Nationaldagen den 6 juni

Nationaldagen den 6 juni

Jag har inte vuxit upp med en nationaldag utan under de år, när den 6 juni kallades för svenska flaggans dag. Dagen uppfattades i min hemstad som ett stockholmsspektakel, en dag när kungen och prinsessorna på Haga skulle visa upp sig för svenska folket. På svenska flaggan dag år 1943 hissades flaggor på olika ställen i min barndoms stad Göteborg. Jag gick i en privat flickskola vid Bellmansgatan och här hissades flaggan från den väggfasta flaggstång, som var fastsatt utanför föreståndarinnas rum. Vi hade ledigt efter frukostrasten och då samlades lärarinnorna i det stora kollegierummet för att diskutera våra betyg, vilka som skulle bli kvarsittare och vilka som skulle relegeras. Jag gick i en stökig klass och hoppades varje år att domen skulle falla över mig så att jag fick byta ner mig till folkskolan. Min hetaste önskan på svenska flaggans dag var att till hösten få börja i Nordhemsskolan. I folkskolorna firades inte den 6 juni. Motiveringen var att Gustav Vasa inte hade brytt sig om Västkusten utan föredragit Dalarna, Uppland och Stockholm. Varför skulle vanliga ungar fira att denne kung den 6 juni 1523 red in i Stockholm? Vore det inte bättre att om Sverige nödvändigtvis måste gripas av fosterländsk yra göra detta den 6 november, som var den dag när Göteborgs grundare Gustav II Adolf stupade i slaget vid Lützen?

Krigslyckan för tyskarna hade vänt och den tyska afrikakåren tvingades dra sig tillbaka från plats till plats genom Nordafrika. Trots alla rapporter om svidande nederlag var många i Göteborg övertygade om att Tyskland vilken dag som helst skulle komma tillbaka som Europas segernation.

Varje år läste vår barska föreståndarinna vid morgonbönen upp ett meddelande att skolans elever var välkomna till Slottsskogsvallen för att fira svenska flaggans dag. Flickskoleflickorna skulle samlas vi folkskolornas korgbollsplan och sedan tåga in och ställa sig i prydliga led på fotbollsplanen. Detta läsår hade jag hört till klassens problemungar och jag ville fira att detta kanske var min sista svenska flaggans dag i en flickskola.

Mamma sydde alla mina kläder och de satt fruktansvärt illa. Solen sken och jag tog på mig den bästa klänningen från förra sommaren och en mycket illasittande jacka, som var omsydd av en gammal och nött sommarkappa. När jag kom till samlingsplatsen insåg jag att jag var på fel ställe. De andra flickorna var klädda i grå helveckade kjolar, röda jackor, vita knästrumpor och svarta lackskor. En argsint gymnastiklärarinna gick fram till mig och frågade från vilken skola jag kom och vad jag hette. Hon föste undan mig och sa att om jag ville vara med måste jag gå sist i tåget. Då blev jag gråtfärdig och hade mest av allt lust att springa min väg. Detta gick inte, eftersom det var så mycket folk att det var omöjligt att tränga sig fram.

Spårvägens musikkår började spela och nu skulle vi marschera in på planen. Främst i tåget gick sjuksköterskeeleverna i sin blå klänningar, nystärkta vita förkläden och vita bakåtstrukna dok över håret. De fick rungande applåder av de inkallade pojkarna på åskådarläktarna. De hade kommenderats till Slottsskogsvallen för att få känslan av att vårt land måste försvaras stärkt. De blivande sjuksköterskorna fick pojkarna att längta efter sommarens utedansbanor. Just så här skulle en ung kvinna se ut, vältvättad, smidig och moderlig. Efter sjuksköterskorna kom Flickläroverket, där uniformen var grå kjol, marinblå kavaj och skolmössa. Dessa flickor hade under gymnastiktimmarna drillats i att marschera och i detta tåg accepterades inga hemsydda klänningar. Denna grupp fick applåder av de mammor, som kommit för att njuta av något av den kungliga glansen.

