Mitt hus med anor från 1930-talet

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I vintras verkade det nästan som om mitt hus försvann ner i snön. Det som syns på bilden är den del av huset, som byggdes för knappt 80 år sedan.

Jag äger ett hus, som egentligen består av två delar. Den äldsta delen stod klart senhösten 1931. Jag misstänker att den förste ägaren sommartid arbetade som murare i Berlin och vintertid med olika snickeriarbeten inomhus här i Stockholm . Av vad jag har hört , skulle han ha varit frivillig på tyskarnas sida under det första världskriget och där lärt sig bygga skyttegravar. Den äldsta källarmuren är nästan en halv meter tjock. Den och hans skorsten är unika. De är inte i behov av renoveringar.

Sverige var ett land i kris på 1920-talet och år 1930 började det bli bättre. Då tog många chansen att bygga ett eget hus. Ägarna av Stockholms stora gårdar i förorterna började stycka sönder beteshagarna och sälja dessa som villatomter. Innan köpet var klart, skrapade ägaren bort all matjord och sålde den till bland annat husägarna i Djursholm. Nybyggarna övertog en mark, där det inte ens gick att odla potatis.

Den förste ägaren måste snåla med materialet för att inte ruinera sig. Han köpte billigaste tänkbara virke. Detta gällde i hela huset utom i köket, som fick en arbetsbänk av vit marmor. Det var hustrun som stod för en stor del av inkomsterna. Här tillverkade hon polkagrisar, som sedan såldes genom en lucka på ytterdörren.

Huset skulle vara bekvämt med indraget vatten i köket och i tvättstugan, där det fanns ett badkar och en tvättho med inbyggd räfflad tvättbräda. Det blev dubbelkopplade fönster överallt, till och med i källaren. Skorstensstocken till köksspisen murades med omsorg. När sotaren kommer brukar han bli lyrisk över skorstenen. Det är sällan man ser så bra skorstenar i vårt villaområde.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det märkliga med huset är trapporna, trappan ner till källaren och till övervåningen. Det visades sig svårt att få en hållbar trappa till övervåningen. För att stötta trappstegen stoppade man in allt som blev över mellan trappstegen. Här ligger bland annat en sliten murarrock och Stockholmstidningen från den 19 september 1931. Nu håller jag på att fundera över vad som skall repareras i huset. Ett av problemen är trappan till övervåningen. Är det risk för att den faller samman om jag städar undan allt skräp mellan trappstegen?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag vet inte hur många gånger nedervåningen reparerades innan vi köpte huset sommaren 1967. Då berättade flera äldre i området att huset varit grönmålat och att det fanns en veranda mot väster. Någon gång på 1940-talet byggdes verandan in och blev en alkov. Här finns ett stort tredelat fönster, som skvallrar om att det tillhörde den andra sorteringen av byggmaterial.

Den förste ägaren var mån om fosterlandet. Han skaffade sig en flaggstång och på något sätt fick han tag på en flagga, som passade för en betydligt högre flaggstång än den han hade. Vi har gissat att han köpte den som överskottmaterial från en militärförläggning. Denna flagga låg kvar i huset när vi köpte det. Vi hissade inte flaggan speciellt många gånger. Flaggan var tung och otymplig och vi måste vara två för att både hissa upp och hala ner den. En höstdag på 1970-talet blåste flaggstången ner. Ungefär 15 år senare stoppade jag in den då smutsiga flaggan i tvättmaskinen och hängde sedan upp den på tork på en tvättlina i trädgården.

Den rena och sommardoftande flaggan slogs in i ett paket och blev bröllopspresent till en av mina barns kamrater. Hon skulle flytta till USA och detta kunde vara en lämplig present för ett hem i det nya landet.

För tre år sedan la vi om taket och isolerade ytterväggarna på husets 30-talsdel. Jag anlitade då ett byggbolag, som ansvarade för att olika specialister kopplades in. Det var kunnigt folk, som fick huset att framstå som en skönhet från jugendtiden. I nedervåningen är ingenting kvar av den ursprungliga inredningen. Jag är privilegierad och har all nästan all tänkbar utrustning för matlagning, disk och tvätt.

Denna sommar har två händiga grabbar klampat ut och in i huset för att se över fönstren. De är måna om att jag skall först vad de gör och går igenom varenda detalj med mig. Fönsterkarmarna har skrapats rena från flera lager och färg och längst ned blänkte den gröna ursprungsfärgen fram. Fönstren har kittats, alla sprickor i fönsterkarmarna har tätats och slutligen har allt målats vitt i två omgångar. Än är allt inte klart och två fönster står öppna för att färgen skall torka.

Då och då resonerar jag med de händiga grabbarna om vad jag göra nästa sommar. De ser fram emot att få komma tillbaka till mitt hus. Det är fyllt av minnen från svunna tider. Vem minns idag hur statusbilarna såg ut sommaren 1931? Det finns också delar av tillbygget från 1957, som måste ses över. Det blir mycket att jobba med nästa sommar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s