OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nätkompis och jag har i drygt ett år pratat om att leta reda på Huvudsta gård och där vid UIvsundsjön få uppleva historiens vingslag. I söndags blev det äntligen av. Vi möttes vid tunnelbanestationen och sökte oss till den gamla lindallén, som leder ner till Huvudsta gård. Hit hade vintertid i början av 1790-talet missbelåtna och hämndlystna adelsmän sökt sig. De samlades i slottet med anor från 1600-talet för att diskutera hur de skulle gå tillväga för att i smyg kunna mörda den praktälskande och i deras ögon slösaktige kung Gustav III.

Huvudsta slott ägdes då av greve Clas Fredrik Horn. Greven hade varit major vid livbrigaden. Han lämnade i ilska sin tjänst sensommaren 1872 i protest mot att Gustav III genomförde en oblodig statskupp och gjorde sig till envåldshärskare över vårt land. Beslutet innebar att greven fick mycket dålig ekonomi. Han var en romantisk natursvärmare, som inte förstod sig på att få jordbruket vid Huvudsta att löna sig. Hans två systrar bodde vintertid i Klara och här var de grannar med kapten Jacob Johan Anckarström. Anckarström hatade Gustav III, han hade ett hetsigt temperament, vilket gjorde att han inte kunde behålla några arbeten. I början av 1880-talet började han försörja sig genom att låna ut pengar och när de betalades tillbaka såg han till att få god avkastning. Systrarna Horn medverkade till att kapten Anckarström fick kontakt med den ekonomiskt trängde brodern på Huvudsta.

Det var en stor grupp adelsmän, som var missbelåtna med hur Gustav III styrde landet. Flera av dessa var inspirerade av den franska revolutionen och önskade att något liknande skulle inträffa i Stockholm. Detta visade sig snart vara ogenomförbart. Det enda de kunde göra var att röja Gustav III ur vägen. De kunde ta honom till fånga och utropa en republik med samma statskick som den nybildade staten Amerikas Förenta Stater eller skjuta kungen. Det sista alternativet var det som var lättast att genomföra.

Ungefär 200 adelsmän kände till att något skulle ske. Det hade bildats en inre cirkel, där den gamle politikern Carl Fredrik Pechlin var som spindeln i nätet. I gruppen fanns bland andra Carl Fredrik Horn och Carl Pontus Lilljenhorn. Dem slutliga planeringen skedde hos greve Horn på Huvudsta slott.

Dagen för maskeradbalen den 16 mars 1792 kom. De sammansvurna hade beslutat sig för att vara klädda på samma sätt i svarta kåpor, som de kunde hyra i ett stånd på Norrbro. Kapten Anckarsröm hade kommit överens med greve Horn att hans barn skulle få vara på Huvudsta, hans hustru hade rest bort och kaptenen var ensam hemma. På eftermiddagen ångrade Carl Pontus Lilljenhorn sig. Han gjorde sig så anonym som möjligt och lyckads skicka ett varningsbrev till Gustav III, som då tillfälligt bodde i ett litet hus i nuvarande Hagaparken. Kungen läste brevet, men fäste sig inte vid innehållet. Han tittade ut och konstaterade att marken var täckt av snö. Han beställde fram sin släde och tog på sig en enkel maskeraddräkt. Efter detta for han i den kyliga vårvinterkvällen till Operan.

Det blev inte lika lätt att mörda kungen och sedan smyga ut ur Operan som de sammansvurna hade tänkt sig. Bara ett par dagar efter mordet hade flera i gruppen häktats. Kapten Anckarström erkände genast och dömdes att först slita spö och sedan avrättas. Flera andra dömdes till döden och den gamla Carl Fredric Pechlins straff blev att föras till fängelset i Marstrands fästning.

Nu började en ny tid i vårt lands historia. Landet hade fått en 14-årig och osäker pojke som kung och Gustav III´s bror hertig Karl blev hans förmyndare. Detta visade sig snart bli problematiskt för hertigen. Flera av de dödsdömda var hans personliga vänner. Strax efter det att domslutet mot gruppen blivit giltigförklarat, ändrade hertigen domen till landsförvisning. Slottet i Huvudsta fick dåligt rykte och kallades i folkmun för Mördarslottet.

Släkten Horn behöll Huvudsta fram till år 1817, när de sålde den stora egendomen till Johan Wibom. Den nye ägaren kände stort obehag inför Mördarslott och lät flytta det till ett skogsområde ungefär 300 meter från sin gamla plats. Han bosatte sig i en av flyglarna och anlitade en rysk arkitekt för att bygga ett nytt slott i en helt annan stil. All den gamla inredningen i Mördarslottet revs ut och invändigt omvandlades de gamla balsalarna till tre lägenheter för godsets arbetare.

Det vilade en kuslig stämning över Mördarslottet. Det var som om kungamördaren Anckarström och den landsflyktige greven tassade runt i i trappan och på gårdsplanen. Ingen brydde sig om att vårda det gamla huset. I slutet på 1990-talet funderade alla på om inte det anrika huset borde rivas. Då beslöt sig Solna församling för att köpa huset och idag är har en förskola med en trevlig lekplats på gården. På baksidan står ett piskställ, som kanske användes som klätterställning. Vålnaderna från det förgångna har fladdrat bort med sommarbrisen rakt ner i Ulvsundasjön

Greve Horn slog sig ner med sin familj i Danmark. Det gick ganska bra för honom och här kunde han syssla med det han gillade bäst. Det var att skriva lyrik. En gång träffade han den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte och kunde ge honom värdefulla upplysningar om det svenska försvaret. Efter det att Bernadotte blivit vald till svensk tronföljare, vädjade greve Horn till honom. Han ville komma tillbaka till Sverige och få domen om landsförvisningen upphävd. Detta ville inte den nyblivne kronprinsen gå med på. Han var rädd för vad hans adoptivfar, Gustav III´s bror, skulle ogilla detta.

Åren gick och greve Horns son flyttade till Sverige och blev landshövding. Då var det ingen som längre pratade om mordet på Gustav III. Kvar fanns minnet av en mördarliga i Huvudsta. Ligans förrädare Carl Pontus Lilljenhorn avskyddes av de andra i ligan och av de gamla gustavianerna. Han flyttade till Tyskland där han blev lärare i en kristen skola. Här hittade han gemenskap, gifte sig med en förmögen dam och försökte efter det att Karl XIV Johan blivit kung få komma till Sverige för att reda upp sina affärer. Det blev avslag. Sedan försvinner spåren efter förrädaren. Det enda som har kommit fram är att han avled år 1820 i Bonn.