Dianas tempel bakom Karlbergs slott

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I söndags var Nätkompis och jag ute på långpromenad. Vårt näst sista mål var Karlbergs slott, där jag ville ströva runt i trädgården. Jag hade då långsamt och med eftertanke läst My Hellsings bok ”Hedvig Elísabeth Charlotte” ´Charlotte, som hon kallas i boken, var gift med Gustav III´s yngre bror Karl och hon är för eftervärlden känd för sin dagbok och alla brev, som blivit bevarade. Staten ägde då Karlberg, som vid denna tid hertig Karl och hans hustru Charlotte använde som sommarbostad. Charlotte brukade om höstarna beklaga sig över att det drog i slottet och att det mest påminde om ett korthus. Det varken Nätkompis eller jag hade väntat mig var att hitta ett Dianatempel bland de höga träden i den engelska parken bakom slottet. Når vi läste skylten förstod vi att templet uppfört under den tid som Charlotte och hertig Karl använde slottet som sitt sommarhem

Charlotte var 14 år gammal när Gustav III år 1773 utsåg henne till sin bror Karls blivande hustru. Charlottes far var furstbiskop av Lübeck och bror till kung Adolf Fredrik. Hon var kusin med sin blivande make. Charlotte var inte förmögen och hade inte kunglig status. Hennes uppgift i vårt land var att bli mor till flera söner för att på så sätt säkra arvsföljden. Dessa krav kunde inte den unga Charlotte leva upp till.

Charlotte insåg mycket snabbt att hon kommit rakt in i den politiska hetluften. Adeln var kritiskt inställd till Gustav III efter det att han i augusti år 1772 i en oblodig kupp minskat riksdagens makt och stärkt kungens ställning.

Gustav III hade en hemlig dröm. Framtidens historieböcker skulle med glöd skildra tre stor kungar, som alla hetat Gustaf. Han var den tredje i ledet. År 1788 såg han sin chans. Ryssland, som styrdes av hans kusin Katarina den Stora, hade råkat i krig med det osmanska riket, som då kallades för Höga Porten. Alltså var försvaret vid gränsen genom Karelen försvagat. Nu kunde svenskarna gå till anfall och flytta gränsen mot Ryssland längre österut och dessutom tvinga den ryska kejsarinnan att sluta att med hjälp av mutor lägga sig i den svenska inrikespolitiken.

Gustav III for till Finland för att personligen leda kriget. Charlottes make, hertig Karl, ansvarade för flottan. I Stockholm och bland officerarna växte irritationen över detta krig, som landet inte var tillräckligt förberett för. Det var mycket som saknades som bland annat hö till hästarna och ammunition till kanonerna. I Stockholm gled ansvaret för hovet över till två kvinnor, kungen ogifta syster Sofia Albertina och hertig Karls hustru Charlotte. Båda dessa damer var mycket kritiska till hur Gustav III styrde landet och att han utan att rådfråga officerarna hade förklarat Ryssland krig. En annan anledning var att kungen mitt under det pågående kriget hade drivit igenom ”Förenings – och Säkerhetsakten”, som gjort honom i det närmaste enväldig.

Gustav III var medveten om vad systern och svägerskan ansåg om hans sätt att styra landet. Deras umgänge var stort. Tack vare kontakter med män vid fronten visste de mer om kriget än vad som stod i de censurerade tidningarna. Hygienen vid förläggningarna var mycket dålig. Många, både soldater och meniga, dog av fältsjukdomar. Damerna var överens. Detta meningslösa krig måste få ett slut. Några pratade öppet om en oblodig revolution. Gustav III skulle avsättas och hertig Karl skulle då bli en tillfällig regent.

I december 1789 kom Gustav III i en enkel bondkärra till Stockholm. När han ett par dagar senare besökte Operan hälsades han med applåder av en stor publik. Charlotte skrev spydigt i sin dagbok att detta säkert var ett verk av polismästare Henrik Liljensparre, som hade ett finger med i det mesta som hände i Stockholm.

Stämningen kring kungen var efter nyår mycket dov. Adeln höll sig borta från de bjudningar och teaterföreställningar, som de visste skulle få besök av kungen. Det var lågmälda diskussioner i hemmiljö om hur man på bästa sätt skulle röja kungen ur vägen. En enda kvinna var frispråkig. Det var Jeanna von Lantinghausen, som hörde till Charlottes och prinsessan Sofia Albertinas närmaste umgänge. Jeanna var kusin med Axel von Fersen den yngre och hans syster Sofie, som var Charlottes hovdam och förtrogna. En dag några veckor in på det nya året var det fest för adeln i Stockholm. Gustav III hade återvänt till fronten i Finland. Plötsligt bröts den glada stämningen av att polismästaren kom in. I handen hade han en skrivelse från Gustav III.

Polismästare Liljensparre meddelade att från och med nu var Jeanna von Lantinghausen förbjuden att vistas på något ställa där hon kunde träffa nedlemmar från hovet. Nu måste hon omedelbart lämna festen. Alla blev bestörta. Detta betydde i realiteten husarrest för den frimodiga och politiskt kunniga Jeanna.

Charlotte kom nästan med en gång på hur hon i smyg skulle kunna träffa Jeanna. Alla vid hovet var upptagna på förmiddagarna och på eftermiddagarna beställde de fram sina vagnar för att promenera i Kungsträdgården eller i parken bakom Karlbergs slott. i hemlighet och med ett bud skickade hon meddelanden till Jeanna. De skulle kunna träffas i parken bakom Karlbergs slott. Jeanna skulle komma till en av grindarna och Charlotte till en annan. De skulle planlöst ströva runt bland ekarna för att slutligen stöta samman vid en bestämd plats. Hit skulle med alla säkerhet ingen av polismästarens spioner komma.

Sommaren 1790 kom äntligen freden. Efter detta smög Gustav III in ett beslut. Nu skulle det bli slut på kvinnornas intriger i parken bakom Karlbergs slott. Slottet skulle inte längre få användas som ett sommarbostad för hertig Karl. Det skulle byggas om och bli en elegant krigsakademi. Här skulle kommande officerare inom både armén och flottan utbildas.

En blivande officer måste få ideal. Dessa hämtade Gustav III från antiken. Under sin italienska resa hade Gustav IIII stött på vackra Dianatempel. Det framgår inte av papperen om han besökte Nemi, en by högt uppe i bergens bokskogar sydost om Rom. Här hade den första kulten av jaktens gudinna uppstått. Orten hade plundrats på sina antikviteter. Skogen och den glittrande sjön Nemi påminde något om området runt Karlberg. Templet i Karlberg byggdes som en hyllning till sjöguden Neptunus.

Arbetet med att bygga templet tog två år. Arkitekt var Carl Christoffer Gjörvell den yngre. När templet äntligen var klart sommaren 1792 hade skotten på en maskeradbal på Operan avlossats och Gustav III var död.

Nu tvistar de lärde om namnet Dianas tempel, som inte började användas förrän för ungefär hundra år sedan. Kanske är det en förväxling med en likartad byggnad från 1600-talet. När detta skedde hade turismen till Italien fått ett uppsving och det var vanligt att fara upp till bergen och njuta av friden i Nemi.

När Närkompis och jag strövade runt i parken bakom Karlbergs slott kändes det som om vi när som helst skulle kunna stöta på Charlotte och Jeanna glatt diskuterande politik. Vi funderade också på hur Gustav III hade tänkt att detta tempel skulle användas. Vem skulle här känna sig inspirerad att offra en bägare gott vin till sjögudens ära?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s