Jesus från Nasareth går här fram

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Denna söndag, den andra söndagen i advent, är det svårt att rymma från vintermörkret. Det är inte bara det faktum att solen går upp sent utan också alla otrevliga rubriker om upplopp i förorten Rågsved och om våldet på tågen. I riksdagen råder politiskt kaos och utanför tunnelbanestationerna och livsmedelshallarna sitter mänskliga högar av gamla kläder och tigger om en slant. Det går inte att bortse från allt detta. Den andra söndagen i advent borde bli en dag för eftertanke. Men detta orkar jag inte ställa upp på. Det tar på krafterna att vara anhörigvårdare. Jag rymmer in i mitt stora bildarkiv från vandringsresan på Madeira.

En av dagarna på vandringsresan var utan schemalagda aktiviteter. Några av oss letade reda på en plats för bad och sol, några hittade levadan strax utanför vårt hotell i Ponta do Sol och några åkte med hotellets buss till huvudstaden Funchal. Dit hörde jag.

Det var något visst att ensam ströva runt i denna för mig obekanta stad, som doftade av salt hav och blommor. Jag gjorde som jag brukade, jag fotograferade skyltfönster och gatulivet. Det som nu slår mig när jag tittar på bilderna är att kristendomen var en del av vardagen för folket i Funchal. På huvudgatan strövade två nunnor fram och vilsna tonårsflickor kom fram och pratade med dem. Skyltfönstren lockade med broderade juldukar med framför allt med porslinsstatyer av änglar, Jesus och den vitklädda Jungfru Maria som fredsymbol. I flera skyltfönster var de små statyerna prydda med en text om att detta var ett minne från Madeira. Vid ett par tillfällen hade jag en svag känsla av att Jesus fanns mitt i gatuvimlet, att han trängdes framför ett fruktstånd på marknaden eller att han var på väg till en stilla stund vid statyn av Jungfru Maria i Catarianparken. Detta är något jag aldrig har upplevt i Rom eller i Vatikanstaten. I Funchal var kristendomen levande och inte något underligt, som drog till sig köpstarka turister.

Under mina strövtåg gata upp och gata ner i Funchal mindes jag plötsligt att jag hösten 1998 i Stockholms stadsbibliotek hade bläddrat i boken ”Evangelium enligt Jesus Kristus” skriven av den portugisiske författaren José Saramago. Denne för svenskarna okände författare hade just fått nobelpriset i litteratur. Då insåg jag att här kunde jag hitta en helt annan Jesus än den sann gud och sann människa jag vuxit upp med. Borta var alla tyngande trosbekännelser och den fasansfulla syndabekännelsen. Här fanns en Jesus, som vågade tvivla på Gud, och här fanns tonåringarnas tankar om den i kyrkan förbjudna sexualiteten. Här fanns bön och bot, här fanns det allt jag saknade i kristendomen.

Då hade jag inte tid att läsa skönlitteratur och la tillbaka boken på bordet med nobelpristagarens böcker. Innan jag till våren återvänder till Madeira och Funchal skall jag läsa boken för att bättre förstå budskapet i de religiösa turistsouvenirerna.

När jag växte upp var adventstiden en tid för botgöring och stilla bönestunder. Köpvansinnet började inte förrän efter den tredje söndagen i advent och först på julafton släpptes tomtarna fram. Vi skulle minnas att Jesus fortfarande kunde komma tassande i krigets mörklagda städer och påminna oss om att vi måste ta ställning mot nazismens utslätade kristna förkunnelse.

Några år innan det andra världskriget bröt ut skrev Anders Frostensson psalmen ”Jesus från Nazareth går här fram . .” (nummer 39 i 1986 års psalmbok) Som barn hörde jag talas om att Anders Frostensson skrev psalmen efter en vandring i Stockholms innerstad. Psalmen blev då ifrågasatt av prästerna i Göteborgs stift. Här tolkades det kristna budskapet mycket snävt och det enda stället man kunde möta Gud var i kyrkan. Vi sjöng aldrig psalmen i kyrkan men ofta under skolans morgonandakter. Kristendomslärarinnorna i min flickskola brukade påpeka för oss att det var den sista versen som var den viktigaste.

Jag upplever något av denna psalmvers idag, en dag när oron för kommande bråk i förorterna kryper in i vårt medvetande och många funderar över hur man skall ha råd att köpa julklappar.

”Öppna ditt hjärta för bön och bot

Öppna vart hemligt rum

Red dig att taga Guds son emot

Tro evangelium

Himmelriket är nära.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s