Ramadan är slut

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

För många innebär slutfesterna av Ramadan ett frossande i söta kakor. En företagsam konditor har i år i Skärholmen satt upp ett tillfälligt försäljningsställe för läckra bakverk med Orientens alla smaksensationer. I den ringlande kön av sötsakssugna kunder pratade svenska kafferepstanter glatt med mörkhyade kvinnor i färgglada slöjor. Konditorn kallade sin verksamhet för Damaskus, vilket fick de kristna damerna att höja på ögonbrynen. Det var på vägen till Damaskus som Paulus mötte den korsfäste Jesus. Någon undrade om denna dramatiska händelse finns skildrad i Koranen. Ingen brydde sig om den försynta frågan. Dessa religiösa problem var ingenting man diskuterade i kakkön. Nu var det fest som gällde.

Jag har två gånger upplevt feststämningen de dagar när Ramadan slutar. Festligheterna brukar hålla på i tre dagar och detta märks på flera olika sätt.

Den första gången jag var med om detta var en tidig vårdag år 1963. Vi hade precis flyttat till staden Sfax i södra Tunisien. Här hyrde vi en villa med en liten trädgård. När Ramadan var slut, kom hyresvärden klivande och sa att han ville visa oss något av festligheterna som enligt gammal tradition ägde rum innanför den gamla stadsmuren. Här var gatorna var mycket trånga och överallt var det öppna små butiker. Folk trängdes och det stank av dyrbara herrparfymer, sött orientaliskt te, grillat lammkött och cigarettrök. Vår husvärd förklarade att dessa dagar var som den kristna julen och man köpte gåvor till varandra. På stapplande franska frågade jag honom vad han tänkte köpa till sin hustru. Skulle hon få ett glittrande halsband eller en slöja av siden? Husvärden ryckte på axlarna och förklarade att hon inte förtjänade några gåvor. Han tänkte köpa dyra presenter till sig själv. Vi fick följa med in i en affär, som enbart sålde franska herrskjortor. Min make David och jag tittade på varandra. Vi var vana att leva sparsamt och en sådan dyr skjorta skulle det aldrig falla oss in att köpa.

Efter detta ledde husvärden oss till dofternas gränd, där man kunde köpa dyra tvålar, rakvatten, smink och parfym. Här var det strikt könsuppdelning som gällde. En man kunde gripas av åtrå om han i en affär stötte på en kvinna, som doftade Europa tack vare liljekonvaljparfym. Vår hyresvärd ville vara ett manligt föredöme för hela släkten på kvällen. Han köpte rakvatten och en manlig parfym. Jag fick provlukta och försökte att inte grina illa. Den stank som grabbarnas omklädningsrum i en ostädad idrottshall.

Det var bara män som handlade. Kvinnorna var hemma och lagade mat och förberedde den stora släktfesten. En och annan kvinna kom rusande för att köpa något som hade glömt. Det kunde röra sig om dadlar, röd vattenmelon eller coca-cola, som var den genomgående bordsdrycken vid dessa fester. Tonårspojkar drev runt bland affärerna och tassade mot en av de mörkaste gränderna. Hyresvärden viskade något till David, som nickade allvarligt samtidigt som han skakade på huvudet. Vi hade kommit till den gränd, som inte var tillåten för ärbara kvinnor. Här kunde man köpa kärlek, vilket kunde bli ganska dyrt om männen ville ha en stunds förströelse med en ung och eldig kvinna. Hit rymde denna kväll inte enbart tonårspojkar utan också äkta män, som flydde från stressen och matoset i det egna hemmet.

