Städning som friskvård

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har plågat mig igenom en vecka fylld av stress. Min make David kom hem från Huddinge sjukhus för drygt en vecka sedan. Han hade då legat på sjukhus över hela julhelgen på grund av att han strax före jul fick en mindre blödning långt ner i hjärnan. Detta var hans tredje hjärnblödning och den första inträffade för sex år sedan. Ansvarig läkare var övertygad om att jag skulle klara av att ännu en gång få David på fötter. Jag skulle ju få all hjälp jag behövde.

Jag kan inte klaga på att jag inte fick all tänkbar hjälp. Hemsjukvård och stroketeamet skulle komma och kontrollera Davids hälsa och se till att han fick fysisk träning. Det kom tjejer och alla var mycket måna om att snabbt David skulle komma på fötter. Någon av dem kom varje dag och dessutom klev hemtjänst in fyra gånger varje dag för att hjälpa David på toaletten. Detta var tröttsamt, jag fick ingen tid för mig själv och jag ville helst sätta mig på golvet och skrika att jag inte stod ut längre. När det äntligen blev fredag kände jag mig som ett slitet föremål på en loppmarknad. Jag ville ha David och hemmet för mig själv. Det fick räcka med hemsjukvård varje tisdag och hemtjänst tre gånger om dagen. Då kom det ett mail från min dotter. Hon berättade att nu hade den äldste sonen och hans tjej fått jobb i Stockholm och att de hade hittat en trevlig delvis möblerad andrahandslägenhet. Nu ville de placera några möbler i övervåningen på vår villa. Denna begäran var det omöjligt att säga nej till. Flyttningen har skett idag.

Övervåningen är kaosbetonad. Vi lever i den handikappanpassade nedervåningen och övervåningen har blivit ett stor skräprum. Idag efter frukost beslöt jag mig för att nu skulle det röjas, dammsugas och torkas golv. Jag skulle inte se det som något jobbigt och inte titta länge på prylar, som borde ha hamnat i soporna för länge sedan. Det första jag gjorde var att sätta mig ner vid köksbordet, sluta ögonen och drömma om en trivsam övervåning med mängder av krukväxter och klassisk musik från högtalarna.

Det visade sig genast att jobbet gick ganska lätt. Det första jag snubblade över var två trasiga resväskor och en papplåda med diverse verktyg. Resväskorna hamnade bland skräpet i källaren och jag satte mig på golvet och sorterade verktygen. Till min stora glädje hittade jag de sekatörer jag saknade förra sommaren och en ny skiftnyckel. Verktygen hamnade genast på sina platser i verktygslådorna på nedervåningen. Nästa fynd jag gjorde var en plastkasse med vantar och mössor. Här låg min röda regnhuva, som jag förgäves letade efter i somras. Sedan hittade jag ett par gamla och mycket vassa broddar. Det var säkert minst tre år sedan jag använde dem sist.

Det blev fler märkliga fynd och jag upplevde en sällsynt frid medan jag gjorde allt detta. När allt var klart konstaterade jag att jag hade ränt upp och nedför trappan minst tjugo gånger och att jag hade träningsvärk i benen. Golvet var rent och jag stängde dörren till de rum, där jag ibland sitter för att sortera böcker och tidskrifter. Här var det mycket lortigt

Min dotter och hennes familj kom instormande och började släpa in möbler, packlådor och golvlampor. Flickvännen kunde konsten att bära tunga lådor uppför den spiralformade trappan. De andra rusade upp i övervåningen och letade efter platser att ställa allt på. Dörren till ett av rummen vräktes upp och flickvännen höll på att snubbla över en trave böcker om Ryssland. Jag insåg snabbt att det bästa jag kunde göra var att stoppa ner alla golvets osorterade böcker i en packlåda och låta ungdomarna fylla rummet med bokhyllor, lådor och golvlampor. Medan jag vräkte ner böckerna i lådan greps jag av ett lyckorus. Jag, som växt upp i ett socialt tomrum, har skapat en fin familj. Ingen hänger upp sig på skit i mina hörn och alla uppskattar mig precis som jag är.

Nu har alla gått och det är märkligt tyst i huset. Dammsugaren finns på sin plats i städskåpet och alla sopor är tömda. Jag tittar på mina tjocka vantar. Imorgon skall jag ut och vandra i närområdet. Jag har ju all tänkbar utrustning

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

utrustning för en friluftsdag i halka. Problemet är bara att springet i trappan har skänkt mig träningsvärk.

Nu vet jag, städning kan vara avkopplande och samtidigt får jag starka ben.

One thought on “Städning som friskvård

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s