Det var trångt och varmt på fotbollsplanen, där vi stod tätt intill varandra och sjöng fosterländska sånger. Efter sången skulle det högtidliga ta vid. En manlig medlem ur den kungliga familjen skulle överlämna fanor med prydda med vasakärven. Då blev det svart för mina ögon och jag kände att jag höll på att falla omkull. Just då hände det orimliga. Min äldste bror Lars kamrat Kurt såg detta och kom smygande emot mig. Mina föräldrar ansåg att Kurt var farlig och enligt mamma borde jag inte få träffa honom. Det otäcka med Kurt var att han vägrade bära vapen och dessutom var han katolik. Nu, under krigsåren, hade han blivit medlem i Röda Korset och fått sjukvårdsutbildning. Kurt hade fått lära sig att ta hand om sårade, lägga förband och bära bårar. Nu såg han att jag mådde illa och förde försiktigt bort mig från planen in på en åskådarläktare.
”Vänta här tills allt är över! Jag följer med dig hem.”

Det var glest på den läktare jag satt. Slutligen spelade en orkester en hurtig militärmarsch alla flickorna tågade ut från planen, flickskoleflickorna först och sjuksköterskeeleverna sist. Jag satt stilla och väntade i ett par minuter. Kurt kom och hade med sig en mugg saft till mig.
”Drick, du är uttorkad.”

Kurt tog mig i handen och vi gick mot sjukvårdstältet, där Kurt meddelade att han måste följa en sjuk flicka hem. Befälet gav mig en nedlåtande blick och började viska något om att mitt mörka hår och solbrända ansikte skvallrade om att jag tillhörde ett främmande folk. Då började jag gråta. Allt var hemskt, jag hade på svenska flaggan dag blivit nedsynad. Jag dög inte, jag hade inte de rätta kläderna och jag hade i skolan inte fått träna att gå i takt. På hemvägen berättade jag detta för Kurt, som lyssnade mycket intensivt.

”Tyvärr kan jag inte övertyga dina föräldrar att du behöver få byta skola. Ber du aftonbön?”
Jag skakade på huvudet och sa att det var meningslöst. Gud brydde sig inte om mörkhåriga flickor med dålig hållning.

Vi hade kommit fram till fågeldammarna och stod en stund och tittade på de svarta svanorna. Vi stod tysta och mina funderingar gick till vad lärarinnorna sa i kollegierummet. Kanske, kanske skulle jag bli relegerad. Jag skulle aldrig mer fira svenska flaggans dag.

Jag blev inte relegerad och barndomens beslut att inte fira den 6 juni har jag inte kunnat hålla. För ett par år sedan köpte jag i början av juni ett par nya joggingskor och andra saker för att under den kommande sommaren vara en aktiv utomhusmotionär. Våren hade varit fylld av sol och jag hade blivit brunbränd i ansiktet och på benen. En ung mörkhyad pojke hade hjälpt mig att hitta de rätta skorna och följde sedan med mig till kassan där jag betalade.

Pojken log uppmuntrande mot mig när jag visade upp mitt kontokort och min legitimation och suckade något om att jag inte kom ihåg koden.

”Gör inget” sa grabben glatt och synade mitt körkort ordentligt. ”Det är mycket ovanligt att en läcker tjej i din ålder köper så många och så dyra sportprylar.”

Sedan blev han mer förtrolig och började viska
”Vilket land kommer du ifrån? Jag gissar Turkiet, syns på öronen.”
Jag skakade på huvudet.
”Vallonättling. Släkten har bott i Sverige i mer än 300 år.”

Pojken såg ut som ett frågetecken och suckade över att han inte visste vad som menades med att vara vallon. Sedan tog han tag på en stor blå hatt med ett gult kors.

”Varsågod, vi delar ut svenska hattar till goda kunder. Jag hoppas du sätter hatten på huvudet och åker till Skärholmen och firar nationaldagen. Det brukar vara trevligt, ingen svensk fylla men däremot bjuder ibland kyrkan på jordgubbstårta.”

Jag åkte till Skärholmen och lyssnade på glada tal om att Sverige var ett land med många kulturer och att ingen skulle känna sig som en främling. Vi bodde i Stockholms sydvästra förorter och samtidigt skulle vi uppleva att vi var världsmedborgare och fanns med i ett större sammanhang.

Jag kände ingen, hade ganska tråkigt och upplevde firandet som meningslöst. Sedan dess har jag inte firat dagen utan hållit mig hemma och grävt i trädgården. Idag skall jag, om det inte regnar, ta på mig den blågula hatten och klippa ner det sista av de blommande hundkäxen. Mina nya grannar kommer att uppskatta min klädsel. De är från Syrien och känner stor vördnad för vårt land denna dag.

En tanke på “Nationaldagen den 6 juni

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s