Lyran och änkan Fredrika Limnell

Härnösand

1860-talet var tillväxtens tid för de svenska industrierna. Det nya var användningen av ångsågar, som snabbt förvandlade skogens träd till bräder. Längs den norrländska kusten växte sågverken upp. En av kustens bästa hamnar var Härnösand, som långsamt förvandlades från en sömnig stiftstad till en sjudande industristad. Det var i denna stad som Fredrika Limnells och hennes förste make Per Swedbom hade vuxit upp och där Fredrika kämpat sig igenom tonårens första häftiga förälskelse.

Fredrika Limnells förste make och kusen Per Limnell avled i Stockholm i kolera hösten 1857. Han hade varit lärare i svenska och moderna språk i ett pojkläroverk för att senare överge läraryrket för att bli en av reportrarna på Aftonbladet. Tidningens läsare upplevde honom som en tråkig magister, som mer gick in för att skriva en korrekt svenska än att nyfiket utforska spännande politiska nyheter. Sladderpressen drev ofta gäck med honom och hans hustru Fredrika beskrevs som den eleganta kvinna i gul krinolin. Hennes största önskan var enligt dessa elaka tungor att bli insläppt i adelns finaste salonger och att bli presenterad för kung Karl XV.

Per Limnells mor kom från den släkt, som byggt upp förmögenhet i verksamheten på Wifsta Varf. Per Swedboms far hade sin krafts dagar varit rektor på läroverket i Härnösand. Det finns antydningar i de gamla papperen att släkten Swedbon hade samiska rötter.

Fredrika Limnels far kom från en hantverkarfamilj, som aldrig hade varit knutna till hovet eller överklassen. Det förnäma Stockholm bjöd med tvekan in nyrika norrlänningar till sina salonger. I deras ögon var Fredrika Limnell en välklädd, förmögen och äregirig dam. Kanske vore det bäst att undvika henne.

På 1850-talet var det högkonjunktur med efterfrågan på fartyg och sågade trävaror. Ledningen för Wifsra Varf utökade sin verksamhet med en ångsåg, vilket gjorde att produktionen av bräder för skeppsbyggeri och byggnadsarbete blev billigare att framställa. En del av dessa inkomster skickades till delägaren och redaktören Per Swedbom vid Aftonbladet. När den sista stora koleravågen hösten 1857 svepte in över Stockholm blev Per Swedbom ett av offren. Hans hustru, del eleganta Fredrika, blev änka och samtidigt en av delägare i Wifsta Varf och fick därför en del av avkastningen. Eftersom hon som änka enligt den tidens regler var myndig och kunde hon få disponera pengarna själv utan tillstånd från en manlig släkting. Vi vet inte idag hur hon upplevde denna nya situation eller om männen i ledningen för varvet respekterade henne.

Fredrika hade en dröm. Det var att bli värdinna för en litterär salong. I sin ungdom hade hon hört talas om Malla Silfverstolpes salong i Uppsala och detta hade sporrat hennes ambitioner. I barndomens stad Härnösand visste medelklassen vem hon och hennes Per Swedbom var. Här i Stockholm försvann Fredrika och hennes make Per in i mängden. Stockholmarna var på 1850- talet kräsna när det gällde att bjuda in de nyrika till sina salonger.

Alla, som önskade följa politiken på när håll, sökte sig till Henrik Reuterdahls salong. Henrik Reuterdahl var i den minister, som ansvarade för frågor som gällde kyrkan och universiteten i Uppsala och Lund.

Henrik Reuterdahl var ogift. Under sina är som minister behövde han en kvinna vid sin sida. Hennes uppgift var enbart att vara värdinna vid hans salong. En god vän, som var framstående jurist, erbjöd sig att låna ut sin husföreståndarinna. Det var änkefru Limnell, som vuxit upp i en högborglig familj. Denna dam hade en enastående förmåga att skapa trivsel runt omkring sig. Änkefru Limnell hade två vuxna söner, som var en tillgång i sällskapslivet. Äldste sonen Carl var lång och ståtlig, han var både officer och civilingenjör och arbetade vid Statens Järnvägar.

Det är ingen som vet var Carl Limnell och änkan Fredrika träffades. Kanske hade hon fått en inbjudan till ministerns salong och där lärt känna Carl Limnell och där uppskattat hans uppvaktning. Tycke uppstod och år 1860 gifte de sig. Det blev en del beska kommentarer om att änkan Fredrika sysslade med barnrov. Hennes nye make Carl var nio år yngre.

Änkan Fredrika gifte sig med Carl Limnell år 1860, vilket var samma år som Henrik Reuterdal utnämndes till ärkebiskop och tog med sig sin salong till Uppsala. Det är mycket som talar för att Carl Limnell började bjuda in ärkebiskopens vänner till den salong, som han skapade tillsammans med sin hustru.

Carl Limnell hade tack vara sin mammas arbete vuxit upp i Stockholms övre medelklass, han var välutbildad och han kunde teknik. Som änka hade Fredrika Limnell varit myndig. Nu var hon gift och omyndig, vilket innebar att hennes ärvda förmögenhet disponerades och sköttes av Carl Limnell. Detta förde med sig att Carl Limnell regelbundet var i kontakt med ledningen för Wifsta Varf.

Carl Limnell, hans hustru Fredrika och hennes 17-årige son Wilhelm Svedbom bosatte sig i en stor lägenhet i Gustaf Horns palats vid Malmtorgsgatan, som nu har bytt namn till Fredsgatan. Skvallret om henne ebbade ut och hennes nya make Carl gav henne status. Hon kunde utan problem bjuda in gäster på musikalisk underhållning med sonen Wilhelm som pianist.

