Nathan Söderbloms prästvigning söndagen den 5 mars 1893

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var på många sätt en annorlunda prästvigning i kapellet vid Ersta diakonissanstalt. Nathan Söderblom hade kämpat sig till en gudstro. Han hade tvivlat fram till den dag då han såg framför sig den korsfäste Jesus. Detta förändrade hans syn på kristendomen och han fick senare under sina studier inga svårigheter att foga in Bibeln och Jesus i ett historiskt sammanhang. Detta innebar en annan och ny syn på teologin och brukar kallas för den liberala teologin. Den tidigare uppfattningen var att Gud hade dikterat varje ord i Bibeln. Det kunde i slutet på 1800-talet vara svårt att få unga pojkar att satsa på teologi. Tvivlen började redan vid studiet av den första Moseboken. Var det etiskt försvarbart att Kain överföll och dödade sin bror Abel? Liberalteologernas tolkning av den obehagliga texten var att Moseböckerna hade skrivits under judarnas babyloniska fångenskap och att detta avsnitt skulle vara som en bro till en annan religion.

En tidig vårdag skulle den liberale teologen Nathan Söderblom prästvigas av en av landets mest konservativa biskopar, Gottfrid Billing i Västerås. Detta gällde både inom politiken och teologin. Det hade kunnat sluta med en tragedi, men Gottfrid Billing var vidsynt och accepterade att en av de blivande prästerna hade en modern syn på Bibeln.

Det var inte självklart för Nathan Söderblom att bli präst. Helst av allt hade han velat fortsätta sina studier i historia eller religionshistoria, skriva en doktorsavhandling och sedan hoppas på att bli professor i Uppsala. Några statliga studiemedel fanns inte. Nathan Söderblom måste kunna försörja sig för att senare gifta sig. Han hade i all hemlighet förlovat sig med Anna Forsell från Södermalm i Stockholm.

Vårvintern 1893 blev tjänsten som sjukhuspräst vid Ulleråkers sinnessjukhus ledig. Denna tjänst kunde kombineras med studier vid universitet i Uppsala. Nathan Söderblom blev intresserad och fick veta att om han prästvigdes skulle han omedelbart få tjänsten. Nu tog ärkebiskopen ett snabbt och djärvt beslut. Han hade själv inga möjligheter att prästviga Nathan Söderblom utan bad biskopen i Västerås, Gottfrid Billing, utföra detta uppdrag. Biskop Billing var riksdagsman och bodde vårarna tillfälligt i Stockholm. Han skulle prästviga en ung man för sitt eget stift och det passade utmärkt att samtidigt prästviga Nathan Söderblom.

Detta var ett märkligt sammanträffande. En mycket konservativ och bokstavstroende biskop vigde den präst, som senare l livet skulle bli ärkebiskop och nästan helt inom svenska kyrkan radera bort tankarna på att varje enskilt ord i Bibeln var dikterat av Gud.

Nathan Söderbloms far var präst i en landsförsamling i Hälsingland. Hans krafter räckte inte till för att en vårvinterdag fara till Stockholm. Hustrun var klen och sängliggande. Den enda i Nathans Söderbloms familj som var närvarande vid prästvigningen var hans syster Hanna och också fästmön Anna Forsell och henne familj.

Nathan Söderblom fick ett mycket positivt intryck av Gottfrid Billing. Biskopen utstrålade värdighet och en helhetssyn av kristendomen. Det var en frisk fläkt som denna dag svepte in i det lilla sexkantiga kapellet, som var bas för den praktiska och socialt inriktade kristendomen i Stockholm .

Nathan Söderblom prästvigdes i en brytningstid, i en tid när frikyrkorörelsen växte sig stark och när Knut Wicksells slagord ”Ner med Tronen, Altaret, Svärden och Penningpåsen” ekade inom arbetarnas led. Städernas folk hade slutat gå i kyrkan. Några valde att gå till ett missionshus medan andra var hemma och vilade upp sig efter en lång arbetsvecka. Hur kyrkan skulle få tillbaka greppet om det andliga livet blev en fråga som ständigt återvände i Nathan Söderbloms tankar. Det var mycket som måste förändras. Dit hörde bland annat synen på nattvarden.

Nattvarden hade för Nathan Söderblom blivit en möjlighet att på ett enkelt sätt möta den korsfäste Jesus. Detta borde ske flera gånger om året och inte som det var brukligt bara på Skärtorsdagen. Det skulle vila religiös mystik över en nattvardsmässa, musik skulle förhöja stämningen och efteråt skulle deltagarna känna att Jesus hade varit en länk mellan den enskilda nattvardsgästen och Gud.

