Att träna upp styrka går bra hemma i duschrummet sittande på en badrumsmatta och att använda ett paket blöjor i stället för de hjul, som finns på gymet. Denna form av motion blev under flera år en daglig övning. Då hade jag begränsade möjligheter att gå till mitt gym eller ge mig ut och jogga.

I dagarna har jag varit anhörigvårdare i sex långa år. Nu har min make David gått bort och jag måste börja hitta en ny livsrytm. Under dessa långa år kämpade jag ibland på gymet för att träna upp styrkan i armar, axlar och rygg. Att orka med alla tunga lyft och att hjälpa David först med en rollator och sedan dra honom i en rullstol fick inte knäcka mig. Denna målsättning klarade jag bra, men för vart år som gick kröp sorgen längre och längre in i min kropp. Mycket av smidigheten försvann. När jag nu på gymet nyfiket tittar på hur andra gör smidighetsövningar på mattan, känner jag mig otroligt klumpig.

Mirre och en tjej på gymet föreslog glatt att jag skulle anmäla mig till en kurs i yoga. Jag skakade på huvudet. Mina knän klarar inte att sitta på golvet och vika benen på olika sätt. På vägen hem från gymet funderade jag på vad flickorna hade sagt. I bokhyllan har jag i flera år haft en bok stående om yogans anatomi. Nu plockade jag fram den och började läsa. Det första jag gjorde var att träna andningsövningarna. De var behagliga och fyllde mig med sinnesfrid. Alla övningar i sittande ställning hoppade jag över och bläddrade fram till de stående övningarna. Då insåg jag att jag måste förbättra min balans. Just då blev detta lätt. Jag drog på mig mina vandringskängor med påsatta broddat och ställde mig på ett halt ställe i trädgården. Nu gällde det att lyfta på det ena benet, stå stilla i minst fem sekunder och sedan byta ben. Solen tittade fram och jag kopplade av. Det gick till slut riktigt bra och jag slant inte av isskorpan en enda gång

Inne i stugvärmen började jag träna först på övningen ”Berget” och fortsatte sedan med ”Trädet”. Nu jag flera gånger om dagen försökte mig på dessa övningar. I början måste jag låta händerna vila på en stol för att klara av att leka träd och samtidigt vika benet i rak vinkel från höften. Idag har det gått riktigt bra, men jag kan inte stå mer än ett par sekunder i denna ställning.

Övningen ”Krigaren” är betydligt lättare. Den fodrar inte stort utrymma och då och då bryter jag av mitt hamrande på datorn med dessa övningar. Här gäller det att hitta rytmen för andningen och att spänna magmusklerna. ”Krigaren” finns i tre varianter. De två första är enkla, medan den tredje är jobbig. Här skall allt stämma, att andas lugnt, att sträcka ut rygg och armar och att hålla balansen. Trots att jag kämpar dagligen med övningen har jag ännu inte lyckats. Jag måste vara försiktig. Det kan vara lätt att i ivern att se ut som bilden i boken förlora fotfästet på mattan och då falla ner på golvet.

Jag har kämpat med ”Trädet” och ”Krigaren” i små pass och flera gånger om dagen i nästan två veckor. Nu upplever jag att kroppen börjar komma till ro och att inte musklerna är spända till sitt yttersta. Långsamt försvinner den förlamande sorgen ur kroppen

Så småningom skall jag leta efter fler yogaövningar i boken. Yoga håller på att bli ett dagligt inslag i mitt dagliga liv. Målsättningen är nu att bli så smidig att jag klarar av de sittande övningarna. Jag hoppas att detta blir verklighet på luciadagen. Då skall jag ge mig själv en yogamatta i julklapp.

Boken, som har inspirerat mig till detta, heter ”Yogans anatomi” och är skriven av Abigail Ellsworth. Bilderna kommer från denna bok.

Tack till Mirre och alla ni andra på mitt gym, House of Shapes på Hornsgatan i Stockholm!