Att möta Jesus

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I min barndom var det ovanligt med armbandsklockor. Vi höll reda på tiden genom att lyssna på kyrkklockorna, som ringde varje kvart från morgon till sena kvällen Jag gör det fortfarande. Idag har kyrkklockorna ett helt annat budskap än under min uppväxttid. Nu vill de påminna oss om att det är tid att gå till kyrkan och där ta del av det kristna budskapet. För min del kommer det manande budskapet från Uppenbarelsekyrkan i Hägersten.

 

Jag har aldrig själv mött Jesus. Ett par gånger har jag träffat människor, som med stor inlevelse har berättat om hur det varit att möta Jesus som Frälsare och hur han förändrade deras värld. En av alla dessa var alkoholist och såg hur Jesus en morgon stod intill köksbordet och tyst pekade på spritflaskan. Mannen brydde sig inte om den märkliga synen utan hällde som vanligt upp en stor sup i ett glas och tog en första klunk. Nu kunde han inte svälja utan måste spotta ut spriten i diskhon. Efter detta spolade han ner spriten på toaletten och blev en övertygad kristen.

 

Ibland upplever jag konstverk, som berättar om en personlig kristen tro. För drygt en månad sedan upplevde jag detta. Det var en solig dag i Madeiras huvudstad Funchel. Jag strövade längs huvudgatan och tittade i skyltfönstren, som redan lockade med julpynt av olika slag. Solen sken, det var sommarvärme och jag hade svårt att inse att det snart var jul. Det var dagar, när alla borde tänka på att snart är det dags att hänga färgglada kulor i julgranen och köpa röda dukar till familjemiddagarna. Längs huvudgatan fanns skyltfönster, som förde fram det kristna budskapet. En affär lockade mig. Ägaren var silversmed och något av allt det han gjort fanns i skyltfönstret. Jag stod länge och titta på radband, pärlhalsband, modeller av kyrktorn och barnet, som inte låg i en krubba utan i en vagga prydd med en guldglänsande filt.

 

Det var inget barn som låg i vaggan. Det var den vuxne Jesus med ett plågat uttryck i ansiktet. Han höll upp sina händer mot himlen som om han ville be om hjälp både för sin egen del och för hela mänskligheten. Nu kände jag mig liten. Helst av allt hade jag velat smyga mig in i affären för att be silversmeden berätta om detta arbete. Detta visade sig var omöjligt, eftersom köpsugna turister trängdes i affären på jakt efter vackra pärlhalsband. I detta ögonblick funderade de inte på julevangeliets budskap

 

Den klassiska texten om hur det gick till när Jesus föddes finns i början av evangelium enligt Lukas. Här skildras inte bara den dramatiska förlossningen utan också hur en ängel tillsammans med en stor himmelsk här visade sig för en flock herdar. De berättade för de förvånade männen att Frälsaren hade fötts i Davids stad Betlehem.

 

Det var inte denna historia, som silversmeden ville berätta. Hans budskap har jag hittat i kapitel 10 enligt evangelisten Markus. Här träder den lidande Jesus fram, en Jesus som bär en syndens börda på sina axlar och ber om nåd och Guds välsignelse.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det finns fler ställen att möta Jesus som frälsare och fridsfurste än hos en silversmed. Jag har hört berättelser om hur Jesus plötsligt finns i väntrummet vid bilbesiktningen eller på en bilverkstad, som har specialiserat sig på att se över veteranbilar.

 

Två dagar före julafton var jag på mitt gym. Jag var ensam bland alla apparater och maskiner. Vid de stora speglarna stod en senior och tränade med hantlar. Vi nickade tyst åt varandra i samförstånd. Jag vet sedan tidigare möten att hans hustru är dement och bor på ett sjukhem. Det var så tyst på gymet att vi inte behövde musik på hög volym för att slippa plågas av allt slammer från smällande maskiner och jubelrop från tyngdlyftare, som hade överträffar sig själva i kampen med skivstänger. Från högtalarna strömmade det ut moderna rytmer, som jag långsamt har lärt mig uppskatta.

 

Det kom en melodi, som påminde om ljudet från en bilverkstad. Först höll bilmekanikern på att hamra bort rost på underredet och därefter började han ivrig skrapa bort de flagor, som nu hängde löst. Helt oväntat hördes en röst viska ”Jesus”. Seden blev sången starkare och starkare och överröstade ljuden från bilmekanikerns flitiga arbete. Det var känsla och inlevelse i denna musik. Kompositören och musikerna hade varit med om en gudsupplevelse och nu spred de sitt budskap i det ödsliga gymet. Jag stannade upp för ett ögonblick och kände hur lugnet och friden smög sig in i min kropp. Min make David och jag har hållit ihop i 60 år. Nu har han för tredje gången drabbats av hjärnblödning och samtidigt har hjärtat börjat krångla. Hans tidigare mycket starka armar är nu försvagade och han orkar inte föra skeden till munnen för att äta. Jag är osäker på om han kommer hem igen. Detta särpräglade musikstycke har hjälpt mig igenom de sista dagarnas oro och ångest.

 David och jag har samma husläkare. Hon brukar säga att vi är som välvårdade veteranbilar eller gamla flygplan med vingar av segelduk. Dessa maskiner har egenheten att när en detalj brister faller allt sönder. Det är detta som denna jul har hänt med David. Nu måste lära mig att acceptera det som har skett.

Idag är det Juldagen och köpfrossan fortsätter i form av realisationer. Numera har jag allt jag behöver och har inget behov av att knuffa mig fram för att hitta de bästa plaggen bland allt skräpet. Det är som om julens kristna budskap har raderats bort av allt prål, som gnistrat och blänker.

Jag växte upp under knapphetens kalla stjärna under det andra världskriget. Detta har satt djupa spår i mig. Jag vet hur få plagg man behöver för att klara vinterstormar och den kalla vårmånaden mars. I min barndoms Tyskland rådde både politiskt och religiöst förtryck. Kristna, som starkt ogillade nazismens urvattnade Bibel, placerades i koncentrationsläger. Hade de något fosterland?

Julafton i mitt föräldrahem slutade alltid med en bön för de tyskar, som försvunnit in bland städernas ruiner för att undgå att komma till något av dödens läger. Vi sjöng psalm 645 i 1986 års psalmbok. Den skrevs i början av 1900-talet av den finlandssvenske författaren Zackarias Topelius. Den handlar om hur det känns att leva i ett ockuperat land, i ett land där minoriteter saknar trygghet och där livets nödtorft saknas i mänga hem. Zackarias Topelius upplevde ofta Guds närhet och detta gav honom kraft att skriva psalmen.

”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,

I signad juletid

Giv mig Guds ära, änglavakt

Och över jorden frid

Giv mig den fest som gläder mest

Den Konung jag har bett till gäst

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt

Giv mig en änglavakt.

Giv mig ett hem på fosterjord

En gran med barn omkring

En kväll med ljus och Herrens ord

Och mörker däromkring

Giv mig ett bo med samvetsro

Med glad förtröstan hopp och tro

Giv mig ett hem på fosterjord

Och ljus av Herrens ord.

Till hög, till låg, till rik, till arm

Kom helga julefrid

Kom barnaglad, kom hjärtevarm

I världens vintertid

Den ende som ej skiftar om

Min Herre och min Konung kom

Till hög, till låg, till rik, till arm

Kom glad och hjärtevarm”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s