Anna Lindhagens trädgård

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På Södermalm är det inga svårigheter att hitta bra trappor för tuff träning. De börjar vid kajen för finlandsbåtarna och leder upp till Söders höjder. En av dessa slutar vid en terrassträdgård, som också nu innan alla vårens växter börjar blomma, är en vacker oas med parkbänkar och fjolårets höga gräs. Detta är Anna Lindhagens trädgård.

De flesta, som bor i Stockholm, har nära till en park eller ett stort grönområde. De tidiga vårdagarnas koltrastsång och talgoxarnas entoniga och rytmiska pipande är en del av vår vardag. Det är först när vi kommer till parklösa storstäder, som vi inser vilken naturrikedom vi har i vår hemstad.

För ungefär 150 år sedan var inte parkbänkar och blommande rabatter en självklarhet. Stockholm var en stinkande stad. När det blåste från norr kändes obehagliga lukter ända bort till Sätra. Hästkärror slamrade fram genom gator täckta av kullerstenar där barn lekte och sophämtarna drog överfulla kärror med latrin. Fastigheterna saknade rinnande vatten i köket.

Alla politiker var överens om att Stockholm måste förändras och att det behövdes en ny lagstiftning för att åstadkomma detta. Ansvarig för detta arbete blev juristen Albert Lindhagen. De större städerna måste få slippa epidemier av olika slag, skorstenseld kunde alldeles för lätt hoppa från träkåk till träkåk och det måste bli bättre hygienisk standars i bostäderna. Vägglöss och mögel hörde inte hemma i de svenska städerna.

Albert Lindhagen arbetade fram tre olika stadgor, som skulle reglera städernas utveckling. Trähusen fick inte vara högre än två våningar, det måste finnas brandredskap och det blev bland annat förbjudet för byggherrarna att hyra ut lägenheter, som inte hade fått torka ordentligt efter byggtiden. De större städerna borde få breda genomfartsgator, som skulle stråla samman vid olika öppna platser. Varje stadsdel borde ha en stor park där det också måste finnas en lekplats för barn och en prydlig och bevakad toalett.

Albert Lindhagens aktiva tid inföll under de år när vårt land bytte statsskick. Han var civilminister innan fyrståndsriksdagen avskaffades och senare blev han invald i den nya riksdagen med två kamrar. På 1860-talet var han motståndare till att vårt land skulle ingå en vapenallians med Danmark, vilket på sikt kunde innebära ett krig med Europas nya stormakt Tyskland.

Albert Lindhagen hade flera barn och flera av dem blev tongivande i Stockholms politiska liv. Dottern Anna stod av allt att döma sin far mycket nära. Hon utbildades sig till sjuksköterska och började att arbeta med barnhälsovården på Södermalm. Här kom hon i kontakt med de utslagnas Stockholm, hon blev politiskt medveten och gick in i det socialdemokratiska partiet. Bland det första hon gjorde inom politiken var att arbeta för att kvinnorna skulle få rösträtt och kunna väljas in i riksdagen.

I sitt föräldrahem hade Anna Lindhagen insett krig förde med sig lidande och nöd för kvinnor och barn. Strax efter sekelskiftet 1900 började både män och kvinnor fundera över om det inte vore bättre att satsa pengar på att låta världens ledare träffas och diskutera igenom alla problem än att bygga upp starka arméer och anfalla varandra. Västvärldens förmögna kvinnor började bygga nätverk, vars målsättning var att påverka de olika regeringarna. Den ledande kraften bakom detta arbete var Jane Addams från Chicago.

Det tog flera år att planera en träff för kvinnor, som ville arbeta för freden. De flesta kom från Europa och därför valdes Berlin som samlingsplatsen för mötet sommaren 1915.

Det blev inte som Jane Addams hade tänkt sig. Det första världskriget bröt ut och många ansåg att Tyskland bar skuld till att detta hände. De fredsälskande damerna beslöt sig då att flytta mötet till en neutral stat och valet föll på Haag i Nederländerna. Från Sverige reste 16 kvinnor. En av dessa var Alla Lindhagen och en annan Elin Wägner.

Hösten 1915 tornade problemen upp sig för den spirande kvinnliga fredsrörelsen. Några av dem fick samtala med Gustav V och medlemmar av regeringen. Det politiska läget var spänt och tyska trupper marscherade framgångsrikt in i Polen. Ingen var intresserad av vad kvinnorna hade att säga. Två år senare kom den ryska revolutionen och den tidigare ganska sammansvetsade kvinnogruppen splittrades. Några blev övertygade kommunister, andra anslöt sig till det liberala partiet och en stor grupp kvinnliga fredsaktivister blev socialdemokrater. I denna grupp blev Anna Lindhagen den naturliga ledaren.

Det blev fred, men inte den fred de socialdemokratiska kvinnorna hade tänkt sig. Vilket land bar skulden till att det obarmhärtiga kriget hade blossat upp? Var det Tyskland eller var det något annat land? Frågan försvårade samarbetet mellan de svenska och de tyska kvinnoförbunden. Anna Lindhagen beslöt sig för att undvika frågan och i stället ägna sina krafter åt det som fanns i hennes närmiljö. Hon arbetade på Södermalm och älskade sin stadsdel. Hennes målsättning var att Södermalms vackra och bergiga natur inte skulle fyllas av stora stenhus. De små trähusen måste rustas upp och bevaras, de nya husen skulle passa in i miljön och till varje fastighet borde det finnas en liten trädgård. De familjer, som var roade, skulle få tillfälle att odla sina egna grönsaker och blommor, de skulle plantera krusbärsbuskar och sätta upp bänkar på soliga platser. Trädgårdarna skulle bli en prydnad för stadsdelen.

Anna Lindhagen ansåg att varje stadsdel måste ha ett område med koloniträdgårdar. Det bästa vore om tomten var så stor att en liten stuga fick plats. Grönsaker från den egna täppan borde finnas på middagsbordet och att hjälpa till i en trädgård var hälsosamt för storstadens barn. På hennes initiativ bildades föreningar för alla som hade en kolonilott.

Amma Lindhagen flyttade till en lägenhet på Stigberget. Hon möblerade lägenheten med möbler från sitt föräldrahem. I slutet på 1920-talet beslöt hon sig för att göra sitt hem till ett litet museum, som skulle berätta om hur Stockholms medelklass levde i slutet på 1800-talet. De sista åren av sitt liv bodde hon i två av rummen i detta nu nästan bortglömde museum.

Anna Lindhagen satte upp spetsgardiner och vid fönstren hade hon en stol. Där hon kunde sitta och njuta av utsikten över sitt vackra Stockholm. Hon läste och försökte in i det sista att följa med sin tid. Den 15 maj 1941 avled Anna Lindhagen. De sista åren av sitt liv fick hon uppleva hur Hitlers soldater marscherade segrande fram genom Europa. Var fanns den fredsrörelse hon kämpat för som ung?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En tanke på “Anna Lindhagens trädgård

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s