Palmsöndagen och inledningen till Stilla Veckan

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Idag är kyrkoårets rytm helt borta. Det var helt annorlunda när jag växte upp i det gammalkyrkliga Göteborg på 1930-talet. Då var Palmsöndagen den sista dag då det var tillåtet för barnen att leka på bakgårdarna och att smyga iväg till biografen Rio i Haga för att njuta av en film om Tarzan.

Jag tyckte som barn att Palmsöndagen var en märklig söndag. En äldre och alltid svartklädd tant i vår kökstrappa brukade tidigt denna morgon lägga ut ett par palmblad framför sin dörr. I köket, som hade fönster mot söder, hade hon en stor palm, som hon vårdade mycket ömt. Hon var övertygad om att den osynlige Jesus denna magiska dag skulle komma tassande uppför den branta kökstrappan och knacka på just hos henne.

Den svartklädda tanten var annorlunda på mer än ett sätt. Vi hade ett hembiträde, som i smyg brukade smussla undan två dagar gamla dagstidningar till den svartklädda tanten. Tanten var för egen del sparsam, men skänkte alltid en slant till utblottade kristna i främmande länder. Den svarta tanten hade ingen radio och våra tidningar var för henne ett fönster ut i mot våldet i nazismens Tyskland.

Min pappa var präst och tillhörde de liberala teologerna. Detta innebar bland annat att vi skulle läsa evangelierna som om de vore historiska dokument i klass med riksdagsprotokoll. Den svenska påsken hade sina rötter i judendomen. Den första Palmsöndagen, söndagen innan Jesus korsfästes, var en minneshögtid över hur Jahve hade hjälpt Israels barn att fly undan förtrycket i Egypten och i samband med detta skapat en torr väg över Röda Havet och gjort det möjligt för judarna att tåga över till Sinaihalvön. När sedan de egyptiska soldaterna började förfölja dem, brusade havet tillbaka och faraos armé drunknade. Detta var en händelse, som alla judar måste minnas och om möjligt fira dagen i Jerusalems tempel. De vandrade från avlägsna byar och de kom med fartyg till kusten för att sedan fara mot Jerusalem. De hade med sig sina pengar och i Templets förgård kunde de hos penningväxlarna få tillgång till den lokala valutan. Folk var hungriga, de köpte det speciella osyrade brödet, lerkrus med vin och några köpte minnessaker. En kväll skulle översteprästerna slakta lamm i Templet och hit kunde man gå och äta grillat lamm och prata med släkt och vänner. Mitt i detta folkvimmel gled romerska soldater runt för att se till att det inte blev upplopp.

Som barn blev jag medveten om att judarna för 2000 år sedan hade olika uppfattningar om vad deras religion innebar. Det fanns två regler, som alla judar måste följa. Den ena var att omskära alla pojkar och den andra att inte äta griskött. Bland judarna fanns det en överklass, som tagit till sig den grekiska filosofin och som ställde sig frågande till flera av de regler, som fanns i den judiska lagboken Talmud. Sedan fanns det andra, som ogillade det i deras tycke överdrivna firandet i av påsken i Jerusalem med marknadsstånd, surrande flugor efter den rituella lammslakten och den tunga luften från eldarna. De frågade var Israels gud Jahve fanns i allt detta. En annan grupp hoppades varje påsk att en krigshär skulle komma och befria judarna från Rom och med vapenmakt upprätta ett nytt Israel med Jerusalem som huvudstad. I detta folkvimmel fanns också greker och romare, som funderade över den mångfald av gudar, som fanns i deras religiösa riter. Några sökte sig till judendomen och också till Jesus för att lära känna den ende guden Jahve. Detta var män och kvinnor, som upplevde Jesus som världens frälsare på ett helt annat sätt än judarna. Detta brukade vara pappas budskap i predikningarna under påskhelgen.

Mamma kunde aldrig acceptera pappas syn på Bibeln. Långfredagen var årets viktigaste dag och den skulle förberedas redan på Palmsöndagen. Nu måste alla, oberoende av ålder, kön och samhällsställning, tänka över sina synder och vara medvetna om att Guds straffdom vilade tungt över folket sedan paradisets dagar. Om inte Eva hade lurat Adam att smaka på kunskapens äpple, skulle människorna inte tvingats att arbeta i sitt anletes svett. Några år var hon mycket nitisk och plockade på Palmsöndagens kväll undan alla mina flickböcker och fyllde min bokhylla med andaktsböcker och Luthers stora katekes. Det hon fruktade mest var att någon mycket from tant skulle komma instormande och undersöka vad som fanns bredvid min säng. Då var det ingen som krävde av mig att jag skulle läsa Bibeln. Senare fick jag veta att mamma var rädd för att jag skulle hitta mindre lämpliga kapitel i Gamla Testamentet och börja ställa obehagliga frågor.

