Skärtorsdag i Skärholmen och Långfredag i Högalidskyrkan

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Som barn upplevde jag Skärtorsdagen och Långfredagen som årets kusligaste dagar. Jesus hade dömts till döden, hade fängslats, piskats och slutligen blivit korsfäst för människornas synder. Jag grät varje gång jag under dessa dagar tvingades att rabbla de ord, som Jesus sa när han hängde på korset. Mamma brukade senare berätta för alla som ville höra på att jag var en överkänslig flickunge, som inte i förskoleåldern förstod Långfredagens budskap. När mina barn hörde detta påstående viskade de fram att deras mamma säkert var det enda normala barnet i 30-talets Göteborg. Evangeliernas skildring av korsfästelsen upplevde de som sällsynt ruggig.

De senaste åren har jag fått en annan syn på Skärtorsdagen och Långfredagen. Detta beror på mitt möte med flyktingarna i Skärholmen. Den första vågen kom senhösten 1973 efter militärkuppen i Chile. Många av dessa sökte sig till kyrkan och de hittade en träffpunkt i Skärholmens kyrka.

Det förgyllda träkrucifixet i Skärholmens kyrka är annorlunda på mer än ett sätt. Det är gjort av Harry W. Svensson. När jag står framför detta förflyttas jag till de sydamerikanska kyrkor, som uppfattade det revolutionära i evangelierna. Jesus var för dem ingen konung, han var mannen, som vågade trotsa överheten. Ett par dagar före den judiska påsken klev han in i templet i Jerusalem och vräkte undan penningväxlarnas bord. Dessa män såg till att tjäna pengar när landsbygdens folk kom och ville växla sina lokala valutor till romerska mynt. I närheten av penningväxlarna satt en rad försäljare, som sålde mat, vin och minnessaker. Jesus blev upprörd. Påsken skulle vara ett möte med Israels gud och människorna och inte en fest, som det var dyrt att delta i. Lärjungarna följde tysta med och insåg att detta kunde vara farligt. Jesus hade utmanat de förmögna familjerna i Jerusalem.

Torsdagen i Jerusalem före påsk blev dramatisk. Det kom några grekiska män, och ville samtala med Jesus. De sökte något annat än den egna religionen med mängder av gudar och gudinnor. Jesus började förklara sin gudstro på dem. Talet han höll fick grekerna att minnas filosoferna Platon och Sokrates, det handlade om ljus och mörker och om att Jesus snart skulle lämna det jordiska livet. Många också bland de judiska åhörarna greps av detta budskap. De skulle vilja ansluta sig till Jesus, men vågade inte ta detta steg. Jesus var farlig, de som tillhörde hans anhängare riskerade att bli uteslutna ur synagogan.

Det blev kväll och fullmånen blänkte på himlen. Det blåste kallt och folk samlades runt tända eldar. och kyliga vindar svepte in i Jerusalem. Jesus tog lärjungarna med sig och de sökte sig till trädgården Getsemane. Här stod romerska soldater på vakt. Den romerske ståthållaren Pontius Pilatus visste att där många judar samlades kunde det lätt bli uppror. Denna kväll fanns en grupp män i Getsemane. Judarna ansåg att de var upprorsmän och att deras ledare borde gripas. Vad männen runt Jesus gjorde uppror mot fick Pontius Pilatus aldrig klart för sig. En i gruppen, Judas Iskariot, gjorde ett tecken till soldaterna. De grep in och fängslade Jesus och förde honom bunden till fängelset, där han fick stanna över natten.

Dagen därpå inleddes en märklig rättegång mot Jesus, som avslutades med att Jesus enligt romersk lag skulle korsfästas på Golgata. Det är den blödande Jesus, som hänger på krucifixen i många kyrkor och i skolor i de katolska länderna.

Krucifixet i Skärholmens kyrka är annorlunda. Det är förgyllt och det första intrycket är att Jesus har blivit en indianhövding med en stor fjäderskrud. Nu gäller det att titta noga. Det är en gammal man, som spanar in i det fördolda. Hans ansikte syns i profil och det enda ögat söker upp gudstjänstbesökarna var de än finns i kyrksalen. Det är den gamle vise revolutionären, som här förmedlar sitt budskap från Skärtorsdagen till församlingen. Det är en förklaring till varför Jesus ville kallas för Människosonen och varför han måste dö och för att sedan bli upphöjd.

”Ännu en kort tid är ljuset bland er.

Vandra medan ni har ljuset

Så att inte mörkret övervinner er.

Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går.

Tro på ljuset medan ni har ljuset.”

Johannesevangeliet kapitel 12 verserna 10 – 39

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det växte fram ett behov av att inte bara få se det nakna altaret och lyssna till evangeliernas berättelse om hur det gick till när Jesus bar sitt kors fram till Golgata. Kyrkorna gjorde utomhus korsvägar, som skulle påminna om Via Dolorosa i Jerusalem. Denna väg skulle ha 14 olika stationer och vid varje station skulle en präst eller munk finnas och läsa högt ur Bibeln. I stora katedraler under sidovalven skapades korsvandringar med 14 stationer och vid varje station borde det finnas en bild, som illustrerade den väg Jesus bar sitt kors till Golgata. En sådan korsvandring finns i Högalidskyrkan.

 

Nätkompis och jag gick tysta denna korsvandring och tittade på bilderna. För henne var detta en helt ny upplevelse. Vi var ensamma i den stora och ödsliga kyrkan. Under valven och vid de olika bilderna strömmade andakt emot oss. Jag tänkte på vad som nu händer i Kenya och på hur oskyldiga flickor kallblodigt mördas på grund av sin kristna tro. Jag tänkte också på krucifixet i Skärholmens kyrka och hur besökarna där inser att Jesus, Människosonen, åldras i himmelriket och hur han trots detta låter ljuset från sitt ansikte skina över kyrkobesökarna. Jesus kan komma till oss när vi upplever sorg och smärta.

 

Sedan mindes jag en annorlunda Via Dolorosa. Det var när jag för åtta år sedan strövade igenom en stadsdel bortom turiststråken i Rom. I oktober år 1992 inträffade denna stadsdel en stor trafikolycka och många av områdets ungdomar avled på gatan. Någon tog initiativ till att låta gatan bli Via Dolorosa med de 14 olika stationerna. Hit kunde alla anhöriga söka sig för att få tröst och stöd.

 

Allting förändras och stadsdelen i Rom fick en intensiv biltrafik och stora soptunnor sattes ut på trottoarerna. Den enda station, som för åtta år sedan fortfarande hade kvar sin gamla utstrålning av frid och andakt, var den näst sista. Den föreställde hur rådsherren och den hemlige lärjungen till Jesus, Josef från Arinataia, deltog när den döde Jesus togs ner från korset och han var också med och svepte in den döda i en linneduk. För sekulariserade svenskar var det egendomligt att upptäcka att vid denna bild fanns det alltid friska blommor och att evangeliernas texter fortfarande var levande för många av Roms invånare.

 

Något av detta försökte jag viska till Nätkompis när vi långsamt skred ut ur Högalidskyrkan. På den stora planen utanför kyrkan stod en ensam dam. Hon tvekade om hon skulle våga gå in i kyrkan. Vi sa några uppmuntrande ord till henne och såg sedan hur den ensamma kvinnan smög sig in i kyrkan. Jag önskade att hon hade haft något av den trosvisshet, som jag tidigare under veckan mött bland invandrarna i Skärholmen

Korsvandring

One thought on “Skärtorsdag i Skärholmen och Långfredag i Högalidskyrkan

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s