I veckan som gått har jag tyst glidit in i Ersta kapell och försökt sätta mig in i hur fästmön Anna Forsell upplevde prästvigningen. Hon hade lärt känna sin fästman under det enda år hos studerade vid Uppsala universitet. Hennes stora intresse var litteratur och historia. Vad teologi innebar lärde hon sig av sin fästman. De första åren av äktenskapet berättade hon på ett stillsamt sätt att hon upplevde stora svårigheter när det gällde att ta till sig nattvardens mystik. För henne var det viktigaste i Bibeln Bergspredikan, som hon lärt sig utantill i konfirmationsundervisningen.

Längs väggarna i Ersta kapell är målat ett citat från första brevet till Timotheos. Detta brev brukar kallas för pastoralbrevet och är en handledning i hur de kristna församlingarna borde vara organiserade. Timotheos vet vi ganska mycket om. Han bodde i staden Lystra och här hade han lyssnat när aposteln Paulas predikade för den lilla kristna församlingen. Lystra låg vid vägen till Persien och var för 2000 år sedan en medelstor stad i den centrala delen av dagens Turkiet. Hit hade kristendomen redan letat sig och många kvinnor i den lilla församlingen var judinnor. Aposteln Paulus insåg snabbt att han i Timotheos skulle få en skicklig medarbetare, som gärna ville följa med honom på de kommande missionsresorna.

Timotheos hade vuxit upp i ett blandäktenskap. Hans far var grek och modern judinna och en religiös tvivlare fram tid den dag då hon mötte kristendomen. Sonen Timotheos valde att följa med modern till den lilla kristna församlingen och här lärde han känna aposteln Paulus. Pappan var grek och mycket talar för att han aldrig bytte religion.

I sällskap med Timotheos hade Paulus inga svårigheter att förklara den kristna läran för greker. Tillsammans startade de flera församlingar i Mindre Asien. Så snart den första hänförelsen var över uppstod det problem i flera församlingar. Ingen hade riktigt klart för sig vilka regler som gällde. Breven till Timotheos var som en föreningsstadga helt anpassad efter det romerska samhället. De hör till de sista brev, som aposteln Paulus skrev. Då var han bekymrad. Flera av de församlingar hade medlemmar som tvivlade och det uppstod ofta gräl om vem som borde bli ledare för församlingen. Nu skrev Paulus ner de regler han ansåg borde gälla. Den första regeln gällde människornas förhållande till Gud och till Jesus. Det är detta som finns textat på väggarna i kapellet i Ersta.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

”Att be är så viktigt och behagar Gud, vår Frälsare

Som vill att alla människor skall räddas och komma till sanningen

Gud är en och en är förmedlare mellan Gud och människor

Människan Jesus Kristus,

Som gav sig själv till lösen för alla”

Jag vet inte om Anna Forsell kunde utantill det som stod några rader längre fram i brevet. Här skymtar det fram att församlingarna hade problem med feminister, som gärna ville både synas och höras i församlingarna. Detta fick naturligtvis inte förekomma och aposteln Paulus hade en hel del att säga om dessa kvinnor. Kvinnorna uppmanades att i stillhet ta emot undervisning från männen, de fick inte undervisa och de skulle alltid underordna sig männen. Kvinnornas prydnad fick inte vara dyra kläder, fantastiska håruppsättningar, guldsmycken och pärlor. En kvinnas största prydnad var anständighet och blygsamhet. Kvinnas plats var i hemmet och hennes uppgift var att föda barn och se till att de överlevde svält och sjukdomar.

Nathan Söderblom hade inga problem med brevet till Timotheos. Hans mor var sjuklig och hade ingenting att säga till om i hemmet. Nu väntade han sig att hans Anna skulle leva upp till kraven i breven till Timotheos. Hon hade till en början inga svårigheter att göra detta.

Anna var ung och förälskad den dag hennes Nathan prästvigdes. Jag är övertygad om att hon denna söndag inte funderade över konsekvenserna av att som prästfru leva efter reglerna i brevet till Timotheos. Senare under äktenskapet skulle hon få problem med detta. Det blev ingen akademisk karriär för den begåvade Anna. Det blev en utsliten kvinnokropp efter tolv förlossningar.

När jag satt i Ersta kapell och tittade på texten på väggarna funderade jag på vad det var som höll Anna uppe under alla strävsamma år. Jesus var kanske en vän som följt med henne sedan konfirmationstiden. Som ung hörde jag sägas att Anna hade en favoritpsalm, som hon gnolade för sig själv när livet gungade för henne

”En dunkel örtagård jag vet,

Vart port jag ofta nalkas,

Den lockar med sin enslighet

När dagen börjar svalkas

Därinne döljs min bäste vän

Men jag vid porten dröjer än”

Palm 530 i 1986 års psalmbok

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s