de tongivande judarna bestämt sig. Paulus skulle bort från staden. Några modiga män sökte sig till fattigkvarteren och där engagerade de en grupp, som fick till uppgift att trakassera Paulus. Detta hände och sedan kunde de anmäla till myndigheterna att Paulus var en orosstiftare, som kanske borde avrättas. Några medlemmar i församlingen fick höra om detta och hjälpte Paulus ut ur staden. Paulus båda följeslagarna Silas och Thimoteos stannade kvar och lovade att komma efter så snart allt hade blivit lugnt i staden.

Paulus reste vidare kom så småningom till staden Korinth på halvön Peloponnesos strax söder om Aten. Silas och Thimoteos hade letat reda på Paulus och kunde berätta om församlingen. Nu satte sig Paulus ner och skrev två brev till den lilla spirande församlingen. De olika grupperna hade svårt att komma överens och Paulus hade många förmanande ord. Det viktigaste var att alla skulle respektera varandra, tycka om varandra och leva efter de regler, som föreståndaren hade satt upp.

Breven innehåller också mycket som vi idag uppfattar som obehagligt. Här finns hatfulla och hotande fraser om judarna. Judarna hade korsfäst Jesus, de var trångsynta och de kristna borde akta sig för dem. Här var startskottet till fiendskapen mellan judar och kristna, en kommande signal till kyrkliga ledare om att det var tillåtet att tvångsomvända eller döda judar.

Det första brevet avslutar Paulus med levnadsregler för de kristna, som bör vara medvetna om att Jesus kan komma tillbaka när man minst anar. Då gäller det att vara beredd. Alla måsta minnas att Jesus är Vägen, Sanningen och Livet.

”Ni bröder lever inte i mörkret
Och dagen kan inte överraska er som en tjuv
Ni är alla ljusets söner och dagens söner
Vi tillhör inte natten eller mörkret
Därför får vi inte leva som de andra
Utan måste hålla oss vakna och nyktra
Och föra trons och kärlekens rustning
Och ha hoppet om frälsning som hjälm.
Må han som är Fridens Herre skänka er sin frid
Alltid och på alla sätt.
Herren är med er alla.”

Bilden har jag hittat på nätet. Det föreställer det gamla försvarstornet i Thessaloniki.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s