Islams olika ansikten

Kalifatet_år_750_historisk_karta

Jag bodde ett par under 1960-talet i Tunisien och där försökte jag förstå islam. I skolan hade jag bara läst ett par sidor om islam och visste egentligen bara att profeten Mohammed samlade år 632 de arabiska stammarna till ett erövringskrig. Önskedrömmen var att skapa en stor stat från Indien till Atlanten. I denna stat skulle islams lagar gälla. På papperet rådde det religionsfrihet, men alla som inte tillhörde islam tvingades att betala högre skatt än de andra. År 750 hade detta rike blivit verklighet och det kallades för Kalifatet.

Ungefär 250 år senare började några män vid floderna Eufrat och Tigris fundera över religionens roll i detta jättelika område. Hade inte makthavarna glömt sin Gud? Hade de så gripits av maktens tjusning att de inte såg livets mening? Detta var begynnelsen till den riktning inom islam, som kallas sufism

Utan att veta om det mötte jag sufismen i Tunisien. Det var under ramadan, som var en tid när man inte åt, drack eller rökte under dagtid och sedan firade orgier i fårkött, coca-cola och söta kakor nattetid. Det dröjde till långt efter midnatt innan de glada och bullrande skratten tystnade. Vår lilla gata stank varje av cigarettrök, grillat kött och en och annan spya. Det fanns också andra gator. Här var det enda som hördes lågmälda böner och skramlet av kokkärl och bestick. Folket vid dessa gator funderade över sina liv och hur Allah skulle kunna hjälpa dem att leva enligt Koranens kärleksbudskap. Allah älskade sitt folk och han önskade att alla skulle älska varandra. Alla stridigheter mellan shiamuslimer och sunnimuslimer måste upphöra och den kärleksfulle guden önskade att varje människa visade respekt för andra religioner. Krig borde därför förbjudas. Kärleken budskap plånar ut gränser mellan raser och kön. En kvinna har lika stort värde som en man.

Kärlekens och fredens budskap har gjort sufismen farlig i många arabstater. Det är inte populärt att hävda att kvinnor och män är lika mycket värda inför Allah och att de har rätt att studera. Nu smyger många med sin religiösa övertygelse och letar kanske upp en trädgård för att där genom bön och meditation känna närhet med Allah och uppleva sinnesfrid.

Jag har två gånger hår i Stockholm varit på föreläsningar om sufism. Den sista hölls av en universitetslärare och handlade nästan uteslutande om sufismens historia och hur dess budskap om kärlek, vapenvägran och jämställdhet mellan könen inspirerade författare och kvinnosakskvinnor inom Fredrika Brehmerförbundet. Den första föreläsningen anordnades av Ökenfestivalen, som ett par år var en del av Vattenfestivalen. Här var det två sufister, som berättade om meditation, om att en universell gud förmedlar kärlekens budskap och hur man kan finna stöd för detta i Koranen. Efter detta följde en övning i meditation och nu var språket arabiska. Jag förstod ingenting och märkte hur stämningen i tältet förändrades. Det fylldes av glada bönerop och kvinnorna bredvid mig slöt ögonen och började vagga fram och tillbaka. Efter drygt fem minuter rycktes jag med och satt med höjda händer och mumlade bönen Fader Vår. Sedan blev allt långsamt som vanlig igen och männen vid podiet började berätta om sufismens musik. Den hade fötts i ett öde ökenlandskap och den skulle nå fram till avlägsna oaser. Ljudet skulle vara an uppmaning till alla att sluta arbeta och under kanske en halvtimme låta tankarna uppfyllas av kärlekens budskap.

Musikerna kom in och bar på märkliga instrument. Det var gitarrer gjorda av trasiga cykelhjul, stora grytor, trädgårdsspadar och visselpipor. En pojke trummade med trädgårdsspaden fram rytmer på de största grytorna, en annan blåste fram melodier på visselpipor och några använde cykelhjulen som gitarrer. Tältet fylldes av oväsen och jag gjorde mitt bästa att tränga mig ut. Överallt dansade folk av glädje och några ropade högt till Allah. Själv begrep jag ingenting utan bara plågades av huvudvärk.

Dessa januaridagar är det som om världen har stelnat av rädsla för terrorister från islam. Dessa män kan finnas runt omkring oss och vi vet inte var de kommer att slå till nästa gång. Moskéer och synagogor har satts i brand, i stadsdelen Vivalla i Örebro vågar de kristna knappt gå till kyrkan och rädslan för terror kommer krypande ur varje okänd bil. Kommer terroristerna att förvandla stadsdelen till en utpost av det kommande Kalifatet? Kommer de hårda sharialagarna att införas i smyg? Riskerar vanligt folk att få sina händer avhuggna för att någon har beskyllt den för stöld? I denna stadsdel är kärlekens budskap farligt. Inga ungdomar vågar bygga om en trasig cykel till en gitarr och ingen slår en trumvirvel på mammas största gryta.

Jag känner att jag bor en trygg stadsdel i Stockholm. Min trädgård är stor och vildvuxen. Hemtjänst kommer och går och drygt hälften av dem är muslimer. Under sommarhalvåret har jag märkt att hemtjänstflickorna smyger sig till något av blomsterlandet, böjer sina huvud till bön och står stilla i någon minut. Dessa flickor är otroligt duktiga när det gäller att vårda min strokedrabbade make David. Inom sig har de kärlekens budskap.

En trädgård skall vara som Edens Lustgård. Den ger oss daglig motion med plantering och ogräsrensning. Den skänker oss sinnesfrid och njutning. Den kan vara som ett välordnat potatisland och den kan också vara som en blomsteräng i Edens lustgård.

Det har funnits författare, som i lyrik har försökt skildra sufismens budskap. En av dessa var matematikern och astronomen Omar al-Chaijam, som levde i Persien samtidigt som vikingatiden hos oss höll på att ta slut. Hans diktning blev populär i England i slutet av 1800-talet och senare hittade den svenske orientalisten Eric Hermelin dikterna och tolkade dem från persiska till svenska. De kom att betyda mycket för författarna Sten Selander och Hjalmar Gullberg.

”Oh Gud! Du är kärleksfull och den kärleksfulle är kärleken

Hvi står den upproriske utanför Edens Lustgård?

Om du förlåter mig för min lydnads skull, är det icke kärlek

Men om du förlåter mig trots min olydnad, är detta kärlek.”

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bilden på kartan över Kalifatet har jag hittat på nätet. Den är ritad av Hildebrand och Selander. Bilden på tigerliljan har jag tagit själv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s