Ipomea hemma hos mig

Ipomea hemma hos mig

Förra sommaren fick jag fröpåsar med röd och blå ipomea av Nätkompis, som hade varit på en trädgårdsutställning i England. I slutet av april sådde jag fröna och så gott som alla kom upp. Små ipomeaplantor spirade överallt och jag visste inte vad jag skulle göra med detta överflöd. Nu började jag plantera om dem och gjorde mitt första misstag. Att pryda trädgården med vackra slingerväxter var ett nytt trädgårdsäventyr, som jag gav mig in i med liv och lust. Jag behandlade de små plantorna som om de vore sättpotatis och planterade dem i en blandning av kompostjord, kogödsel och plantjord. Några krukor satte jag i fönstren, några satte jag vid grannes fula häck och några vid ett litet päronträd. Några planterade jag i samma stora krukor med sticklingar av pelargonia och hibiskus. Samtidigt planterade jag om min tre år gamla avokadoplanta, sparade inte på gödsel och lät den få sällskap med röd ipomena. Efter detta placerade krukorna i det stora fönstret mot väster. Det mesta jag gjorde var helt fel.

Ipomea vill ha näringsfattig jord och jag borde ha använt mig av kaktusjord. De plantor, som delade kruka med pelargonia och hibiskus, växte snabbt och fick stor blad. Redan efter en vecka täckte stora delar av fönstret och letade sig upp ända till taket. Någon blomma syntes inte. Pelargonier och hibiskus trivdes med grannskapet och sprutade fram blommor. Avokadoplantan klarade inte av att bli insnärjd av ipomea och tynar nu bort. Fönstret blev vackert och släppte inte in det starka solljuset, vilket min strokedrabbade make uppskattade.

Krukorna vid häcken gick en oviss framtid till mötes. Jag berättade för grannfrun vad jag hade gjort och hon blev mycket förfärad. Hon hade hört att ipomea var ett lika obehagligt ogräs som kirskål och en sådan skit ville hon inte ha in i sin hårt tuktade trädgård. Hon behövde inte oroa sig. Ipomea älskar sol och värme. Våren har varit kylig, vilket inte plantorna gillade. Jag tog in några och placerade dem i ett fönster mot söder. Här dog de av värmeslag. De, som jag satte i fönstret mot öster, klarade sig. En annan fara lurade också vid häcken. Det var sniglar, som nattetid kalasade på blå ipomea. Flera dog och ett par stycken kunde jag rädda, planterade om de tilltygade plantorna i kaktusjord och placerade dem där det fanns en ledig plats. Alla har klarat sig och nu ser de små plantorna ut att trivas. Jag hoppas att de blommar innan sommaren är slut.

Det var för mörkt vid häcken och jag klippte bort alla grenar som stack ut. Knäppandet av sekatören gjorde att grannfrun tittade fram över häcken och undrade vad jag hade för mig. Hon älskar sin häck och kan inte inse att den får mig att tänka på en ödslig och övergiven kyrkogård i utkanten av London. Jag sa några väl valda ord om mina slingerväxter och att David ville ha något färgglatt att titta på när han sitter vid fönstret och försöker med sina strokedrabbade händer bläddra i en tidning. Nu finns det tre krukor kvar vid häcken. Jag borde plantera om dem till kaktusjord, men det är för kallt att utsätta plantorna för fler obehagligheter.

Någon gång borde näringen i krukorna ta slut och ipomea börjar blomma. Det är ju drygt två månader kvar av sommaren.

2 thoughts on “Ipomea hemma hos mig

  1. Det är så tråkigt att göra allting rätt! Om inte annat så blir det en god berättelse! Heja Karin vi semiantika kvinnor kan vända allt till bra igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s