Stockholm på 1840-talet

PhotoScan

För ett par dagar sedan strövade jag den långa och krokiga Birger Jarlsgatan från Stureplan upp mot Roslagstull. Genom skosulorna upplevde jag att gatan förde mig en smula uppåt, vilket inte är något alla som åker buss tänker på. Jag gick förbi pampiga byggnader, öppna platser och stannade till vid Eriksbergs plan. Hemma i en bok hade jag tittat på en bild över denna lilla park med spelande fontäner, hjul för jättelika gammaldags lokomotiv, sittbänkar och färgsprakande planteringar såg ut för ungefär 150 år sedan. Det var hit stadens skitkäringar släpade latrintunnorna och tömde dem i en stinkande sjö. Någon skylt, som berättade om detta, fanns inte. Ibland får jag en kuslig känsla av att Stockholm vill radera bort sitt förflutna och bara vill ägna sig åt framtidsplaner.

Det är ofta mycket svårt att föreställa sig hur Stockholm såg ut för omkring 150 år sedan. Det var en tid utan bilar och vattentoaletter, en tid när staden sommartid var ett stinkande helvete och vintertid var staden insvept i stickanda rök från kakelugnar och köksspisar. Vi vet något om hur vår huvudstad såg ut under den varma årstiden tack vare Nils Månsson Mandelgren, som i mitten av 1830-talet for till Stockholm och här började i ord och bild skildra vad han såg. Han traskade troligtvis från nuvarande Nybroplan längs den illaluktande bäcken Rännilen upp till Träsktorget, som låg vid sjön Träsket eller i folkmun Kattrumpssjön. Denna sjö ligger ungefär där Eriksbergs plan ligger idag.

Det gick på Mandelgrens tid att fortsätta vandringen mot norr längs bäcken, som nu hade bytt namn till Kattrumpsbäcken. Då passerade man resterna av den rivna Kattrumpstullen. Stadens tullgräns hade flyttats närmare Brunnsviken och låg vid den nuvarande trafikplatsen Roslagstull. Vattnet från Bråviken rann ut mot Nybroviken genom denna bäck.

Stadstullarna spelade en stor roll i Stockholm fram till den dag år 1810 när de avskaffades. Alla livsmedel, som fördes in i Stockholm, måste innehavaren betala tull för. Det blev billigare att fara utanför tullarna och äta sig mätt på ett värdshus än att laga mat hemma. Ett värdshus, som har överlevt avskaffandet och stadstullarna och kedjorna med snabbmat, är Stallmästargården i utkanten av Hagaparken.

Träsktorget var på Mandelgrens tid ingen trevlig plats. Hit forslades alla latrintunnor, som tömdes från en speciell brygga rakt ner i sjön. Att hämta och tömma latrin var ett arbete för kvinnor. I löneförmånerna ingick det bostad i ett av husen vid sjöns södra sida. På det lilla torget, omgivet av fallfärdiga trähus, stod för 150 år sedan stadens skampåle, där alla som dömts till skamstraff surrades fast. Här fanns också Kopparmatte. Hit kom stadens bödel och lät gisslet vina över de som dömts till piskning för bland annat stöld.

På 1830-talet förstod stadens läkare att kolera spreds genom det förorenade vattnet i Kattrumpssjön. Något borde göras för att lägga igen sjön och forsla latrintunnorna till något lämpligt ställe vid Östersjön. Problemet var att detta skulle bli mycket dyrt.

I slutet av 1830-talet drabbades Stockholm av sin första epidemi av kolera. Det var Dödens Ängen som smög fram bland husen vid Träsktorget och också i gränderna i Gamla Sta´n. På nätterna slamrade dödens kärror ut mot tillfälliga gravplatser långt utanför de gamla tullarna. Många barn blev föräldralösa och de slog sig ihop i grupper och sökte sig mot Kungsträdgården för att tigga. Grupperna kallades för kolerabarnen. Ingen ville ta ansvar för dessa trashankar, som många gånger upplevdes som ett problem av de överklassdamer, som ofta i sina långa och släpande kjolar promenerade i parken.

