Liljeholmen en solig morgon

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mina tidiga morgonvandringar går ofta förbi fruktlekparken vid sjön Trekanten. Det är en fin lekplats för förskolebarn. De kan kana nedför en banan, åka runt i en jordgubbe eller klänga och krypa i en vattenmelon. Det enda som är störande är klottret på vattenmelonen. Ibland stöter jag på småbarnspappor, som är där och leker med sina barn. Vi skrattar glatt tillsammans och barnen funderar ibland över hur stor en röd vattenmelon kan bli. Jag byter några ord med papporna och sedan traskar jag uppför trappan till torget och kliver in hos McDonalds. Nu skall jag köpa frukostpannkakor och slå mig ner utomhus och njuta av morgonsolen. Mitt sällskap blir nu en flock pilfinkar, som upptäcker varenda kund med en stor hamburgare framför sig. Efter ihärdigt tjatande brukar det kunna bli ett skrovmål på ett halvt bröd .

På Liljeholmstorget möts folk med olika bakgrund. Några känner varandra sedan gammalt, några bor i närområdet, andra kommer dit för att handa och några motionärer kommer rusande till Pressbyrån för att fylla på vattenförrådet. Torget är nytt och ganska fult. Det finns ett stänk av charm i området, som får mig att tänka på August Strindberg, som i boken Röda Rummet skildrar hur gråsparvarna på Mosebacke såg och hörde allt. Här är det pilfinkar, duvor, skator och sommartid måsar, som spanar in allt som rör sig på torget och håller reda på var det finns något ätbart.

2015-07-25 10.24.45

Sommaren har varit solfattig. Lördagen i förra veckan bjöd under morgontimmarna på sol och värme. Jag gjorde som jag brukade, drog på mig mina vandringskängor, traskade mot Liljeholmen och köpte mina pannkakor. Nu slog jag mig ner utomhus på en plats strax intill torghandlaren. Torghandlaren är trevlig. Han brukar sätta en svensk flagga som prydnad mellan bärkartongerna. Mannen har vuxit upp i vårt land och är stolt över att vara svensk medborgare. För honom är Sverige nästan som Edens Lustgård. I Liljeholmen är alla vänliga och ingen vräker ur sig svordomar och ber honom sticka tillbaka till Mellanöstern.

De första kunderna kom. Det var ett par i 70-årsåldern. De skulle köpa potatis och med hög röst talade de om för alla att här kunde man få tag på riktig färskpotatis, som inte hade passerar tvättmaskin och torktumlare innan den hamnade hos ICA eller Lidl. Här var knölarna jordiga. De luktade kirskål och doftade blomsteräng.

Frun såg sig om bland allt annat som fanns att köpa. Så fick hon syn på lådan med kantareller.

”Så små de är”, sa hon med besviken röst. ”De borde vara dubbelt så stora på grund av allt regnet. Opris! 199 kronor för ett kilo. Har du plockar dem själv?”

Torghandlaren skrattade och berättade att han sällan gick ut i skogen. Kantarellerna hade han köpt av en grossist. Han visste inte vilket landskap de kom ifrån eller om de hade plockats i Estland. Några kantareller fick han inte sälja till denna dam.

Jag hade ätit färdigt och passade på att byta ett par ord med den trevlige torghandlaren. Han var full av beundran över de svenska kvinnliga seniorer, som drar på sig foträta skor och småspringer på parkvägarna runt sjön eller tar fram vandringsstavar och ger sig ut på milslånga promenader. I hans föräldrars hemland hade detta varit otänkbart. Mer blev inte sagt. Det kom fler kunder. De köpte potatis, dill och jordgubbar. Denna soliga lördag tänkte de ha kräftkalas på balkongen. Numera går det ju att köpa djupfrysta kräftor hela året.

På ett annat ställe var det inte lika mysigt. Under vindskyddet satt några manliga EU-immigranter och väntade tålmodigt att något skulle hände. Då kom det två kvinnor i svepande röda kjolar från ett håll och en tredje från ett annat. De gick med böjda ryggar och bar på var sin fullpackad blå IKEA-kasse. De såg skrämda och frusna ut. Männen satt kvar och såg forskande på kvinnorna, som tog något steg tillbaka. En kvinna skakade på huvudet och en av männen höjde hotfullt sin hand. Kvinnorna kurade ihop sig. En av dem böjde sig ner och plockade fram röda täckjackor ur sin kasse. Mödosamt och under männens vakande ögon tog de på sig jackorna. En av männen pekade med tummen först åt ett håll och därefter mot ett annat. En av kvinnorna försvann mot tunnelbanan, en mot ingången till gallerian och den tredje ner mot lekparken. Männen satt tysta kvar som om de fortfarande väntade på att någon skulle komma.

Det kom en man, som höll en liten ostyrig flicka i handen. Hon skuttade runt på torget och började klättra på de små djurstatyer, som hindrar bilar att köra in på torget. Härifrån hade hon utsikt över dörren till Mc Donalds. Just då kom det ut en mamma med barnvagn, som var prydd med ett par ballonger. Flickan tittade bedjande på pappan på ett sådant sätt att jag förstod att hon ville ha en ballong. Pappan skakade på huvudet och pekade på ordningsvakten, som just då stod utanför Mc Donalds. Sedan tog han dottern hårt i handen och försvann mot fruktlekplatsen.

Klockorna i Högalidskyrkan slog tio. Alla på torget stannade upp några sekunder för att sedan glida in genom de stora glasdörrarna. Det var tonårsflickor på spaning efter läckra kläder, pojkar på jakt efter extra sladdar till sina datorer och motionärer i alla åldrar med ett akut behov av ett par nya joggingskor. Själv grep jag tag i stavarna och fortsatte min vandring mot Tantolundens utegym.

2 tankar om “Liljeholmen en solig morgon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s