Drottming Joséphine och den katolska kyrkan

20151128_111638Tiden sopar igen många spår av det förflutna. Till det som har försvunnit är Fatbursjön vid nuvarande Medborgarplatsen. Denna sjö var för 600 år sedan ett skafferi för stockholmarna. Sjön var fiskrik och här kunde alla gratis hämta dricksvatten. I slutet av 1680-talet köpte fabrikör Niclas Pauli från Tyskland en tomt vid Fatburens östra strand och här byggde han en malmgård och anlade en stor trädgård. Hans område var ylletyger och hans fabrik låg i i närheten av malmgården. Under hans sista år förändrades sjön och var inte längre stadens skafferi. Folket runt sjön hade börjat slänga latrin och sopor i sjön och vattnet gick inte längre att dricka. Kring sjön surrade malariamyggor och området började få dåligt rykte. Omkring sekelskiftet 1700 fantiserade folket om att det var från en av trädgårdarna runt sjön som stadsdelens häxor samlade oskyldiga barn för att sedan på kvastar flyga med dem till Blåkulla och låta dem dansa med Djävulen .

 

Det hände mycket runt sjön Fatburen . Det växte upp små industrier och sjön fylldes igen. Området fick en järnvägsstation så att det skulle bli lätt att åka till Södertälje. År 1857 köpte Stockholms katolska församling Pauli malmgård och i den norra flygeln inreddes en liten kyrka, Sankt Eriks Katolska Kapell. Men innan detta kunde genomföras måste kyrkolagen ändras. En av de pådrivande krafterna till att detta kunde ske var den katolska drottningen Joséphine, som var gift med Oscar I.

 

På 1830-talet började drottningen söka upp de fattiga katoliker, som bodde i ruckel på Södermalm. Varje söndag kom hon i sin kunglig vagn. Hon delade ut mat och vin till olika familjer och kanske deltog hon i en mässa i ett av husen. Det var då inte tillåtet för svenskar att besöka en katolsk gudstjänst. De, som gjorde detta, straffades med landsförvisning. Nu var det en katolsk drottning, som gjorde detta. Hon kunde inte straffas.

 

Drottnig Joséphines söndagsutflykter skedde inte i smyg. Vanligt folk började reagera och i gräl med prästerskapet tog folket drottningens parti. Del lilla skaran katoliker fick donationer och kunde uppföra en liten kyrka, vars dörrar skulle vara låsta. Under inga villkor fick svenskar gå in genom denna port.

 

På något sätt sipprade den katolska läran ut till de fattiga svenska kvinnorna på Södermalm. År 1858 på våren konverterade sex kvinnor, vilket de omedelbart med landsförvisning straffades för. Den dag, när de som fångar skulle forslas till en båt på Skeppsbron, stod drottning Joséfine på kajen och gav kvinnorna var sin stor matkorg. Dessa kvinnor skulle inte behöva svälta på sjöresan till Holland, där de hade fått en fristad.

 

Detta var en protest mot kyrkolagen och mot den svenska protestantismen. Journalister i hela Europa skrev om detta och det blev diplomatiska förvecklingar. Efter segslitna diskussioner i de fyra stånden kunde alla komma överens om att kyrkolagen skulle ändras och kungen skulle signera det nya tillägget i kyrkolagen. Detta var problematiskt, eftersom kung Oscar I var svårt sjuk och sonen Karl var tillförordnad regent.

Trots alla sorger och bekymmer fanns det ett glädjeämne. Sommaren 1857 hade sonen Oskar gift sig med Sofia, som var dotter till hertigen av Nassau. Nu kom en prinsessa med annan bakgrund än de tidigare. Hon hade ingen egen förmögenhet och hon var intresserad av religion, sjukvård och sociala frågor. Den 16 juni 1858 föddes hennes förste son Gustav på Drottningholms slott. Några dagar efter förlossningen lämnade drottningen sin makes sjuksäng och beställde fram sin droska. Hon ville åka till Drottningholm och hålla sitt nya barnbarn i sina armar. Hennes hopp stod till denne lille pojke, som döptes till Gustav. Om ingenting oförutsett inträffade, skulle pojken så småningom bli svensk kung och ha tillräcklig mycket moralisk resning för att driva igenom religionsfrihet.

Den 8 juli är 1859 avled Oscar I på Stockholms slott. Drottning Joséphine blev änka. Det finns en skildring, som beskriver ett gräl hon hade med sin äldste son Karl, som nu var Sveriges regent. Enligt då gällande bestämmelser hade kungen rätt att personligen ingripa när det gällde kyrkolagen.

 

Änkedrottningen fick sin vilja igenom. År 1860 blev det inte längre straffbart för svenskar att besöka katolska gudstjänster och de som önskade kunde utan att straffas bli katoliker.

 

Änkedrottningen hade drivit igenom mycket, men fortfarande fanns det flera hinder kvar innan det blev fullständig religionsfrihet. Hon kände sig gammal, sliten och ensam. Inget av hennes barn delade då hennes intresse för religion. Hon upplevde fortfarande sorg efter sångarprinsen Gustafs död i tyfoidfeber den 24 september år 1852. Det fanns också andra sorger. Sonen Karl hade i juni år 1850 gift sig med prinsessan Louise från Nederländerna. Paret hade fått en dotter och sedan en son, som genom ett läkarslarv avled när han var två år. Prins Karl hade efter detta dödsfall blivit ointresserad av sin hustru och sökte sig till hovets damer och till vackra tjänsteflickor. Det stora glädjeämnet var att Oskar, som varit mycket blyg som barn. Nu hade han hittat en lämplig brud från furstendömet Nassau vid floden Rehn. Den utvalda flicka hette Sofia och var känd för sitt anspråkslösa sätt och stora intresse för litteratur Efter det att Oscar I gått bort hade Oskar blivit kronprins och Sofia kronprinsessa. Änkedrottningen hade senare fått uppleva att kronprinsessan Sofias fått ytterligare tre söner och att alla fyra var friska och välartade.

 

De sista åren av sitt började änkedrottningen Joséphine intressera sig för de kvinnor, som gjort olika slags brott och som fallit för frestelsen att bli prostituerade. Hon grundade också Josefinahemmet, som var ett äldreboende för katoliker. Detta hem finns fortfarande kvar.

 

Änkedrottning Joséphine avled den 7 juni 1876 på Stockholms slott. Hon fick en katolsk begravning och hennes kista fördes till Riddarholmskyrka.

 

 

Idag lever hennes minne kvar i det diadem, som användes när kronprinsessan Victoria och prinsessan Madeleine gifte sig. Tyvärr är hennes kamp för religionsfrihet idag totalt bortglömd. Religionsfrihet infördes år 1951 och då var det hennes barnbarnsbarn Gustav Adolf som signerade den nya lagen.

 

Bilden föreställer ett sidaaltare i Sankt Eriks katolska domkyrka vid Medborgarplatsen

En tanke på “Drottming Joséphine och den katolska kyrkan

Lämna ett svar till gure15 Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s