Södermalm och ”Eat with Jonna”

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Igår sken solen och jag beslut mig för att på eftermiddagen traska upp till bergen på Södermalm. Det fanns flera anledningar till detta, den ena var att jag bör träna att gå i trappor, eftersom jag skall på vandring i Cinque Terre till hösten, och den andra var att jag ville suga i mig doften av salt hav från någon av terrasserna.

Det blev många trappor och jag räknade bara de steg, som bar uppåt. När jag kom till över 150 började det ta emot i benen. Då insåg jag att det var den lättaste vägen mot tunnelbanan som gällde. Alltså letade jag mig ner mot Folkungagatan,

 

Det är minst tio år sedan jag sist traskade på denna gata. Det var inte mycket som var sig likt. Här trängdes pubar och affärer med annorlunda kläder, här hade de små livsmedelsbutikerna ersatts av en jättelik ICA-hall och här glittrade vackra kopparvattenkannor i de sista solstrålarna. Det rådde en glad stämning bland alla som ilade förbi mig hem från jobbet. Gatan var en pulsåder genom en stadsdel, som saknade mycket av storstadens anonymitet.

 

Benen kändes som om de vore gjorda av gråsten och magen kurrade efter något att äta. Pubarna gav i skymningen ett ogästvänligt intryck och jag mindes att för tio år sedan hade det funnits flera enkla fik vid gatan. Långsamt kämpade jag fram längs på trottoaren och till slut hittade jag det jag sökte. Här låg den lilla och utifrån oansenliga kaffestugan ”Eat with Jonna”.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag kom in i en miljö där det gamla Stockholm från Anna Lindhagens dagar mötte nutidens formspråk. I ett hörn stod en vacker soffa och kring kaffeborden stod plaststolar med mysiga kuddar. Det var inte två kuddar som hade samma överdrag. Jag valde att sätta mig på en uggla och samtidigt funderade jag på om inte detta fik hörde hemma i Harry Potters värld. Nu väntade jag bara på att Hermione skulle komma inskridande i sällskap med sin katt.

Borden var prydda med blommor och ljusstakar i form av olika djur. Här fanns glada grisar, viljestarka elefanter och sälar, med ansikten liknande sällskapssjuka hundar.

Boken disken stod Jonna, som såg ut som om hon klivit rakt ut ur seriealbumet ”Willy på nya äventyr”, ritad under det tidiga 1940-talet. Hjältinnan i denna serie hette Jonna och hon levde ett kyskt liv tillsammans med Willy och farbror Anders på en mycket märklig båt. Det var ett ganska stort fartyg, som var konstruerad som en gräsand. Båten hade hopfällbara vingar, vilket gjorde att den både kunde flyga och dyka för att undersöka havsdjupen. På så sätt fick Jonna ofta komma ner i de mörka och outforskade havsdjupen och vid andra tillfällen spanade hon in märkliga fiskar och glittrande korallrev.

Kaffestugans Jonna var mycket vänlig och ville gärna ha en pratstund med mig. Vi pratade om stämningen på Folkungagatan och om all vänlighet på Södermalm. Jonna blev nyfiken på mig och jag berättade om att jag hade förlorat min make David och hur tomt det var hemma. Jonna nickade vänligt. Mer blev inte sagt eftersom det kom en av hennes stamkunder klev in genom ytterdörren. Jonna viskade till henne att jag var en ny bekantskap och att jag hade förlorat min make. Stamkunden frågade hur jag upplevde allt som hänt den sista tiden och jag började tveksamt beskriva min sorg. Vi satt länge och pratade, vi delade varandras sorger och glädjeämnen. Dörren gick oväntat upp. Det var Jonnas dotter som kom och ville hjälpa sin mamma att pyssla bakom disken. Jag tackade för mig och gick långsamt till tunnelbanan. När jag sedan kom hem på kvällen kändes inte huset lika tomt och ödsligt som på morgonen.

Jag fotograferade mycket under vandringen på Södermalm. När jag idag på morgonen skulle flytta bilderna från digitalkameran till datorn märkta jag att jag att minneskortet låg kvar på skrivbordet. Det hade inte blivit några bilder.

Idag på morgonen har jag varit ute och fotograferat de trappor och grönområden jag passerade igår. Naturligtvis slutade jag hos Jonna, som höll på att städa sitt mysiga fik. Jag blev insläppt, Jonna la tillfälligt undan städmoppen, satte på kaffe och vi hade en trevlig pratstund om seriehjältar, saknaden efter anhöriga och hur det är att bo och arbeta på Södermalm. Vi hade mycket gemensamt och vi kom överens om att träffas igen. Sist bad Jonna att få fotografera mig. Hennes dotter hade hemma berättat att mammas nya kund påminde mycket om hennes mormor. Detta hade gjort dottern lycklig

Tack Jonna för din vänlighet och för den omsorg du visade mig!OLYMPUS DIGITAL CAMERA

2 tankar om “Södermalm och ”Eat with Jonna”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s