Min make Davids inskrivningsbok

Jag har röjt färdigt i källaren och nu kan grabbarna kom in jobba med mögelsanering, lägga ny korkmatta och sedan måla väggar och tak. Runt mitt skrivbord står flera kartonger med papper, som jag bör gå igenom innan innehållet hamnar i återvinningen. I den låda jag hittills gått igenom hittade jag min make Davids inskrivningsbok till militärtjänst.

 

David mönstrade den 1 april 1947. Då träffade han en läkare, som konstaterade att han inte var vaccinerad mot smittkoppor och han bara kunde använde tummen och lillfingret på den vänstra handen. Anledningen till detta var att han som tvååring hade kommit in i slåttermaskinen och där fått halva västerhanden avklippt. David fick sin vaccinationsspruta och traskade in till inskrivningsnämnden, som placerade honom i besiktningsgrupp 2 inom infanteriet. Yrket var jordbruksarbetare och postadressen Önna i Broaryd.

 

Det hände mycket efter inskrivningen. David tog tag i sina studier på Hermods korrespondensinstitut och använde all ledig tid för att läsa in en realexamen. Året därpå, strax efter jul, kände han sig mogen för att åka till Malma för en preparandskurs inför de skriftliga och muntliga förhören. Samtidigt med detta kom hans pappa underfund med att David behövdes i jordbruket. Han kontaktade en släkting i Halland och man kom överens om att här skulle David vara mantalsskriven. På så sätt skulle David göra lumpen i Halmstad och inte i Jönköping eller i Eksjö. Det gick ett tåg mellan Halmstad och hembyn. David kunde snabbt komma hem på lördagarna och sedan fara tillbaka på söndagskvällen. På så sätt kunde föräldrarna i lugn och ro få njuta av söndagens betraktelse i det lilla missionshuset.

 

I Malmö fick David bo hos sin äldre bror Gunnar och som ersättning för mat och husrum på kvällarna ha hand om deras dotter Ulla-Britt. Något nöjesliv blev det inte tal om. David traskade varje dag fram och tillbaka till Hermods och hjälpte till att sköta Ulla-Britt och att städa. I mitten av juni år 1948 var det examen och David gick ut som den bästa eleven i sin årskull. Efter ett enkelt examenskalas var det dags att åka till Halmstad och dra på sig kronans kläder.

 

David hade fått en dryg veckas uppskov med inryckningen för att kunna klara av sin examen. Han möttes i regementsporten av en dagkorpral, som visade honom runt i kasernen. Nu upptäckte David att han hade kommit till ett paradis. Har fanns ett stort bibliotek.

 

David hade vuxit upp i en bygd där de allra flesta var övertygade om att den som studerade blev en smula tokig och oduglig för allt praktiskt arbeta. Den enda böcker, som fanns i hans föräldrahem, var några biblar. Föräldrarna var medlemmar i ortens pingstförsamling och i samband med deras omvändelse året innan David föddes hade alla profana böcker hamnat i köksspisen

 

Efter rundvandringen fick David träffa en överste och lämna fram sin inskrivningsbok. Översten tittade på den vänstra handen, la fram ett gevär och bad David visa hur han med sin halva vänsterhand skulle trycka av den. Nu bluffade David, som hemma på gården var van vid att arbeta med många och ofta tunga olika slags redskap. Biblioteket flimrade för Davids ögon. Han ville få krafter att läsa. Alltså ruskade han på huvudet och sa att han inte klarade av att arbeta med ett gevär. . Nu blev han kronvrak och skulle hjälpa till på kontoret, sela på hästen och köra ut kokvagnen till övningsfältet, där de andra låg och krälade på marken.

 

Nu började det år, som kom att bli höjdpunkten på Davids ungdom. Så snart dagens arbeta var slut, traskade han till biblioteket och lånade två böcker. De andra på samma lucka tyckte detta var märkligt att en grabb från landet var mer road av att i eftermiddagssolen sitta på en bänk på kaserngården och läsa än att njuta av en sommarstad, där många söta flickor gled fram på gatorna.

