Funderingar efter valet

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I början av veckan fick min strokedrabbade make David en ny och elegant duschstol. Denna stol har hjul och stöd för armar och fötter. Efter sin första stroke för mer än fem år sedan kom stroketeamet med en duschstol, som mest påminner om en trädgårdsstol. Då fanns inte dessa nya stolar. All välfärd har inte monterats ner, det finns otroligt mycket som har blivit bättre de fem sista åren.

I måndags ven höststormen rakt genom min gata. Den blåste bort de sista valaffischerna och en av dessa for rakt in bland fallfrukten i trädgården. Trots att den var genomvåt av regnet kunde jag läsa orden budskapet att välfärden inte får säljas ut. Under hela valrörelsen upplevde jag dessa ord som en grov förenkling av ekonomin i kommunerna, i landstingen och i staten. Ett av slagorden var att om vi tar bort RUT-avdraget, som finansieras av statliga medel, blir det mer pengar över till löner för sjuksköterskor, barnmorskor och lärare. Mina krafter räckte inte till för att debattera dessa problem vid mjölkdisken i ICA-hallen eller i väntan på tunnelbanan i Skärholmen. Sjukvårdspersonalen är som regel anställd av landstinget och lärarna av kommunen. Det förenklade budskapet berättade inte hur pengar skall föras over från stat till kommun och heller inte hur mycket pengar som läcker ut till administration under detta flöde.

Det som har slagit mig är att svenskarna är ganska okunniga och ointresserade av hur samhället fungerar. Under min lärartid i den gamla folkskolan var samhällskunskap ett viktigt ämne i de sista klasserna och detta gällde också i den på många håll obligatoriska fortsättningsskolan. Läxförhör om riksdag, kommun och landsting förekom minst en gång varje vecka. Ibland frågar jag grundskoleelever de lär sig om samhället. Det genomgående svaret är jämställdhet. De får också ytliga kunskaper om hur det gick till när kvinnorna fick rösträtt efter det första världskriget. Sedan är det viktig att kunna något om utvecklingsländer. Nästan helt okända begrepp är NATO, WHO och landsting. Jag har till och med fått frågan om Landsting är det svenska bandylaget.

Ett begrepp, som ingen talar om, är räntesnurran. Varje dag försöker jag läsa något om detta för mig nya begrepp. Jag är inte ensam om denna okunnighet. I förra veckan träffade jag en socialdemokratisk kvinnlig landsbygdspolitiker med många tunga uppdrag. Hon hade aldrig hört talas om räntesnurran och sa glatt att en politiker måste specialisera sig och lära sig att lita på andras omdöme och kunskaper. Denna politiker hade specialiserat sig på äldrevård och ensamkommande flyktingbarn. När vi träffades kände hon inget behov av att tränga in i begreppet räntesnurra. Det gör däremot jag, eftersom jag vill förstå varför S och V är osams om detta. Jag vill också försöka tränga in i argumenten varför Skatteverket i mars detta år reagerade som de gjorde mot vårdföretaget Capio. Jag har snappat upp på nätet att Capio förra året redovisade en vinst på 211 miljoner kronor. Detta har retat upp Vänster-Jonas till ursinne.

Vårdföretaget Capio, som ägs av ett riskkapitalbolag, är ett av Vänster-Jonas hatobjekt. Kanske beror detta på att han aldrig har sökt vård hos detta företag. För drygt tre år sedan hade jag besvär i underlivet och kunde utan remiss och med bara två veckors väntetid få träffa en gynekolog hos vårdbolaget Capio. Behandlingen var fantastisk bra och gynekologstolen var av en helt ny modell och inte lika skrämmande och kall, som de jag tidigare i landstingets vård råkar ut för. I väntrummet satt kvinnor från tonåren och upp till 90-årsåldern. I ung invandrarflicka skulle få hjälp med att rätta till missgreppet efter det hon som barn blivit omskuren. Hon hade sin pojkvän med sig och han strök hela tiden henne ömt över kinden. Den 90-åriga damen hade sin dotter med sig, en dotter som på alla sätt försökte uppmuntra sin mamma. Mitt bland patienter och anhöriga satt en invandrarman från färdtjänst och läste Aftonbladets sportbilaga. Det vilade inget manshat i detta väntrum.

Vi har alla önskningar och förhoppningar om framtiden. Den dag jag blir svårt sjuk vill jag bli lika vänligt bemött som jag blev på gynekologmottagningen. Sedan har jag en annan önskedröm. Jag skulle vilja att det populära TV-programmet God Kväll en kväll i veckan låter en pensionerad politiker, gärna Alf Svensson, få reda ut olika begrepp som landsting, utskott, proposition och räntesnurra. Min åsikt är att okunnighet är den största faran mot en fungerande demokrati.

En annan önskedröm är att någon ekonom skriver en populär bok om vårdföretaget Capio och varför vinsten är så stor. Borde inte våra politiker undersöka vad det är som är bra hos Capio i stället för att yla om mer pengar till vården?

En tanke på “Funderingar efter valet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s