Stackars mina tomatplantor

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

För ungefär 30 år sedan köpta jag på landet på en loppmarknad en plastkasse med böcker. Jag hade ingen aning om vad det var jag släpade hem. Det blev en glad överraskning. I kassen fanns mycket läsvärt som till exempel en bok på engelska om växternas hemliga liv. Tyvärr försvann boken i samband med att en pyroman satte eld på vårt sommartorp.

Så länge min make David var frisk och kry hade vi alltid tomater i trädgården. Tyvärr brydde jag mig aldrig om att prata med honom om dessa odlingar. Nu har David efter sex års sjukdom gått bort, vilket för med sig att jag har fått mer tid för mig själv och för trädgården. Alltså besköt jag mig för att odla tomater.

Redan i mars klev jag in i en välsorterad fröaffär och läste på odlingsanvisningar på mängder av olika fröpåsar. Till slut bestämde jag mig för att satsa på små röda och små gula tomater. Jag gjorde allt jag hade tagit reda på. Efter en vecka kände jag mig stolt. Det spirade i krukorna. Jag tittade närmare och tog mig för pannan. Jag hade fått ungefär 50 små tomatplantor. Efter några veckor planterade jag om i större krukor och då började problemen. Det var dags att släppa i de hantverkare, som skulle renovera mina gamla fönster från 1930- och 1940-talet. Fönstren skulle plockas ner två och två och forslas till en verkstad för renovering. De bästa tomatfönstren spikades för och rummet blev mörkt. Jag gjorde ett desperat försök och planterade ut ett par plantor, andra flyttade jag ner på golvet i soligt rum och resten fick trängas i de andra fönstren.

Golvtomaterna växte och blev över en meter höga. De påminde om slanka och svultna modeller på väg in till catwalk. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det var kallt och hälften av de jag tidigare planterat ut hade frusit ihjäl. I samband med ett fönsterbyte kom häftiga vindar in i rummen. Golvtomaterna svajade som om de hade blivit utsatta för en tropisk orkan. Risken var stor att de skulle brytas av nere vid roten. Då tog jag fram stora kökssaxen och klippte ner dem så att de bara blev sex dm höga.

Efter detta satt jag ofta vid datorn och sneglade då och då på mina golvtomater och tittade på mina tomatplantor. Då mindes boken om växternas hemliga liv. Där påpekades det att växter kan känna smärta och att de gråter, när man beskär dem. Nu hade jag en miniskog av tyst snyftande tomater ett par meter från min dator. Detta stod jag inte ut med. När den första soliga dagen kom, började jag plantera ut några av dem. Detta skulle jag inte gjort. Solen sken, det var varmt, men samtidigt for häftiga vindbyar runt i trädgården. Det syntes lång väg att mina tomatplantor plågades.

Nu väntar jag och ser hur vädret kommer att utvecklas de kommande dagarna, viilka fönster grabbarna tänker plocka bort och vilket rum som blir mörklagt. Allt är klart vid min säng och här samsat en kruka med gula tomater och späda citronplantor om utrymmet. Allt behöver planteras om. Detta vill jag helst göra på gräsmattan. Men när anser vädrets makter att de inte behöver plåga mina växter med sina häftiga stormlekar? Jag önskar att mina tomatplantor skall slippa kvida av smärta att bli misshandlade av oväder.

Visst kan växter gråta.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s