Loredana Olivieri– min personliga tränare i Italien

2015-05-02 09.37.59

Jag fyllde 85 år i februari. Då fick jag i födelsedagspresent an sonen Mats och svärdotter Birgitta en vecka med motion, pilates och personlig tränare i den lilla staden Frascati högt uppe i Albanobergen. Jag fick en kvinnlig tränare, Loredana Olivieri.

För sju år sedan deltog jag i en pilatesgrupp på gymet. Det passade mig inte och jag fick fruktansvärt ont i knäna. Loredanas pilates var annorlunda, det var övningar som passade min gamla kropp alldeles utmärkt.

Jag har på mitt gym på House of Shapes på Hornsgatan tidigare haft en manlig tränare, Johan Lundberg. Han lärde mig mycket och bland annat att lyssna på min egen kropp. Johan gjorde allt för att förbättra min kondition, min förmåga att i stressiga situationer hålla balansen och att lyfta tunga föremål. Då var jag anhörigvårdare åt min strokedrabbade och svårt sjuke make David. Jag behövde all den kunskap Johan förmedlade. Nu är allt annorlunda. David somnade stilla in i mitten av februari detta år.

Loredana hade av min svärdotter fått veta allt detta och också att det var en födelsedagspresent. Av vad jag har förstått var det mycket ovanligt i Italien att en farmor i min ålder roar sig med att slå hårt mot boxningssäcken, lyfta skivstänger och träna på balansplattor. Jag fick veta att Loredanas specialitet är pilates och att hon är instruktör för blivande personliga tränare.

Loredana upptäckte genast mina två stora svagheter. Jag är en utpräglad passgångare, som aldrig har lärt sig att gå i takt, och jag har svårt med koordinationen. Alltså fick jag efter uppvärmningen börja att träna koordinationen. Då fick jag lätt huvudvärk. Jag kunde inte komma ihåg orden på italienska för rygg, mage, ben, fot och arm. Svärdotter Birgitta var med hela tiden och översatte allt vad Loredana sa.

”Sätt höger ben på den halva bollen, sträck höger ben så längt bakåt du kan och sträck samtidigt ut den vänstra armen!”

Det utbröt panik i min skalle. Var hade jag höger ben? Birgitta fanns som en hjälpande hand och drog ut först rätt ben och sedan rätt arm. Då mindes jag att jag gjort övningen på mitt eget gym med vägledning av Johan. Efter ungefär fem minuters kämpande kunde jag övningen och hade samtidigt fått en intensiv lektion i italienska.

Loredana frågade mig sedan vilka övningar jag gjort för Johan Nu började jag kunna de italenska orden och kunde på stapplande italienska förklara att jag fått lära mig löpning i sidled samtidigt som jag skulle fånga och kasta en boll fram och tillbaka till Johan. Loredana och jag gjorde dessa övningar. Nu var jag inte lika osäker längre. Här märktes det inte att jag är passgångare.

Timmen gick alltför fort och slutligen skulle jag sträcka ut kroppen ordentligt. Här var övningarna som på mitt eget gym. Efteråt sa Loredana att hon var imponerad av min stryka och kondition, men att jag kanske borde tänka mer på koordinationen. Sedan föreslog hon att vi skulle bli vänner på Facebook, vilket jag blev mycket lycklig för.

Två dagar senare var jag med om ett pilatespass under Loredanas ledning. Birgitta förklarade på italienska för de andra deltagarna att svärmor brukade hemma i Stockholm kämpa på gym ett par gånger i veckan. Jag tyckte att jag orkade med passet riktigt bra, även om jag inte alltid förstod vad det var jag skulle göra och vilken kroppsdel jag skulle sträcka ut. .

Efteråt dessa två intensiva pass och med träningsvärk i hela kroppen slog det mig att Lorodana inte hade påpekat mitt tredje och mycket stora problem. Det är kutryggen. På mitt eget gym använder jag mig av ett par apparater för att förhindra att jag faller ihop ännu mer. Innan jag for hem besökte jag en bokhandel och köpte en bok om pilates. Nu tränar jag ryggövningar enligt pilates hemma på köksgolvet. Till min stora glädje har jag märkt att detta har hjälpt. Jag når nu utan att klättra på en köksstol upp till den näst översta hyllorna i köksskåpet. Detta har jag aldrig tidigare kunnat göra.

Nu har jag två önskedrömmar. Den ena är att Loredana kommer till Stockholm nästa sommar och att jag då får tillfälle att lära henne att gå milslånga vandringar med stavar. Då skall det bli trappa upp och ner i Hägersten och kämpatag i motlutet på Västerbron.

Min andra önskan är att någon kom i framtiden få komma tillbaka till Frascati och då träffa Loredana som min personlige tränare. Till dess skall jag ha lärt mig de italienska orden för kroppens olika delar.

Jag får då och då små visdomsord av Loredana. Ett av dem gäller min träning inför höstens vandring i Cinque Terre. Det gäller att inte tröttna på den motionsslinga jag har strax utanför hemmets dörr.

Loredana skrev:

”Du behöver inte resa långt för att upptäcka nya saker. Du skall lära dig att se ditt närområde med nya ögon.”

Tack Loredana för allt du delar med dig till mig!

2015-05-02 08.59.13

Jag utgår från att hon tänkte bland annat på den vackra planteringen utanför gymet i Frascati.

En tanke på “Loredana Olivieri– min personliga tränare i Italien

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s