konditori Lyran med en övergiven trädgård

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Igår i regnet sökte jag mig till Konditori Lyran i Bredäng. Det ligger inom Sätraskogens naturreservat inte långt från Bredängs tunnelbanestation och Jakobsbergs gård. Anledningen till att jag tog på mig regnrocken var att jag saknade bilder på hur det anrika huset ser ut både utvändigt och invändigt. Bilder på den övergivna trädgården har jag liggande i datorn sedan förra sommaren. Berget, som för 150 år sedan betades hårt av får och kor, är nu vildmark. Om ett träd blåser ner, får det ligga kvar.

Det är mitt intresse för natur, trädgård som historia som ofta lockar mig Lyran. Det byggdes år 1867 av Carl Limnell och hans hustru Fredrika. Båda var intresserade av konst och kultur och var glada för att de hade hittat en ödslig tomt på ett berg vid Mälaren. Under Gustav III´s dagar hade några från Jakobsbergs gård dragit sig hit och för att sjunga Bellmans epistlar och då rest Lyran som en hyllning till en älskad skald. Det var inte enbart kulturtraditionen, som gjorde att paret Limnell beslöt sig för att sommartid slå sig ner vid den södra stranden av Mälaren. Ångbåtarna passerade nedanför berget och här fanns en ångbåtsbrygga.

Ingen av makarna Limnell var intresserade av trädgårdar och botanik. Fredrika Limnell umgicks med den 15 år yngre Anna Retzius-Hierta, som var lidelsefullt intresserad av den svenska naturen. Här, vid den vitmålade lyran och det ståtliga huset, skulle hon få berget att blomma. Trots att friluftsliv var opassande för kvinnor, började hon i långa och anständigt svepande kjolar undersöka det nästan kala berget. Hon hittade skrevor i berget där hon lät de anställda plantera träd, buskar och blommor. Vid lyran planterades en lind. Linden var ett vackert träd, som människorna också hade användning av. På vårarna kunde de yttersta lagren av bark  skalas av och omvandlas till snören och rep, torkade lindblommor blev ett utmärkt te och sommarens löv kunde klippas av användas som foder åt kor och får.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På 1800-talet hörde det till att ha en trädgårdsdamm där regnvattnet samlades. Vattnet kunde användas till bevattning av växterna och till grovstädning. Här kunde man plantera in rudor, som i Cajsa Wargs kokbok skildras som en god matfisk. Anna Retzius-Hierta spanade in skrevor i berget, där det gick bra att bygga en trädgårdsdamm. Idag är allt så igenväxt att det är svårt att säga om man sprängde i berget för att få fram en bra damm. Kanterna stensattes och här planterades blommor. Det gick en smal stig upp till dammen. Idag kan man ana sig till tjänstefolkets trötta fötter i sluttningen upp resterna av trädgårdsdammen.

För ungefär 30 år sedan var jag vid trädgårdsdammen. Det var en nutidsarkeolog, som lockade dit mig. Han ville undersöka om det fanns några trasiga trädgårdskap slängda i de igenvuxna rabatterna och i dammen. Vårt besök vid dammen blev inte långvarigt. I dammens grumliga simmade unga gräsänder under övervakning av sin stränga mamma. Hon var argsint och gjorde tappra försök att hugga oss i fötterna. Vi hade ju inte med oss brädkanter till henne och ungarna. Arkeologen insåg att det var ingen mening efter att leta efter hackor och spadar i det som en gång tidigare varit ett litet stenparti. Besvikna gick vi tillbaka till den vitmålade lyran. Vi slog oss ned vi ett bord och gick till disken och köpte kaffe. Arkeologen studerade hela tiden sina kartor. Han var på jakt efter fler försvunna trädgårdsdammar.

En tidig augustimorgon den heta och soliga förra sommaren sökte jag mig upp till trädgårdsdammen vid Lyran. Den hade växt igen och jag fick leta länge innan jag hittade resterna av de omsorgsfult stensatta kanterna. Inget av trädgårdsväxterna fanns kvar. Gräset, som trivdes på den gamla sjöbotten, räckte mig upp till knäna. På andra ställen av den gamla dammen växtes slån och ett par små nyponbuskar. Det var tyst kring dammen och spår av fågelspillning talade om här häckade på våren olika slag av småfåglar. Det vilade ett stilla vemod kring det nedfallna trädet och det höga gräset. Här hade för 200 år sedan får letat efter något att äta och här försökte Anna Retzius-Hierta skapa en bergsträdgård. Idag håller naturen på att erövra berget, men trädgårdsdammen kommer inte att komma tillbaka. Vem vill äta ruda? Fisk köper man djupfryst och rensad fisk i snabbköpet.

Igår i regnet traskade jag in i konditoriet och köpte kaffe. Under den stora kristallkronan, som är en kopia av den Fredrika Limnell hade, pågick ett födelsedagskalas. Möbleringen är gammaldags så att alla skall i tankarna tänka på Lyrans glansdagar, när Fredrika Limnell hade en litterär salong med berömda författare och musiker som gäster. Jag smög mig förbi de glada gästerna och gick ut på den takförsedda balkongen och slog mig ner med min kaffekopp. Regnet nådde inte hit. I lugn och ro läppjade jag på kaffet och tänkte på Fredrika Limnell och hennes make Carl. Om Fredrika Limnell hade levat, skulle hon denna sommar ha fyllt 199 år. Hon gifte sig ung med sin kusin Per Svedbom, flyttade till Stockholm, fick två söner och försörjde sig tidvis med att för hand sy kvinnliga hovdräkter. Per Svedbom var först lärare i en pojkskola och senare blev han redaktör för Aftonbladet. Han skrev tråkigt och kallades allmänt för “Magistern på tidningen”. Han skildrade koleran och år 1852 avled han i denna sjukdom. Änkan Fredrika träffade flera år sedan Carl Limnell, som var byråchef på Statens järnvägar. De fick inga egna barn tillsammans.

Carl Limnell ritade spårkartor över kommande järnvägsbyggen, han skrev beskrivningar för hur de olika arbetena skulle utföras och han var mycket händig. Det finns anteckningar om att han gjorde egna modeller över utformningen av stationer. Han avled år 1882 i lunginflammation och Fredrika överlevde honom i tio år.

På balkongen stod en gammaldags hyvelbänk, som användes som bord för tidningar. Jag tog en tidning och såg att det var Aftonbadet. Nu gled Fredrika Limnell i svart sorgdräkt fram för mig. Hon hade sällskap med sina båda män. Det var den tråkige magistern på Aftonbadet och den händige järnvägsbyggaren. Det var nästan så att jag fick tårar i ögonen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

One thought on “konditori Lyran med en övergiven trädgård

  1. Hej Carin !
    Jag är barnbarnsbarn till en tidigare trädgårdsmästare på Lyran; Wilhelm Tissari , som med sin fru Carolina (hon var först piga sedemera hushållerska) arbetade för Svedboms och bodde (sommartid)bl a på Lyran för ca 100 år sedan fram till 1914/1915. Fredrikas son Wilhelm Svedbom, tonsättare m.m., sekreterare på Musikaliska akademin tog över Lyran efter Limnells. Han och hans fru Hilma Lindberg, pianist, tog med hjälp av tjänstefolk (varav min släkt) även hand om hans bror som hade en funktionsnedsättning. De arbetade även för herrskapet Svedbom i deras våning inne i stan.
    Jag är intresserad av stockholmiana, och släktforskning, och stötte på din blogg av en slump. Ska läsa fler av dina inlägg framöver. Må så gott! 🙂
    Med vänlig hälsning,
    Pernilla

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s