Denna eftermiddag trummar regnet ihärdigt mot fönsterrutorna. Jag sitter och läser dagens evangelietext, som är hämtad ur Johannesevangeliet. Texten är knapphändig varje mening är fylld av dramatik. Den är som ett grekiskt antikt skådespel. Den lämnar fortfarande ingen oberörd.

Jesus kom tillsammans med sina lärjungar till byn Betania utanför Jerusalem. I ett hus bodde Lazarus tillsammans med sina två systrar Marta och Maria. Ett par dagar tidigare hade Jesus väckt upp Lazarus från de dödas värld och nu ville systrarna hedra Jesus genom att bjuda honom på mat. Det var Marta som ansvarade för allt det praktiska, medan Maria satte sig bredvid Jesus och ville höra honom förklara olika religiösa texter. Detta gillade inte Marta, som ansåg att hon behövde hjälp med att plocka undan och städa efter måltiden. I detta syskongräl tog Jesus parti för Maria. När den trumpna Marta lämnat rummet, tog Maria upp en flaska med mycket dyrbar olja och plockade fram ett handfat med vatten. Omsorgsfullt tvättade hon fötterna på Jesus och smorde in dem med oljan. När allt var klart torkade hon fötterna på Jesus med sitt långa hår. Judas Iskariot, som hade hand om lärjungarnas kassapung, blev mycket irriterad och ansåg att det hade varit bättre om Maria sålt den dyra oljan och skänkt pengarna till de fattiga. Då brusade Jesus upp mot Judas Iskariot och sa att han skulle av rättas i Jerusalem. Lärjungarna skulle vara tacksamma för allt som de hade fått uppleva i Betania

Någon dag senare passerade Jesus Jerusalems stadsport. Han kom ridande på en åsna. Ryktet om vad som hade hänt i Betania hade spridit sig bland folket. Denna dag hyllades Jesus som en konung. Marken täcktes av palmblad, mattor och dyra kläder.

Texten får mig att minnas den svartklädda tanten vid vår kökstrappa. Hon var under mina barndomsår både Marta och Maria. Det var denna tant, som varje fredag satte på sig ett förkläde över sin svarta klänning och skrubbade kökstrappan från vinden ner till källaren och sedan hängde upp en rad med skurtrasor på tok på ett klädstreck på en av kökstrappans små balkonger. Om vädret var varmt bar hon ut sin stora palm och torkade noga av bladen. Efter detta slog hon sig ner på en pinnstol bredvid trasorna och palmen, tog fram Bibel och glasögon och satte sig att läsa. Då fick hon inte störas.

Det var något speciellt med den svartklädda tanten. Hennes tro var helt annorlunda än mina föräldrars. Varje Palmsöndag bjöd hon in Jesus att kliva uppför den renskrubbade kökstrappan och komma in och dela hennes enkla middag. Jag tänkte på henne igår när jag såg skogen med krukväxtpalmer på Plantagen och när jag fick ett mail om dagens kyrkobön.

I vårt hus vid Linnégatan fanns flera paradvåningar och här bodde fint folk. Några såg ner på den svartklädda tanten och föraktade henne där hon satt och läste på köksbalkongen. Hon visste vad det innebar att höra till det arbetande folket och till den grupp, som blev förföljd för sin tro. Om hon hade levat idag skulle hon tyst ha mumlat dagens kyrkobön

”Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.

Hör våra böner för systrar och bröder i Syrien och Irak som plågas, förtrycks och dödas.

Vi står vanmäktiga när barn, kvinnor och män utsätts för obegripligt våld och övergrepp.

Hör våra böner för de miljontals barn, kvinnor och män som är på flykt, för familjer som skiljs åt, för kristenheten i Syrien och Irak som går mot utplåning.

Vi lider med systrar och bröder av annan tro utsatta för samma våld.

Vi vill se ett slut på orättfärdigheten, kom med försoning!

Led oss till rättvisa och fred.”

En tanke på “Palmsöndagen och inledningen till Stilla Veckan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s