Stockholm var sommartid en stinkande stad med latrintunnor på gårdarna och utan avlopp. Allt smutsigt vatten från hushållen hälldes ut i rännstenarna. Dricksvatten kunde alla efter år 1861 hämta gratis vid olika tappställen från den nya vattenledningen. Alla, som hade möjlighet, flydde i slutet av april ut till landet och återvände inte förrän det blivit höst.

Carl Limnell och hustru Fredrika beslöt sig för att skaffa sig ett elegant sommarhus i närheten av Stockholm. De valde en tomt intill Jakobsbergs gård i nuvarande Bredäng. Platsen hade flera fördelar. Det fanns ganska bra tillgång till dricksvatten, det fanns en ångbåtsbrygga nedanför tomten, det var regelbundna turer till staden och det låg ett litet skeppsvarv för små fraktskutor i närheten. Hit kunde Wifsta Varf leverera sina sågade bräder.

Huset byggdes helt i trä och fick utsiktstorn med ett höj- och sänkbart tak, en altan mot norr med utsikt över Mälaren och en punschveranda mot gårdsplanen på husets sydsida. Mitt i huset inreddes salongen, där det gick att samla folk till litterära och musikaliska sammankomster. Nu började Fredrikas storhetstid som salongsvärdinna.

Det finns inte mycket kvar av Fredrika Limnells brevväxling från 1860-talet. År 1873 bröt branden ut i Gustav Horns palats och ingenting i familjen Limnells lägenhet gick att rädda. Sedan kom lågkonjunkturen med betydligt mindre vinster för sågverken vid norrlandskusten. Arbetarnas löner sänktes och svälten tågade in i arbetarnas vardag. I maj 1879 hade arbetarna fått nog. De la ner sina arbeten och organiserade en strejk, som skakade om stora delar av vårt land. Vika rättigheter och skyldigheter hade fabriksägarna när det gällde behandlingen av de anställda? Skulle sågverksarbetarna använda yxor och knivar som vapen och starta en revolution? Landshövdingen blev oroig och begärde hjälp från militären. Sundsvall påminde nu plötsligt om en belägrad stad.

Det fanns inga strejkkassor. Snart måste demonstranterna avsluta sin fredliga strejk. Många återgick till arbetet med andra ansåg att det inte gick att stanna kvar i Sverige. De sökte sig utomlands, de flesta till Amerika och några till Ryssland.

Några månader senare låg August Strindbergs bok “Röda Rummet” på bokhandlarnas diskar. Folk köpte boken, läste och diskuterade den. Nu kom något nytt. Det gamla var inte självklart. Nya frågor ställdes. Det hörde bland annat vilka rättigheter en kvinna hade. Det måste bli självklart att ogifta kvinnor skulle kunna försörja sig själva och inte bli en belastning för sina manliga släktingar. Arbetarna måste få bättre lönevillkor och inte längre tvingas arbeta tolv timmar om dygnet. Stockholm sjöd av politisk oro.

Makarna Limnell gjorde trots branden och rädslan för att arbetarna skulle göra revolution allt de kunde för att låta sommarsalongerna på Lyran fortsätta som om ingenting hade förändrats. De hade hittat sin livsstil. Deras gäster hyste inga tvivel på statskyrkans läror, de ville behålla kungahuset och de var inte nykterister. Den del av överklassen, som inte kostade på sig ett eget sommarnöje, flydde från stank. smuts och tiggare ut till Lyran. Nya tankar smög sig in i samtalen. Det gällde kvinnornas rättigheter i samhället och frågor om det inte vore rimligt att gifta kvinnor också var myndiga och fick rösträtt till riksdagen. Några hade studerat Fredrika Bremers böcker ordentligt och tog upp frågan om varför kvinnor inte kunde få studera teologi och bli präster. År 1870 fick flickor rätt att ta studentexamen som privatister och två år senare fick de tillstånd att studera vid universitet, dock med undantag för den teologiska fakulteten. Det sista var något som irriterade Fredrika Bremer.

Det strömmade folk till Lyran. Det var inbjudna författare och musiker, det var kvinnor från den liberala kvinnorörelsen och det var goda vänner till familjen. De kom med ångbåten och kvinnorna kämpade sig uppför trapporna i sina långa kjolar medan Carl Limnell med raska steg klev uppför det branta berget. Det var skratt och glädje. Männen samlades på altanen eller vid dåligt väder på verandan och drack punsch medan kvinnorna att och sydde medan Fredrika Limnell läste högt för dem.

Det förnäma Stockholm delades in i två grupper, de som hade fått en inbjudan till Lyran och de, som inte hade lyckats få ett inbjudningskort. Sedan kom nästa katastrof. Sommaren 1882 drabbades Carl Limnell av lunginflammation och avled. Fredrika Limnell var nu för andra gången en förmögen änka. Hon var 66 år gammal, äldste sonen Wilhelm hade inga tanka på att skaffa barn och den yngste var mentalt efterbliven och bodde på ett sjukhem. Efter änkeårets avskildhet ville hon komma tillbaka till livet och till sommarsalongerna på Lyran.

Den tecknade bilden av hamnen i Härnösand är från år 1861. Jag har hämtat den från boken “Kungens glada dagar, bilder från Carl XV:s tid” skriven av Mats Rehnberg och Bo Lagercrantz

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s