Stockholm 1856 – Fredrika Bremer gör skandal

Scan0007

Fredrika Bremer levde in nuet och såg allt som hände i Stockholm. Till sina vänner skildrade hon livet i Stockholms två världar. Den ena var balernas värld där de förmögna med hoppande polkasteg som i ett rus svepte runt i balsalarna. Här gjorde man allt för att för ett par timmar glömma bort verkligheten på stadens gator och torg. Här fanns den andra världen, som bestod av de tiggande kolerabarnen. Fredrika Bremer kände till dessa två världar och tyckte ganska illa om det hos såg

Fredrika Bremer hade som barn fått lära sig dansa och hon älskade detta. Hennes stora problem var att hon var liten till växten och att hon inte hade ett docksött ansikte. Hon hade gått på flera baler och alltid känt att männen gav henne ögonkast, som var fyllde med förakt. Det var sällan någon dansant kavaljer bjöd upp henne till wienervals eller polka. Hon skulle till sin mammas stora sorg bli en ogift mamsell.

Koleran kom när höstlöven började falla. Alla kunde drabbas av denna snuskets och det urusla dricksvattnet s sjukdom. Många barn överlevde sina föräldrar. De, som inte hade några anhöriga kvar i livet, drog fram på gatorna och tiggde. För att få pengar till mat började barnen stjäla. De, som hade otur, fångades in av poliserna, fördes till domstol och sedan visste ingen vad samhället skulle göra med dessa barn. De enda, som brydde sig om dessa barn, var en stor grupp av medelklasskvinnor. De hälsade på de ungdomar, som dömts till fängelse, de steg in i de kvava och stinkande cellerna och undervisade barnen i läsning och de försökte att efterfrigivningen orda ett arbete för dessa ungdomar. En av de tongivande i denna grupp var Fredrika Bremer.

Damerna i denna välgörenhetsgrupp diskuterad inta bara tiggarbarnens vardag utan debatterade med liv och lust kvinnornas ställning i samhället. Enligt en lag från år 1734 var kvinnorna omyndiga, vilket innebar att en manlig släkting eller en äkta man ansvarade för deras egendom. Detta uppfattades av medelklassens liberala kvinnor och även av ett flertal som ett gissel. Få av kvinnorna hade Fredrika Bremers mod att vända sig till kungen för att i konselj bli förklarade som myndiga. Fredrika Bremer hade gjort detta och år 1840 blev hon som berömd författarinna förklarad som myndig.

Fredrika Bremer hade skrivit en rad böcker med underrubriken ”Teckningar ur vardagslivet”. De var skildringar främst från landsbygdens gods med dess människor. I boken ”Hertha” som kom ut år 1856, bytte hon ut landsbygden mot en mindre stad och skildrade i detalj hur en eldsvåda spreds från trähus hus till trähus. Alla, som orkade, gick ut och hjälptes åt att släcka elden. Här arbetade män och kvinnor från olika samhällsklasser sida vid sida. När äntligen elden var släkt insåg de styrande att nu måste staden byggas upp igen och kanske med nya ansikten i styrelser och nämnder.

En av organisatörerna i släckningsarbetet var borgarflickan Herta, som i hemmat regerades av sin despotiske far. Nu steg Hertha fram och begärde att få vara med och planera uppbyggandet av det nya. Detta gick naturligtvis inte för sig. Hertha var kvinna, hon var omyndig och hade aldrig fått en ordentlig skolutbildning. Hertha ställde krav på sin pappa och på de ledande i staden. Alla män måste inse att kvinnorna kunde ta ansvar för ett arbete, att de borde vara myndiga och att de hade lika lått för att lära sig läsa, skriva och räkna som pojkarna.

I Stockholm blev det skandal i överklassen efter det att de konservativa männen läst boken. Några kände igen sig i skildringarna av Herthas far och andra blev förfärade över det fräcka påståendet att det inte var någon skillnad mellan pojkars och flickors förmåga att lära sig att läsa, skriva och räkna.

