Fina fiskar från Madeira

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har vuxit upp med att det skulle serveras kokt fisk med vit persiljesås till middag varje fredag och kokt gädda med skirat smör och pepparrot varje söndag. Fredagarna var ganska obehagliga. De var den dag i veckan när lägenheten städades och när det stank såpa och kokt torsk ända ner på gatan. Det var också den dag när mamma före maten mumlade fram allvarsamma predikningar om att Jesus korsfästes på en fredag. Det var inga trivsamma middagar.

När jag kom till Madeira insåg jag omedelbart att fisk av olika slag, skaldjur och bläckfiskar skulle finnas på matbordet ett par gånger varje vecka. Mitt intryck var att en fiskmiddag var något att njuta långsamt av och inte bara som att på stående fot sluka en hamburgare vid ett gatukök.

Madeira är ön, som reser dig ur djuphavet. Djupen är fyllda av liv och har blivit ett skafferi för folket på Madeira. Varje affär har sin egen fiskdisk med färsk fisk. Det var en upplevelse att titta en stor och medtagen bläckfisk rakt in i ögonen och stifta bekantskap med fiskar, som hör hemma i välutrustade saltvattenakvarier. Allt fiske är kustnära. Madeiras fiskeflotta går inte ut och dammsuger bottnarna för att sedan sälja fångsten till någon kattmatsfabrik i Europa. Man är rädd om havet, havet är en del av Madeira.

På Madeira bodde jag på Estalagem da Ponta do Sol, där vi varje middag hade två huvudrätter att välja mellan. Det stod ofta fisk på matsedeln. Det var fiskrätter, som jag aldrig tidigare hade hört talas om. Undantaget var fredagen, där det bara stod veckans fisk. Då tänkte jag på barndomens trista kokta torsk i stabbig vit sås och valde kötträtten. På söndagen var det fest. Då serverades Madeiras nationalrätt, som är espada med banan och rotfrukter.

Fisken espada finns inte att köpa i vårt land. Det är en svärdfisk, som lever i de djupa vattnen runt Madeira. Den är lång och mörk och påminner något till utseendet om en överviktig svart huggorm, som av misstag slingrat sig fram över en nymålad vit trappa. På natten ringlar sig dessa fiskar upp ur de mörka djupen tills de har ungefär 700 meter vatten över sig. Här glufsar de i sig räkor och mindre fiskar för att sedan i gryningen försvinna ner i djupen. Fiskarna på Madeira går ut med sina båtar när det blivit mörkt och lägger ut långrevar. Strax före gryningen kommer de tillbaka och drar upp långrevarna. De estadafiskar, som har fastnat på krokarna, klarar inte av att möta det lägre trycket vid utan. Ur deras mun strömmar då inälvor och allt de har i magsäcken. Fiskarna sköljs i vatten innan de läggs upp på saluhallarnas blanka och kalla fiskbord.

Det var en upplevelse att äta espada. Köttet var glänsande vitt och saknade ben. Köttet var fast och samtidigt mjukt. Det var som om denna fick hade en förmåga att sprida frid och livsglädje runt matbordet.

En tanke på “Fina fiskar från Madeira

  1. Här är den enda blogg jag ”prenumererar på”. Skrivs av 90-åriga Catrin.

    Hon kallar sig ”hemsjukvårdare” tror jag det är. Dvs hon vårdar sin sjuka man i hemmet. När hon inte är på gymmet, powerwalkar, är på Madeira eller bloggar.

    Annars kan jag tycka kläm-käcka ”göra massa-saker-människor” kan trigga mig. Men Catrin tycker jag mest är charmig.

    Och Madeira ÄR just en plats jag spanat på om jag/vi (dvs jag & R innan) skulle åkt på vinterresa några veckor. Deras milda klimat, tror vintern ca 20, ev 22 grader passar mig rätt bra. Visserligen gillar jag lite varmare med & bada hav. Fast detta ”över 30-graders heta klimat” är inte min grej. Förstått det nu.

    Fredagskram!

    > 21 nov 2014 kl. 10:07 skrev ”Carin på Sprätthöken” : > > >

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s