Ett eko fråm fornkyrkan i Gröndal

Alla, som någon gång har varit med om en gudstjänst i våra mest anrika kyrkor, frapperas av vackra målningar och gyllene prakt. Då år det svårt att föreställa sig mörkret och fukten i katakomberna, som blev en gömställe för de första kristna under kejsar Neros regeringstid. Stora delar av Rom var då en kåkstad och där ett ordentligt brandskydd saknades. I juli år 64 bröt en häftig brand ut och den ödelade stora delar av staden. Kejsar Nero var övertygad om att det var de kristna som startat branden. När sedan staden låg i aska, började han förfölja de kristna, som då flydde in i stadens katakomber utanför stadsmurarna. Här gällde det att vara på sin vakt. Ett av kännetecknen på att kristna bodde i de dystra gångarna var att några ristade in en fisk på väggarna. Många av de första kristna behärskade grekiska. Fisk på forngrekiska heter ictus, vilket blev en förkortning av Jesus Kristus Guds Son Vår Herre. Efter detta blev bilden av en fisk en kristen symbol, som idag är nästan helt bortglömd.

 

Jag har besökt många kyrkor och bara i en enda kyrka mötts av fisken som kristen symbol. Det är i Gröndal, en av Stockholms sydvästra förorter. I den enkla kyrkan är ett stim av plattfiskar det första som besökarna möter. Kyrkan är byggd av mörkt tegel och korridoren in till församlingssalen och trappen upp till själva gudstjänstlokalen är både ljusare och varmare än Roms katakomber. Varje gång jag kliver in genom denna kyrkport börjar jag fundera över livsvillkoren för de första kristna och hur de upplevde att få berättat vad som stod i de olika apostlarnas brev och i Johannes Uppenbarelsebok. De fyra evangelierna kom troligtvis till dem under det kommande århundradet.

 

Johannes Uppenbarelsebok skrev ungefär år 90 efter vår tideräknings början och är en brevsamling till de sju församlingarna i Mindre Asien. Johannes bodde på ön Palmos, som då användes av romarna som fängelse för politiskt oliktänkande. Johannes skrev aldrig ut ordet Rom sina brev. Han använde ordet Den Stora Skökan, kvinnan som kunde konsten att locka och förföra männen i sin närhet.

 

Det finns många sätt att läsa Johannes Uppenbarelsebok. Några läsare kan uppleva den som en nästan tvåtusenårig föregångare till Harry Potter, andra kan se den som ett stridsdokument riktat mot den romerska diktaturen och slutligen kan andra tolka den som en framtidsvision vad som kommer att hända när det goda inom kristendomen har segrat och när efter detta lejonen skall beta tillsammans med lammen på gröna änger. Men innan detta sker måsta allt ont komma fram och när detta har skett måste det onda och det goda mötas i en slutstrid vid Harmagedon.

 

Idag är det Domsöndagen, en dag då kyrkobesökarnas tankar tidigare riktades mot den yttersta domen och vad som skulle hända när Gud låter de trogna få njuta av sin nåd och välsignelse och de otrogna skall kastas ner i ett brinnande helvete. Denna dag brukade tidigare folk på landsbygden långt bort från sockenkyrkan ta fram sina biblar och med skräckblandad förtjusning läsa Johannes Uppenbarelsebok, som är lätt att hitta längst bak i Bibeln.

 

Symbolspråket i Johannes Uppenbarelsebok är i det närmsta obegripligt för dagens ungdomar. Det är bara de ungdomar, som besöker en synagoga, som har sett en bokrulle och lärt sig att den låses med ett sigill eller insegel, som det hette i äldre bibelöversättningar. När författaren Johannes vistades på fängelseön såg han som i en dröm att himlen öppnades och att det på tronen satt en man i skimrande kläder. Över tronen glittrade en regnbåge och runt tronen stod olika slags av märkliga varelser. Mannen på tonen hade en bokrulle med sju sigill i handen. Denna märkliga bokrulle var det ingen, som vågade öppna. Då steg det blodiga och nyslaktade lammet fram och bröt det ena sigillet efter varandra.

 

Det som hände när Lammet bröt det fjärde sigillet kan tokas som en skakande skildring av det romerska riket. Plötsligt började golvet under tronen skaka och ur djupet kom en gul häst springande. Det var Döden, som redan härskade över en fjärdedel av jorden. Till sin hjälp hade han inte enbart svärd utan också pest och hungersnöd.

 

Lammet fortsatte och bröt den femte inseglet. Då kom de människor, som avrättats för att de inte accepterade den officiella religion. De ropade mot tronen:

”Hur länge, du helige och rättfärdige härskar,

skall du dröja med att hålla dom

och utkräva hämnd för vårt blod på jordens invånare?”

 

När Lammet bröt det sjätte sigillet drogs himlen undan som när man öppnar en bokrulle och kungar, fria medborgare och slavar sprang och gömde sig i bergens hålor. Nu hade vredens stora dag kommit. Sedan kom fyra änglar från jordens fyra hörn och de höll fast de fyra vindarna. Då steg en ängel upp i öster och han hade i handen Guds sigill. Med hög röst ropade han till de andra änglarna att de inte fick förstöra jorden förrän de trogna var märkta med ett sigill i pannan. När detta var gjort bröt Lammet det sjunde sigillet. Då spreds en tryckande tystnad både i himlen och på jorden. Tystnaden varade i drygt en halvtimme och efter detta kom flera änglar fram. En av dem tog rökelsekaret, som stod på altaret och kastade ner det på jorden. Det blev åska, dån, blixtar och jordbävningar. Plötsligt brann stora delar av jorden.

 

Johannes slutar inte sin historia med detta. Sju änglar får hälla skålar med Guds vrede över jorden, en väldig här kallas samman, som i detta kaos skall det goda kämpa mot det onda vid Harmagedon. Här segrar det goda. Den Stora Skökan tvinar bort och finns inte mer. Efter detta öppnar i himlen Gud Livets bok och dömer både de levande och de döda. De, som avvikit från den sanna tron, slängs rakt ner i en brinnande sjö.

 

Johannes uppledde sedan som i en dröm hur det nya Jerusalem gled ner från himlen. Staden var byggd av rent gult och allt glänste som skimrande glas. Mitt i staden fanns ett tält och här bodde Gud. Rakt genom staden rann Livets Flod och vid dess strand stod Livets Träd. Marken var bördig och gav tolv skördar om året. Här , i denna glittrande stad, behövde ingen svälta.

 

Innehållet i Johannes Uppenbarelsebok kände för hundra år sedan de allra flesta svenskarna till. Det har gjorts politiska tolkningar som att Adolf Hitler var Den Stora Skökan och att nazismen måste förintas vid Harmagedon. Författare har gjort nytolkningar av innehållet och år 1957 regisserade Ingemar Bergman filmen ”Det sjunde inseglet” med en handling, som skall återspegla vad som hände när det sjunde inseglet bröts under medeltiden och Europa drabbades av digerdöden.

 

Numera tonas i den svenska kyrkan budskapet om att Gud skriver ner alla våra fel och brister i en jättelik bokrulle ner. Ingen skall behöva vara rädd för att bli slängd ner i en brinnande sjö. I år har alla kyrkans texter handlat om att Gud har förmåga att skänka oss ett år fyllt av nåd. En av dagens texter är hämtad från psalm 102 i Psaltaren

”Detta skall skrivas ner för kommande tider

och nya släktled skall prisa Herren

och han ser ner från sin heliga höjd

när Herren blickar ner över jorden

och lyssnar på fångarnas jämmer

och friger dem som är dömda att dö.”

2015-10-21 15.26.44

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s