Brevväxlingen mellan Gistav III och Katarina den Stora av Ryssland

Scan0011

I slutet på 1990-talet hittades i ett bortglömt arkiv brevväxlingen mellan Gustav III och hans kusin Katarina den Stora av Ryssland. De skrev till varandra på franska. Breven tolkades och försågs med kommentarer av Gunnar von Proschwitz, som då var professor i romanska språk med fransk litteratur som specialitet.

Gustav III var 25 år den februaridag år 1771 när han mitt under en teaterföreställning i Paris fick veta att hans far, Adolf Fredrik, hade avlidit. Nu var han svensk kung och måste inse att upplysningstiden hade en baksida. Det var att enväldiga kungar gjorde allt för att behärska de mindre staterna. En av giganterna var Katarina den stora i Ryssland och en annan Fredrik den Store av Preussen. Gustav III var släkt med båda, den ryska kejsarinnan var hans kusin och härskaren i Preussen hans morbror.

I vårt land var vid denna tid skräcken för Ryssland mycket stor. De äldre kunde berätta om hur det hade gått till när den ryska flottat härjade på ostkusten, hur de anrika vallonbruken i uppland brändes ner, hur Norrköping förstördes och att det var tack vare ett starkt kustförsvar som inte Stockholm ödelades. När freden äntligen kom år 1721 innebar detta att gränsen mot Ryssland flyttades västerut och att den finsk-svenska kuststaden Fredrikshamn blev rysk. Efter freden ändrades vårt lands författning. Kungen var inte längre enväldig som under Karl XII´s tid. I praktiken innebar detta att det var fyrståndsriksdagen, som styrde landet.

År 1769 skrevs några traktat i Danmark, Ryssland och Preussen. Dessa länder accepterade inte att Sverige ändrade sitt statsskick. Om detta skedde, kunde dessa länder ingripa militärt.

1760-talet var i Stockholm mutornas tid. Ryssland slussade in pengar till svenska adelsmän, som i Riddarhuset försökte driva igenom allt det Katarina den Stora ville ha genomfört. Det kom också mutor från andra länder. Innan Gustav III for hem från Paris hade han långa samtal med den franske kungen. Nu behövde han råd för framtiden. Hur skulle han få stopp på de ryska mutpengarna?

Gustav III var en skicklig skådespelare. I slutet av juni år 1771 samlades riksdagen och Gustav III höll ett lysande tal på svenska. De tre ofrälse stånden jublade. De hade äntligen fått en kung, som talade svenska och som troligtvis förstod deras problem. Dessa stånd fick nu mer att säga till om än tidigare.

I hemlighet förberedde Gustav III en statskupp. Riksdagen skulle få mindre att säga till om och det borde bli ett slut på att Ryssland och skickade mutor till de svenska adliga riksdagsmännen. Kungen hörde sig försiktigt för med andra länder. Katarina den Stora var fullt upptagen med att tillsammans med Österrike och Preussen dela Polen och dessutom pågick i söder ett krig mot turkarna. Gustav III lyckades den 19 augusti 1772, en dryg vecka efter Polens första delning, genomföra en oblodig statskupp. Genom denna minskades riksdagens makt och kungen fick betydligt mer att säga till om.

I samband med att kung Adolf Fredrik dog skickade kejsarinnan ett kondoleansbrev till Gustav III. Katarina den Stora var då mycket formell och skrev att hon önskade vänskapliga relationer mellan de båda länderna. När statskuppen var genomförd, skrev Gustav III ett kort brev till de ryska kejsarinnan. I svarsbrevet går det att spåra några varningsord.

I Europa dikterades de politiska villkoren av Fredrik den Store och Katarina den Stora. De tog sig ton gentemot de mindre kungahusen och ansåg att de hade rätt att bestämma vilka prinsar och prinsessor som skulle gifta sig med varandra. Gustav III skrev flera bekymmerfyllda brev till sin kusin i Ryssland. De handlade om hertig Karl, en yngre bror till Gustav III, och hans glupande aptit på vackra hovdamer. Nu måste hertigen stadga sig och bilda familj. De båda monarkerna kom överens om att ett lämpligt parti vore den unga Hedvig Elisabeth Charlotte från det lilla hertigdömet Holstein-Gottorp. Denne tyske hertig var helt beroende av Katarina den Storas gunst. Problemet var att den blivande bruden inte hade någon egen förmögenhet, vilket hon hade behövt för att kunna hålla ett ståndsmässigt hov. I det politiska maktspelet kunde detta vara en tillgång. Den unga bruden skulle inte kunna använda sina pengar för att muta adelsmän, så att de skulle kunna stötta hennes idéer om hur Sverige bäst skulle skötas.

Paret gifte sig i juli år 1774. Charlotte, som hon kallades i Sverige, har blivit känd för eftervärlden genom sin dagbok och sina brev. Äktenskapet blev olyckligt, som mycket berodde på hertig Karls kärleksäventyr med olika hovdamer.

Gustav III och Katarina den Stora kom överens om att träffas i Sankt Petersburg. Hennes hov var lysande. Hon bjöd in de franska filosoferna för att genom dem kunna ta del av upplysningstidens nya tankar om filosofi och naturvetenskap. Voltare var imponerad och skrev när han kom hem att det var från Norden som upplysningen kom till Frankrike. Andre franska filosofer skildrade henne som Julius Cesars arvtagerska med Kleopatras kvinnliga drifter och begär.

Gustav III kallade sig för Greven av Gotland under besöket i Sankt Petersburg sommaren 1777. Han skildrade i brev till sin mor änkedrottning Lovisa Ulrika och till sin bror hertig Karl livet kring kejsarinnan. Dagarna var fyllda med teaterbesök och samtal om allt nytt inom litteratur och teater. I alla brev lyser det fram att Gustav III var rädd för att breven skulle bli uppsnappade, kopierade och att sedan kejsarinnan skulle få en kopia. På ett ställe skymtar kritiken fram. Ryssarna hade en förtjusande utsida, men deras tankar var höljde i dunkel. Detta folk var inte som skandinaver eller fransmän.

Katarina den Stora skildrade i brev till franska vänner Gustav III´s besök i Sankt Petersburg. I dessa var hon ganska nedlåtande mot sin lille kusin från Sverige.

Gustav III hoppades att vänskapen och familjebanden skulle göra den ryska kejsarinnan mindre benägen att lägga sig i den svenska inrikespolitiken. Detta hände inte. Hon fortsatte att skicka mutor till svenska adelsmän. Det var som om hon drömde om att få stycka vårt land på samma sätt som hon gjort med Polen.

Bilden på Katarina den Stora kommer från ett ryskt vykort

En tanke på “Brevväxlingen mellan Gistav III och Katarina den Stora av Ryssland

  1. Stackars Hedvig Elisabeth Charlotta gift med hertig Karl hade i alla fall en verkligt tjusig karl i sitt liv: Axel von Fersen denne svenske Casanova som vid sidan av Marie Antoinette erövrade damer på löpande band. Hon hade hoppats relationen dem emellan skulle återupptas när han återkom till Stockholm men det ville inte han.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s