Vi hade en hemhjälp, som vi kallade tant Sohra. Hon var änka och bodde i en ruin efter striderna under det andra världskriget. Hon hade en brokig duk virad runt huvudet och var tatuerad i ansiktet. Hon var ingen ”äkta arab” utan kom från en folkgrupp från Saharas utkant. Dessa människor hade låg status och de enda arbeten de kunde få var hushållsarbete och gaturenhållning. De hade andra matvanor och deras grillade lamm var en läckerhet. Dagen efter vandringen med husvärden hade Tant Sohra med sig ett matknyte. Hon ville ge oss ett smakprov på öknens traditionella festmat. Det märkliga var att detta hade hon lagat till över en provisorisk spis, som hon byggt av vår kasserade plåtburk för kaffe och en bit hönsnät. Jag hade köpt några söta kakor, som vi bara smakade på. Resterna av dessa dyra bakverk fick Tant Sohra ta med sig hem till sina barn, som hon var mycket stolt över. Sonen hade lyckats bra i skolan och nu bodde han i Tunis och pluggade för att bli lärare. Sonen var på väg upp i samhället och gjorde allt för att glömma mammas anor från ett kringströvande herdefolk i utkanten av öknen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag mindes detta med glädje när jag i fredags var först i Sätra och sedan i Skärholmen. Den lilla gallerian i Sätra påminner om de trånga gränderna i den gamla stadsdelen i Sfax. Affärerna har vuxit ut på gågatorna och det doftar av kryddor och rakvatten. Mitt i detta finns en uppgång till en tandläkarmottagning. På anslaget står att här talar man en mängd olika språk som till exempel engelska och arabiska. Min favoritbutik säljer olika slag av te, kryddor, peruker och kvinnokläder från Afrika. Det är en utpräglad kvinnoaffär, som drivs av två mycket mörkhyade och obeslöjade kvinnor. De föredrar drottningens engelska framför svenska. Var de har snappat upp detta eleganta uttal är för mig en gåta.

Det var trängsel framför klänningarna och perukerna. Jag hörde många viskningar om hur nödvändigt det är för muslimska kvinnor att inte visa öronen. Det finns ju karlar, som . . Vad gör en muslimsk kvinna, som tappar håret på grund av cancer? En peruk är en nödvändighet helt i klass med ett par vantar på vintern. Det fnissades framför klänningarna om hopplösa och fruntimmersgalna karlar. Så mycket om manlig fåfänga och åtrå har jag inte hört sedan jag var ung och då regerades av Västkustens konservativa präster och deras trogna och skvallerfyllda kvinnliga åhörare. Männen i min barndomsvärld kunde i smyg tillåtas att ha syndfulla kroppar, medan det för kvinnorna gällde att ha en ren själ i en vanvårdad och smutsig kropp.

I galleriorna i Skärholmen vimlade det av folk. Kvinnor i slöjor skred fram i sällskap med sina män eller bröder. Barnen var tysta och tittade storögt på eleganta baddräkter, sportskor och damunderkläder. Utöver mat och kakor var det få som handlade. Jag skymtade som hastigast män, som smet in i herrekiperingar för att köpa något nytt till kvällens festligheter. Jag var tillbaka till livet i Sfax på 1960-talet. Det var bara Tant Sohras goda mat som saknades.

Lugnet i gallerierna tog plötsligt slut. En liten grupp pojkar i lågstadieåldern kom rusande och visade upp att de av någon släkting fått stora vattensprutor i plast. Något vatten i sprutorna fanns det inte. Det obehagliga var att grabbarna lekte IS-soldater.

När jag hade klarat av mina ärenden banade jag mig fram mot torget. Här hade man tömt dammarna och stängt av fontänerna. En tillfällig scen hade ställts upp och folk kom släpande med stolar för att njuta av de musikgrupper, som skulle framträda. Tekniker pysslade med högtalarna och då och då gjordes bullrande tester.

Tunnelbanan i Skärholmen repareras och har ersatts av extrabussar. På bussen fick jag sällskap med en svensk dam, som hade köpt en hel kasse med kakor från konditori Damaskus. Hon skulle ha bridgejuntan hemma hos sig och nu skulle hon visa att det inte är så fasansfullt att bo i Stockholms sydvästra förorter, som många inbillar sig.

”Men varför namnet Damaskus på ett konditori? Det är ju där IS har sin högborg. Vad var det egentligen aposteln Paulus gjorde i Damaskus? Det var så länge sedan jag var i kyrkan”

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Bildenföreställer utsidan av konditori Damaskus kakfyllda stora bil


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s