Höst i min vildvuxna trädgård

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu går det inte längre att skjuta upp sommaren. Det är oktober med kalla och vinande vindar, det är nattfrost, som ligger på lur norr om Mälaren och kråkorna har börjat träna inför vinterns serenader. Det gäller att vara ute i god tid om man skall vara de första att stöta fram en kärlekssång när de första solstrålarna smyger sig fram i början av februari.

Om det inte vore för ringbommorna skulle min trädgård se ödslig ut. Jag har tagit in alla de krukväkter, som har njutit av sommarens sol och regn i trädgården. De står nu i de soligaste fönstren och har funnit sig väl tillrätta med klimatbytet.

Denna sommar har ingenting varit sig likt. Våren var kall och sen. Sedan kom regnet, vilket förde med sig att potatisen trivdes. Under vissa plantor blev skörden över ett kilo. Ibland kändes detta jobbigt. Jag är numera ensamstående och äter inte speciellt mycket. Giftfri odlad mandelpotatis visade sig vara en bra bytesvara. Potatis bytes mot hjälp att klippa den ständigt växande gräsmattan. Nu är all potatis upptagen och jag har så jag klarar mig fram till den dag efter jul, när de vita potatisålarna börjar kräla runt i matkällarens låda för rotfrukter.

Det mest arbetsamma har varit vad jag skulle göra med allt det gräs, som har blivit resultatet av framfarten med gräsklippare och trimmer. Det är inte populärt i mitt villaområde att ha en stor kompost i ett hörn av trädgården. En kompost, som inte är inhägnad av ett plan, ser alltid ovårdad ut. Dessutom kan den bli ett bra krypin för områdets stora råttor, som när de blir vår kommer framilande för att få smakbitar vid ett eftermiddagsfika utomhus. Tidigt i våras kom jag överens med det lilla lokala företaget ”Tommy och Tommy” att de när hösten kom skulle grabbarna frakta bort mitt avfall från trädgården. Högen blev över en meter hög. De enda som uppskattade högen var småfåglarna, som på toppen kunde krafsa fram fröer och insekter. Här kunde de njuta av maten i lugn och ro, glatt övertygade om att grannarnas halvtama katter inte klarade av att klättra upp på ett miniberg av vissnande gräs.

På den stora tomten står det tre gamla plommonträd. Två av dem har sprutat fram plommon, först blå och sedan röda. Många av dem satt högt upp och jag fick ta fram en stege för att nå upp till de översta. Ibland vägde jag skörden. Det blev rekord, ungefär 50 kg plommon. Stora syltgrytan plockades fram och snart doftade det som i ett gammaldags herrgårdsköks. Trots denna flit fanns det plommon kvar, som jag delade med mig till vänner och grannar. Detta har varit uppskattat. Några har konstaterat att det alltid är dyrt att köpa svenska plommon i en livsmedelshall. De brukar kosta ungefär 35 kronor för ett kilo.

Nu sitter jag ut och tittar på min välstädade trädgård. Det finns fortfarande mängder kvar att göra. Jag skall plocka fröer och så småningom klippa ner de vilda växter, som får stå kvar tills dess alla frön har fallit ner till marken. Tack vara trädgårdens små hungriga myror sprids växterna över hela tomten. Till våren skall det bli spännande att se var det spirar digitalis, malvor, gullvivor och mörkblå akleja.

Tyvärr, gräset trivas alldeles för bra. Jag borde nog klippa gräsmattan en sista gång, lägga klippet i svarta sopsäckar och gömma dessa på en undanskymd plats i trädgården. Om tre år har jag kompostjord. Varje höst gäller det att inse att hösten är de kommande vårarnas moder.

Trädgårdsarbete är för mig både meditation och motion. Nu går livet in i en annan rytm med fler och längre stavgångsvandringar . Jag möter nu hösten i skogarna vid Mälarens stränder och parkerna vid olika slott. De flesta fåglar har flyttat söderut. Det finns optimister, som är övertygade om att det blir en mild vinter och att de med sina simfötter slipper kämpa sig fram i snöyra och genom snödrivor för att komma till öppet vatten. Dit hör ett par canadagäss, som nu har sökt sig till sjön Trekanten intill fruktlekparken. Ibland kommer småbarnsföräldrar och låter barnen mata dem med brödkanter och det händer att tonåringar slänger resterna av sin MacDonaldslunch till de eleganta fåglarna.

Jag gillar hösten och uppskattar att se naturen lägga sig till ro. Om ett halvt år är våren här med koltrastarnas gälla serenader och hackspettarnas hamrande på träd och telefonstolpar. Då vaknar trädgården och det är dags att köpa sättpotatis och hålla fingrarna i styr så att jag inte köper alldeles för många fröpåsar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s