Fredrika Bremer bodde vintertid i Stockholm och försökte sätta sig in i kolerabarnens livsöden. Hon beslöt sig för att starta en insamling till för dessa barn. Det behövdes mat och kläder och också ge barnen möjlighet att få gå i skolan och lära sig läsa och skriva. Medelklassens kvinnor samlades i varandras hem, några sydde kläder och andra arbetade fram planer för olika slag av insamlingar. Bland de som var med i denna grupp fanns Ulla Limnell, som var änka och husföreståndarinna för en liberal jurist, och den nyinflyttade norrländskan Fredrika Swedbom.

Det var inte bara kolerabarnens trista vardag som debatterade bland dessa medelklasskvinnor. Änkorna var myndiga medan de gifta kvinnorna var omyndiga. Detta innebar att deras äkta män förvaltade deras kapital och egendom och kunde bland annat pantsätta hustruns smycken. Det hände ganska ofta att männen använde pengarna för att underhålla sina älskarinnor. I dessa samtal om kvinnornas plats i samhället fann Fredrika Bremer och Fredrika Swedbom varandra. Det blev en livslång vänskap.

Många av medelklasskvinnorna var nyfikna och försökte ta reda på vad som hände med kolerabarnens flickor. Några av dem fick arbete i de små tobaksbutikerna på Norrbro. Hit kom männen inte bara för att handla tobak och cigarrer utan också för att köpa kärleksstunder av flickorna. Medelklassens damer såg detta. Diskussioner om prostitution och många mäns glupande aptit på sexuella äventyr hörde till ett av de ämnen, som damerna i salongerna debatterade. Deras slutsats var att de borde se till att flickorna fick möjlighet att studera på kvällstid och att husmor ett par gånger i veckan skulle gå ut i köket och diskutera moral med flickorna och därefter hålla en andaktsstund för tjänstefolket. Fredrika Bremer gick ett steg längre. Hon hade inte i Bibeln hittat några argument för att kvinnorna inte skulle kunna förvalta sakramenten, studera teologi och sedan bli prästvigda.

Åren gick och den ena koleraepidemin avlöste den andra. De styrande i Stockholm   diskuterade att fylla igen Kattrumpssjön. Ingenting blev gjort. Är 1855 blev Fredrika Swedbom gravid och året därpå föddes sonen Erik. Det visade sig snart att Erik inte utvecklades som han skulle. Erik var utvecklingsstörd och behövde mycket vård. Sedan kom nästa katastrof. Fredrika Swedboms make Pehr avled i kolera.

Fredrika Swedbom fick nu ärva sin makes stora andel i Wifsta Varf och blev en förmögen och samtidigt mycket vilsen änka. Nu fick hon stöd av Ulla Limnell och Fredrika Bremer. Ulla Limnell äldste son Carl började gå hem till Fredrika Swedbom för att leka med de båda pojkarna, tonårspojken Wilhelm och den hjälplöse Erik. Under dessa möten tändes en gnista av hopp och kärlek hos Fredrika Swedbom. Hon blev förälskad i Carl Limnell och kärleken var besvarad.

Carl Limnell var välutbildad. Han var officer och hade inom det millitära fått ingenjörsutbildning. Eftersom han inte var adlig, hade han svårt att nå de högre graderna inom armén. Han valde därför att byta arbetsplats och sökte sig till det nybildade företaget Statens Järnvägar.

I salongerna sladdrades det mycket om detta märkliga kärlekspar. Änkan Fredrika skulle göra något stötande genom att gifta sig med en yngre och stilig man. Carl Limnell vara bara ute efter sin blivande hustrus pengar. Den första som öppet försvarade denna kärlek var Fredrika Bremer.

Släkten i Wifsta Varf hade också synpunkter på detta i deras tycke förskräckliga äktenskap. De sökte upp sonen Wilhelm för att övertala honom att påverka sin mamma att avstå från ett nytt äktenskap. Wilhelm bara tittade stort på släkten och sa:

”Mamma behöver allt stöd hon kan få. Dessutom måste min lillebror få en pappa.”

När jag stod och beundrade de stora hjulen tänkte jag på kärleken mellan den förmögna änkan Fredrika och järnvägsingenjören Carl Limnell. Det var som om deras kärlekssaga hade börjat gro bland alla kolerabakterier i den nu försvunna Kattrumpssjön.

Bilden på Kattrumpssjön med Träsktorget har jag hittat i boken ”Stockholm, en historia i kartor och bilder” skriven av Helena Friman och Göran Söderström

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s