Rygg och mage med Mirre på House of Shapes

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

För ett par dagar sedan var jag på gymet och kompistränade med Mirre. Träningsvärken ilar fortfarande fram och tillbaka i rygg, mage och ben. Mina ömma ben är inte Mirres förtjänst, utan det är det trappspringande jag roar mig med. I oktober skall jag på vandring i Cinque Terre och då gäller det att ha starka ben för att orka med att kliva uppför och nedför trapporna just där Alperna slänger sig ut i Medelhavet.

 

De sista åren har jag nästan helt gått in för styrketräning. Jag hade ett behov av att kunna hjälpa min strokedrabbade make David upp ur sängen och stödja hans stapplande steg på väg till toaletten. Ofta krånglade tömningen av tarmarna och då duschade jag honom. Efter detta kom hemtjänst klivande och hjälpte till med torkning och påklädning. Jag klarade detta förvånansvärt bra och tappade inte David en enda gång. Nu har David gått bort och jag skall ändra på träningen. Jag skall tänka på min egen gamla kropp och hur denna tar sig ut i spegeln. Detta är en skrämmande, ovanlig och märklig känsla.

 

De sista veckorna har Mirre fått mig att inse att jag bör stå framför spegeln, när jag gör olika övningar. Då skall jag fundera över hur mina muskler rör sig och hur jag kan förbättra smidigheten i dem. Bland det första hon tipsade mig om var hur man använder de klot, som är försedda med handtag. De påminner mycket om gammaldags kaffekokare och när jag tar i dem upplever jag svagt doften från barndomens kök. Mamma sparade all kaffesump och två gånger i veckan kokade hon av den. Avkoket var svart och luktade som en blandning av skoltoaletten och bröllopsparfym.

 

Mirre visade mig hur jag skulle göra för att stärka axlarna. Dessa övningar skulle också stärka ryggen och göra den baddräktsfager. Hon ställde sig med en ”kaffekokare” i varje hand, böjde knäna en aning och sköt fram axlarna. Därefter rätade hon upp ryggen och förde tillbaka armarna så långt det gick. Jag tittade fascinerat på Mirres rygg. Det syntes vilka muskler som töjde ut sig som ett gummiband för att sedan sluta sig samman och dra axlarna bakåt.

 

Det såg lätt ut när Mirre gjorde övningarna och jag inbillade mig att de skulle vara enkla. Men jag bedrog mig. Jag fick kämpa för att få musklerna i rygg och axlar att lyda mig. Till slut gick det ganska bra och det kändes behagligt i ryggen. Då påpekade Mirre att jag behövde tänka på mina magmuskler.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag har aldrig tidigare funderat över vilket bra träningsredskap gymets hjul är. När jag för flera år sedan hade en personlig tränare, brukade jag få träna tyngdlyftning med stänger, på vilka han satte fast hjul. Då insåg jag aldrig hur bra ett hjul ligger i handen och att de vid vissa övningar är smidigare än hantlar.

Alla övningar såg enkla och självklara ut när Mirre gjorde dem. De flesta var nya för mig och jag måste tänka på vad varje muskel gjorde och också hur jag skulle hålla balansen. Att sitta på golvet med krökta ben och sedan höja fötterna ungefär en dm från golvet utan att rasa åt sidan upplevde jag som mycket svårt. När jag efter någon minuts funderande kom på knepen och kunde spänna magmusklerna, stack Mirre åt mig det lättaste hjulet.

”Flytta hjulet från sida till sida, vrid kroppen, bra för magen” Jag spände magmusklerna och gjorde ett par tappra försök samtidigt som jag sneglade i spegeln. Spegelbildens klumpighet kändes som ett hårt slag i magen. Jag beslöt mig för att blunda och kämpa vidare. Till slut vågade jag titta upp och i spegeln mötte jag Mirres tindrande ögon. Hon konstaterade att jag hade kämpat tappert. Nu kunde jag stretcha och dra ut musklerna ordentligt. Efter detta skulle vi fika. Mirre pekade på sin väska. I den fanns en liten tårta.

Vi satte oss i det stora och mysiga uppehållsrummet. Här finns det nästan alltid nybryggt kaffe. Mirre berättade att hon nu skall göra ett uppehåll på gymet och hon ville tacka alla för sin träningstid. Flera ur personalen strömmade till. Vi visste alla att gymet kommer att kännas tomt utan Mirre.

”Carin” sa Mirre. ”Vi håller kontakt på nätet. Vi måste ses tegelbundet när det blir sol, vår och sommar. Jag är tillbaka här på gymet samtidigt som höstmörkret kommer. ”

”Tack Mirre, du måste till sommaren komma hem till min trädgård och äta min egen hemodlade färskpotatis och jordgubbar. Inga bekämpningsmedel, helt ekologiskt. Då skall jag ha . . . ”

Alla skrattade glatt och konstaterade att när löven dalar ner från himlen klarar jag säkert Mirres övningar mycket bättre. Dessutom kommer arbetet i trädgården göra mig gott. Medan jag njöt av tårtan bestämde jag mig. De dagar jag inte går till gymet skall jag träna hemma och byta ut ”kaffekokaren” och hjulet mot hantlar och mammas gamla stekgryta. Dessutom skall jag passa på att förbättra konditionen i tunnelbanans nu avstängda trappor.

Det gäller att inte ge upp. Om sju månader måste jag klara att hänga med de andra i gruppen när det gäller att kliva i de branta trapporna i Cinque Terre.OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s