 

Det blev höst och biograferna öppnade. Inte långt från regementet låg en liten kvartersbio, där det bara kostade 50 öre för militärer i uniform. Hit gick David en eller två gånger varje vecka. Biografägaren hade en idol och det var den italiensk-amerikanska skådespelerskan Gina Lollobrigida. David njöt av dessa filmer och här skaffade han sig ett stort engelskt ordförråd. Gina Lollobrigida blev något av ett kvinnligt ideal för honom. Han tyckte om hennes olivfärgade hy och mörka ögon. Gina Lolllobrigida kunde konsten att på ett elegant kroppsspråk förmedla ett budskap.

 

En överste upptäckte snart att David kunde göra mer med sin vänstra hand än han visat vid inskrivningen. Han skickades iväg på en kurs i maskinskrivning och fick sedan ansvara för att olika dokument blev renskrivna. David skrev långsammare än de andra, men det var aldrig ett enda stavfel i det han skrev ut. I skolan hade han varit kungen av rättstavningen och brukade ibland tala om att han under sina sex år i hembyns varannandagsskola bara hade haft ett enda stavfel och det var ordet ecklesiastikdepartement. Då var det viktigt att känna till detta departement, eftersom det var hit ungdomarna skulle skicka sina överklagande om församlingens präst ansåg det fanns hinder för att de skulle få gifta sig.

 

Våren 1949 var det roliga med rikligt tillgång till böcker och billiga biobesök slut. David återvände hem till gården, till att handmjölka kor tillsammans med sin mamma och att arbeta på åker och äng. Det fanns också en annan uppgift. Under året i Malmö hade han lärt sig ta hand om småbarn, något som hans äldre syster snart upptäckte. Hon började anlita David som barnvakt.

 

Davids systerdotter Gunnel var tre år och mogen för sin ålder. Hon kunde konsten att på ett elegant sätt stiga in i köket som om det vore en balsal hos en miljonär och sedan slå sig ner vid köksbordet. Gunnel hade mellanblont hår och ljus hy. Utseendemässigt hörde hon hemma i Nordeuropa men hennes kroppsspråk fick David att tänka på Gina Lollobrigida och hur trevligt det varit att ligga i lumpen i Halmstad. Då saknade han biblioteket på sitt kompani.

 

Det blev två år med jordbruksarbete varvat med studier på Hermods. Våren 1951 tog David studenten som privatist och efter ett års studieuppehåll började han studera kemi på Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Familjen undrade vart detta skulle leda. Ingen visste vad det innebar att arbeta som civilingenjör på en industri och om man verkligen kunde försörja en familj på ett sådant yrke.

 

Vi träffads en regnig dag senhösten 1954. Av vad jag senare har förstått, påminde jag med mitt mörka hår och solbräda ansikte om Gina Lollobrigida. Nästan ett år efter det vi hade träffats första gången fick jag träffa hans äldre syster och hennes barn. Gunnel tittade på mig och frågade sedan om jag tyckte att hon liknade Gina Lollobrigida. Då visste jag inte vem denna filmstjärna var. David och jag hade aldrig pratat om vilka filmer vi sett och vilka skadespelare vi uppskattade.

 

Nu ör det ungefär nio månader sedan David gick bort. Jag saknar hans stöd och sällskap i det dagliga livet. Det är den friske David jag saknar, inte den förlamade och strokedrabbade David, som måste ha hjälp med att gå på toaletten och som den sista månaden av livet inte kunde äta själv.

 

Jordfästningen var ljus och stämningsfull. Lillebror Gideon höll ett trevligt tacktal till sin bror. Han påpekade att ingen i familjen förstod vad det var för mening med att ägna all fritid åt att plugga på korrespondens och vart detta skulle leda.

 

Ulla-Britt och Gunnel, de två flickor som David varit barnvakt åt, kom båda på jordfästningen. Tack för att ni kom!

Scan0021

2 tankar om “Min make Davids inskrivningsbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s