Strax efter det att boken kommit ut lämnade fredrika Bremer Stockholm. Hon hade genom hjälpgruppen för kolerabarnen kommit i kontakt med Pehr Swedbom, som arbetade som redaktör på den liberala tidningen Aftonbladet. Fredrika Bremer skulle bli utlandsreporter och skildra livet i de östra delarna av medelhavsområdet.

Pehr Swedbom var en av delägarna till Wiwsta Varf. Hans hustru Fredrika och Fredrika Bremer var mycket goda vänner. Fredrika Swedboms liv var fyllt av bekymmer. Hon hade fått sonen Erik, som var mentalt handikappad. Sedan kom en ny våg av kolera och den svepte med sig hennes make Pehr. Nu blev änkan Fredrika delägare av Wifsta Varf och pengarna strömmade in till henne. Hon tog ett djärvt beslut. Fredrika Bremer fick del av hennes överskott och kunde från Grekland fara vidare till Jerusalem Författarinnan ville med egna ögon se den heliga staden och de religiösa konflikter, som slog sönder samarbetet mellan olika grupper av människor. I artiklar i Aftonbladet och brev till sina vänner skildrade hon med inlevelse i Israel och i Jerusalem. Hon njöt av folkvimlet och var tacksam för att vara långt bort från Stockholm, där de konservativa föraktade henne och arbetarna ansåg hon var tokig, eftersom hon ansåg att det för flickor var en tillgång i livet att gilla att läsa. Det fanns en utbredd föreställning att de som läste riskerade att bli sinnesrubbade och odugliga för allt praktiskt arbete.

Medan Fredrika Bremer var borta beslöt riksdagen att alla ogifta kvinnor kunde hos domstol ansöka om att bli myndiga den dag de fyllde 25 år. De gifta kvinnorna var fortfarande omyndiga, medan änkorna var myndiga.

Fredrika Bremers artiklar on det religiösa livet i Israel skapade debatt. Hon skildrade konflikterna mellan olika kristna kyrkor, mellan kristna och judar och mellan judar och muslimer. Nu blev hon en av de första som skrev om konflikterna i Mellanöstern. Hennes önskedröm var att uppföra en helgedom, där alla religioner kunde mötas. Här ville hon stå och predika försoning. Tyvärr skulle detta vara svårt att genomföra. Det fanns grupper, som inte kunde tänka sig försoning utan ville ha strid. Här såg Fredrika Bremer ett stort problem. Makthavarna i Israel vågade inte inse problemen. Det enda, som kanske skulle lugna ner de mest stridlysta vore kristen mission.

Artiklarna väckte debatt bland prästerna. i Jerusalem fanns en svensk kvinnlig författare, som varken hade studerat teologi eller kyrkohistoria. Hon skildrade kyrkor med anor i fornkyrkan på ett annorlunda och icke vetenskapligt sätt. Att dessutom en kvinna skulle leda en gudstjänst var nästan som att tvivla på att Gud var de kristnas Fader och att de kristna var hans egendomsfolk.

Fredrika Bremer kom tillbaka till Stockholm nästa gång det hettade till i salongerna. Änkan Fredrika Swedbom skulle gifta om sig med den nio år yngre Carl Limnell. Detta kunde inte vara kärlek, den förmögna änkan önskade sig förströelse i sängen och den blivande brudgummen var ute efter hennes pengar. Då steg Fredrika Bremer fram och försvarade sin väninna. Detta äktenskap byggde på kärlek och gemenskap. Dessutom visste alla som kände änkan Fredrika att Carl Limnell på ett enastående sätt hade tagit hand om änkans förståndshandikappade son Erik och upplevt att han var den olyckliga pojkens nye pappa.

One thought on “Stockholm 1856 – Fredrika Bremer gör skandal

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s